Mingel och inkräktare

Den här helgen har jag varit riktigt social. Det har bott människor i min favoritgrannes hus, trevliga såna, som jag träffat då och då under många år. Och de har alla den sympatiska egenskapen att de tycker väldigt mycket om mig. Det var därför naturligt att tillbringa mycket tid där. Kändes riktigt mysigt att ligga på hans trappa igen, som i gamla tider. Tyvärr kom inte favoritgrannen själv hem. Han hade säkert blivit väldigt glad över att se mig där, att jag fortfarande vaktar runt hans hus.

Ett litet minus måste noteras. Igår, när jag lyckligtvis låg i växthuset, såg matte den stora inkräktaren smyga över granntomten, den på andra sidan. Inkräktaren, som jag med viss kroppsskada till följd, avvisade för ett tag sedan. Rätt länge sen, när jag tänker efter. Han har tydligen litet dåligt minne? Får jag syn på honom igen, får jag väl friska upp det!

I morse fick jag riktigt tidig frukost av husse. Tyvärr av en tråkig anledning, nu har han rymt norröver igen. Men nu har han lovat att det är sista gången på ett bra tag. Får väl vässa klorna under tiden, så de är riktigt skarpa när han kommer hem igen. Vet ju hur han njuter av min djupmassage. Tror åtminstone att det är njutningsljud han utstöter under behandlingen??


 

Medan tid var

Det som hänt den här helgen är ganska vemodigt. I lördags när jag låg under min hasselbuske såg jag min favoritgranne komma ut för första gången på mycket länge. Men han var inte ensam, så jag avvaktade. Tillsammans med de andra försvann han sedan in i en bil. Och jag har fått veta att jag nog aldrig kommer få se honom mer.

För er, som inte känt mig så länge, kan jag berätta att jag har haft mitt andra hem hos denne granne. När han då och då åkte till Tyskland köpte han med leverkorv hem. Den brukade han bjuda mig på. Åh, vad god den var! När det var varmt ute lät han dörren stå litet öppen, så jag kunde komma in. Ofta intog jag min eftermiddagsvila på hans säng eller soffa. Han öppnade garderobsdörrar, så jag kunde komma in och inspektera. Han påstod till och med att jag var hans bästa kompis! Kan ni tänka er en bättre granne?

För ett tag sedan blev han sjuk, så det är rätt längesedan jag kunde hälsa på. Nu har han blivit så sjuk, att han måste bo nån annanstans. Jag är kvar här med massor av fina minnen och vetskapen att ha betytt mycket för någon. För det kan jag glädja mig åt, att jag alltid varit generös med att visa min kärlek och uppskattning för honom. Medan tid var.


  

En riktig helg!

Det här kallar jag en bra helg! Jul- och nyårsafton var ju tämligen -för att inte jama synnerligen- trista dagar, där vi övergivna katter fick roa oss bäst vi kunde. Men den här helgen! Matte och husse hemma, hela tiden! Utan minsta lilla rymningstendens!

Fick dessutom en bonus i form av favoritgrannen, som kom och hälsade på mig i lördags eftermiddag. Vi har inte setts så ofta på sistone. Jag håller förstås sedvanlig hög och kontinuerlig bevakning runt hans hus, men han är nog sorgligt omedveten om min insats? På somrarna brukar han ha en dörr litet på glänt. Då kan jag lätt slinka in och rapportera. Nu för tiden är den dörren alltid väldigt stängd.

När det blir alla de här helgerna nästa gång ska jag föreslå en ny tradition. Jag tycker vi ska slå ihop alla till en enda lång trettondagshelg! Med för hussar och mattar obligatorisk närvaroplikt hemma hos katten, givetvis.

Då skulle till och med jag kunna längta till julen!

  

Längesen sist

Igår fick jag en oväntat trevlig dag. Jag var ute på uppdrag av allmän karaktär, när jag fick se husse gå över favoritgrannens tomt! Givetvis måste jag genast och skyndsamt förhöra mig om anledningen, och hann fram precis lagom för kunna hålla husse sällskap, medan han väntade framför ytterdörren.

När grannen öppnade, kom jag på, att det faktiskt var en evighet sedan jag blivit inbjuden dit, så jag tog helt sonika saken i egna tassar, och bjöd in mig själv! Men det var helt i sin ordning, förstod jag.

Sedan tillbringade jag hela eftermiddagen hos honom. Hade ju massor att gå igenom efter den långa tid som förflutit! Tyvärr hade han just inget att bjuda på, men man kan väl inte ha så höga krav när man kommer och överraskar sådär? Efter avslutad huskontroll fick jag i alla fall avsluta besöket med en stunds avkoppling i hans sköna säng. Frånvaron av mat hade jag redan glömt.

  

Arbetsupplägg

Sedan den dumma Åskar dödade min spaningstall har jag litet svårt att hitta något nytt riktigt bra ställe. Det blir mest att jag sitter hemma på farstubron. Kanske för att det är ett naturligt ställe att starta dagen på. När dörren öppnats vill jag helst kolla läget en stund och ta in omgivningen. 

Nästan alltid börjar jag med en noggrann genomgång av området Stranden, fortfarande sittande på bron. Efter det brukar jag kila över till favoritgrannen och kolla läget mera i detalj, och på plats. Östra delen av Mitt Område, samt den södra, får bli sedan, och i mån av tid. Ibland kommer matte eller husse ut, och då måste jag prioritera dem, förstås. Och de viktiga vilopauserna får inte hoppas över! 

Jag har hittat en arbetsmodell som passar mig perfekt! 

Uppmuntran

Jag har tagit mig en lathelg. Det har varit aningen för kallt för min pälstjocklek. Någon timme högst klarar den kylan. Men jag är ju så lyckligt lottad att jag inte behöver vara ute längre än jag vill.

Igår kväll kom min favoritgranne och hälsade på igen. Det gör han visst varje söndag. Tydligen ska den där bollen rullas de kvällarna. Mig passar det utmärkt. Så här års har jag inte så mycket annat för mig den tiden, jag kan i lugn och ro ägna mig åt min gäst.

Och vet ni vad han frågade mig? "Ska du inte komma och trampa litet?" Det tycker jag var rätt juste, husse har aldrig bett mig om det. Han verkar utgå från att jag gör det ändå? Sedan kan jag tycka att "trampa" kanske är ett väl simpelt uttryck för den allsidiga massage jag utför? Jag är nämligen väldigt idog och uthållig när jag  jobbar med detta.

Men visst var det uppmuntrande att bli tillfrågad, det var det! 

Stakethoppet

Hallå, ser ni mig?? Jag är borta på favoritgrannens tomt och håller vakt. Han åkte iväg med bilen. 

Fattar posto vid vaktträdet

Passar på med litet klätterträning, samtidigt som jag får en fin överblick

Kontrollen är slutförd. Läget är lugnt, inga bovar, möss eller hundar i sikte. Tar sats...(jag är precis vid staketet, på mitt speciella hoppa-över-ställe)

...och matte lyckas knäppa i precis rätt sekund, för i nästa är jag nere på min egen tomt.

Efter slutfört uppdrag tassade jag in lagom för att upptäcka husse i soffan. Där vi tog vi en paus från arbetet tillsammans. Det är härligt att vara sin egen arbetsgivare.

Jag är miljövän

Det passade bra att denna helgen var en särskild ljuständarhelg. Så grå och mörk. Mycket blött i luften. Med andra jam har jag haft gott om tid att avsätta för matte och husse. Vi har tänt ljus och pratat om människor och katter som inte syns längre. Själv har jag inte träffat någon av dem. Men det är många kompisar här i blogghuset som inte finns kvar längre sedan förra året. Det är dem jag har tänkt på, i mattes knä, framför ljuset. 

Litet utetid har det blivit ändå. Måste kolla så inkräktaren håller sig borta. I det jobbet ingår naturligtvis att markera mina gränser på ett naturligt sätt. Det är ett evighetsgöra, eftersom markeringarna ständigt måste förnyas. Men jag använder i alla fall miljövänlig spray, helt nedbrytbar och naturvänlig.

I lördags hälsade min favoritgranne på. Den här gången fick han och husse titta på bollen i teven för sig själva. Jag låg i husses säng och hade det så lugnt och skönt. Min favoritgranne är verkligen just en favorit, men när det kommer till bolltittande tycker jag han blir onödigt oberäknelig. Har svårt att sitta stilla, och skriker för mycket. Men jag ledsagade honom i alla fall hem sedan, när bollen rullat färdigt.

 

Varför lyder hon inte?

I lördags blev jag uppriktigt besviken på matte, för trots att jag på det bestämdaste befallt henne att stänga av regnet, hände ingenting. Då hade jag legat och väntat flera timmar i min lilla koja ute på altanen. Både matte och husse hade öppnat dörren flera gånger och frågat om jag ville komma in? Till slut, efter moget övervägande, gjorde jag långsamt det.

Det var då jag tyckte det var dags för ett allvarligt jam med matte. Nu fick det väl ändå räcka där ute?! Inte ens att utföra sina mest basala behov var ju omöjligt som det vräkte ner! Tyvärr möttes jag av total oförståelse i min frustration. Tyckte faktiskt det var ganska uselt, att hon inte kunde hjälpa till med en sån här viktig sak.

På söndagen var det tack och lov godtagbart i luften. Inga problem att utföra varken det ena eller det andra. Jag har en egen låda här inne, men det ska verkligen vara kris om jag ska använda den. Kan inträffa nån enstaka gång på natten. Men på dagen? Aldrig. 

Även idag har jag varit tillfreds. Har tagit ett långt arbetspass hos favoritgrannen. En ekorre har fått för sig att uppehålla sig där. Måste detaljstudera dess rörelsemönster och lägga upp en strategi för infångande. Matte är litet sur på den, för hennes nötter på hasselbusken hinner aldrig mogna, innan de är borta. Och jag kan ju inte alltid ligga där under.

Vilken tur jag har!

Många gånger har ni fått höra om min vänskap med favoritgrannen. Nu ska jag avslöja något som hittills varit hemligt. Ja, inte för mig och min nästfavoritgranne, förstås. Sedan en tid tar jag nämligen tass om en till granne.

Det är bara nu på sommaren som de bor här hela tiden. Resten av året kommer de ibland på helgerna. Givetvis har jag alltid hållit deras hus och tomt under uppsikt, även när de inte är där. Deras mark ingår ju i Mitt Område. På senare tid har jag upptäckt hur duktiga de båda är på att klia mig bakom öronen. De kompletterar varann. Först brukar jag tassa fram till honom för litet kli, och sedan till den henne. Om inte båda är ute tassar jag fram till ytterdörren och väntar. Jag tassar aldrig in där. Det räcker med att jag har två hem. Ibland ropar då den som är ute på den som är inne att komma ut, att jag väntar. Det tycker jag är artigt. 

Härom dagen när matte och jag hämtade posten kom de båda förbi. Då skvallrade de för matte om mina besök där. Och så sa de att jag var en ovanligt klok och fin katt. Jag är verkligen lyckligt lottad som är omgiven av människor som förstår att uppskatta en katts närvaro.

Jag ger kärlek

Jag vill ju helst vara ute och arbeta på kvällarna, nu när det är så ljuvligt. Men ingen princip är utan undantag. En sådan är för min del när favoritgrannen kommer för att hälsa på mig. Det gjorde han igår kväll. Ja, han pratade ju litet med husse också, och tittade på teven, men det var nog bara svepskäl för att få träffa mig.

 

För inte lät han lika glad när han fick syn på husse, som på mig? Till husse sa han "hej" med en helt vanlig basröst. Men när han fick syn på mig...oj, oj! "Men hej Gustav, kommer du här? Kom och sätt dig hos mig!", sa han då med en helt annan röst. Mycket mjukare och vänligare på något sätt. Kärleksfullt. När man känner sig så uppskattad är det enkelt att offra några timmars utomhusarbete.

Jag ger kärlek till en behövande

Vaktombyte

Jag har tvingats tassa hej då till min allra bästa favoritgäst idag. Men husse kom hem igen sent igår kväll. Man får vara nöjd när något bra uppväger det dåliga. Men jag kommer absolut sakna min gäst. Särskilt på nätterna. Det var så trivsamt att ha henne helt för mig själv, utan rädsla för Piffar och Puffar. Fast husse är bra, han med. Hans sköna mjukmage i soffan toppar det mesta. 

I den bästa av världar skulle jag förstås ha alla de bästa människorna omkring mig. Favoritgrannen skulle också sova här. Fast det kanske vore dumt? I vårt kylskåp finns ju aldrig sådana godsaker, som han har i sitt? Kanske är det bäst som det är. Man får tänka sig för när man önskar saker. 

Min första order är lagd

Vet ni vad? Jag har lagt en order! En leverkorvsorder! Det var så här:

Idag, när jag tassade vakt utanför mitt hus, såg jag min favoritgranne komma gående. Tydligen skulle han hälsa på hos mig, för han gick upp för trappan och ringde på min dörrklocka. Matte öppnade, och jag följde givetvis med när grannen klev in. Väl inne satte jag mig på golvet och såg frågande på honom. Säkert hade han något ärende?

Då berättade han för mig, (ja, matte fick också veta), att han skulle till tyska landet i morgon. Och så undrade han, om det var något matte ville ha därifrån? "Nä, det är ingenting", svarade hon. Jag satt tyst en liten stund och väntade. Men när grannen började gå mot ytterdörren, kunde jag inte hålla mig längre. 

"Men jag då?" jamade jag. "Glömde du inte att fråga någon nu?" Och här måste jag ge matte en eloge. För en gångs skull fattade hon jamiska direkt. "Gustav beställer leverkorv" tolkade hon. Jag blev lycklig över denna förträffliga översättning, och jamade instämmande. Grannen skrattade då, och sedan skvallrade han, att jag fått en klick leverpastej av honom tidigare idag. Det tycker jag var litet onödigt. Somligt kan få vara hemlisar. Men det viktigaste är, att jag fått göra en leverkorvsorder.