Vilken tur jag har!

Många gånger har ni fått höra om min vänskap med favoritgrannen. Nu ska jag avslöja något som hittills varit hemligt. Ja, inte för mig och min nästfavoritgranne, förstås. Sedan en tid tar jag nämligen tass om en till granne.

Det är bara nu på sommaren som de bor här hela tiden. Resten av året kommer de ibland på helgerna. Givetvis har jag alltid hållit deras hus och tomt under uppsikt, även när de inte är där. Deras mark ingår ju i Mitt Område. På senare tid har jag upptäckt hur duktiga de båda är på att klia mig bakom öronen. De kompletterar varann. Först brukar jag tassa fram till honom för litet kli, och sedan till den henne. Om inte båda är ute tassar jag fram till ytterdörren och väntar. Jag tassar aldrig in där. Det räcker med att jag har två hem. Ibland ropar då den som är ute på den som är inne att komma ut, att jag väntar. Det tycker jag är artigt. 

Härom dagen när matte och jag hämtade posten kom de båda förbi. Då skvallrade de för matte om mina besök där. Och så sa de att jag var en ovanligt klok och fin katt. Jag är verkligen lyckligt lottad som är omgiven av människor som förstår att uppskatta en katts närvaro.