Fall inte bara...

Fall inte bara för att jag är så söt och fin
det behövs mera när jag ska vara din

Jag kan bli sjuk
och du måste hjälpa mig
 Jag kan ha sönder saker
eller kissa där du inte vill
Då ska du inte bli arg
Jag kan inte förstå 
hur fort bilar kan köra
och det är du som måste skydda mig
Jag vill ha det rent i min låda
Det är du som måste städa
Jag behöver bra mat varje dag
och du ska ge mig den
Jag behöver kärlek
också när jag är gammal 
och inte unge-söt längre
Då får du inte svika mig

Jag måste kunna lita på dig
att du gör vad du kan
för att mitt liv ska bli bra
Alltid

Det jamar jag bara!

Har hört något konstigt om att svarta katter har svårare än katter i andra färger att hitta nya hem, men så kan det väl inte vara?

Nu önskar jag katter i alla färger i fin helg! Och är ni lyckliga nog att ha egna människor, hoppas jag de också ska ha det bra!

Vilken tur jag har!

Många gånger har ni fått höra om min vänskap med favoritgrannen. Nu ska jag avslöja något som hittills varit hemligt. Ja, inte för mig och min nästfavoritgranne, förstås. Sedan en tid tar jag nämligen tass om en till granne.

Det är bara nu på sommaren som de bor här hela tiden. Resten av året kommer de ibland på helgerna. Givetvis har jag alltid hållit deras hus och tomt under uppsikt, även när de inte är där. Deras mark ingår ju i Mitt Område. På senare tid har jag upptäckt hur duktiga de båda är på att klia mig bakom öronen. De kompletterar varann. Först brukar jag tassa fram till honom för litet kli, och sedan till den henne. Om inte båda är ute tassar jag fram till ytterdörren och väntar. Jag tassar aldrig in där. Det räcker med att jag har två hem. Ibland ropar då den som är ute på den som är inne att komma ut, att jag väntar. Det tycker jag är artigt. 

Härom dagen när matte och jag hämtade posten kom de båda förbi. Då skvallrade de för matte om mina besök där. Och så sa de att jag var en ovanligt klok och fin katt. Jag är verkligen lyckligt lottad som är omgiven av människor som förstår att uppskatta en katts närvaro.