Olika? Än sen?!

Trots att olika vi är,

 jag håller dig så kär!
Från själ till själ kärleken går,
 se bara vad gott vi mår!

Varsågoda, idag får ni en bild att njuta och må bra av! Hoppas ni tycker om den? Själv tycker jag den är litet konstig, men det är säkert bara för att jag aldrig lärt känna nån hund? Att kela är jag däremot väl förtrogen med, och tycker man om varann spelar det förstås ingen roll vilken form man har?! Hoppas ni har någon att tycka om idag, i helgen och alla andra dagar!


 

Hur mycket behöver man?

Tre saker. Mer behövs inte för att få en katt nöjd.

Livet blir enklare när man inte kräver mycket.

 

Önskar er en skön helg!

 

Lönsamt värre

Önskar er en riktigt kärleksfull helg!

Fall inte bara...

Fall inte bara för att jag är så söt och fin
det behövs mera när jag ska vara din

Jag kan bli sjuk
och du måste hjälpa mig
 Jag kan ha sönder saker
eller kissa där du inte vill
Då ska du inte bli arg
Jag kan inte förstå 
hur fort bilar kan köra
och det är du som måste skydda mig
Jag vill ha det rent i min låda
Det är du som måste städa
Jag behöver bra mat varje dag
och du ska ge mig den
Jag behöver kärlek
också när jag är gammal 
och inte unge-söt längre
Då får du inte svika mig

Jag måste kunna lita på dig
att du gör vad du kan
för att mitt liv ska bli bra
Alltid

Att våga säga

Önskar er alla en riktigt kärleksfull helg!

Behöver inget slott!

...för lyxigt är ett dåligt mått

Lyckan finns lika gärna i smått

Får jag bara kärlek och nåt gott

är jag helt tillfreds med livets lott! 

Och så önskar jag alla en fin helg!

 

Inte så dumt

Att vara jag e' inte så dumt ändå

när jag tänker efter har jag de' bra

Mat i skålen brukar jag få

och rätt mycket gos blir det var da'

Kärlek och mat, dessa saker två

viktigast av vad man behöver ha

Kom ihåg!

Vill du leva med någon som du kan kommendera, som tassar precis vid dina sida och sätter sig ner när du vill det? Välj inte mig! 

Det ska du däremot göra om du uppskattar en självständig och egen vilja, någon som lyder dig när det är befogat och som ger dig kärlek bara om du är värd den.

Jag är min egen ledare, med en suverän och instinktiv känsla för hur jag ska hantera olika situationer. En katt. Jag är en katt.

Önskar er alla en kattligt fin helg! Även om det bara är mitten av februari än, kan ni kanske hitta något litet vårtecken? Här har olika fåglar börjat sjunga vårsånger, och i växthuset börjar vindruvsbladen slå ut. 


 

Det år.....

Hoppas nästa år blir Kattens År.   

Det år, när katten äntligen blir uppskattad efter förtjänst. 

Det år, när uttrycket "bara en katt" helt försvinner ur talesättet. 

Det år, när allt fler förstår hur mycket kärlek en katt kan ge, när den blir behandlad med respekt. 

Det år, när katter inte måste dö, bara för att människor inte förstår vad det innebär att leva med en katt. 

Det året önskar jag att 2013 blir.

Gustavpriset 2012 går till...

Stor uppmärksamhet riktas i dessa dagar åt Nobelpriset. De som får det är säkert värda att få både ära och pengar. Tyvärr har jag inga pengar att dela ut, men desto mera ära! Jag tror att alla Sveriges katter jamar med i hyllningskören till katthemspersonalen? Önskar bara att ert enorma arbete skulle uppmärksammas och uppmuntras mer!

Men med varm tass överräcker jag här årets Gustavpris till var och en av er som ger kärlek och omvårdnad till kattkompisarna på katthemmen!

Och så önskar jag förstås alla en fin andra Advent!

Dö...eller leva?

Ibland är människor mer obegripliga än vanligt. Som när de beslutar att friska katter ska avlivas. Deras brott? De är rädda och skygga, kanske för att de misshandlats eller farit illa på andra sätt. Vad är då naturligare än att vara ytterst misstänksam mot den ras, av vilken de har så dåliga erfarenheter?

Sunt förnuft säger förstås att en sådan katt behöver mycket tid med människor som kan ge dem kärlek. För en som blivit misshandlad tar det lång tid att bygga upp ett förtroende igen. Att återigen kunna lita på att man inte ska få stryk, inte bli övergiven. Att tro på att handen som närmar sig ska klappa och smeka, inte göra illa. 

Därför är det mer än oroande, och totalt oförståeligt, att man inte vill ge skygga katter på katthem den tid som behövs för rehabilitering. Man till och med påstår, att det är "bäst" för katten att dö? Har man inte lärt sig något av alla de berättelser som finns om skyggisar som blivit tryggisar?

Om man nu har pengar att avlöna den person som ska besöka katthemmen i mening att, av vad jag förstår, snabbt avgöra vilka som ska avlivas, och att bekosta själva avlivningen, varför inte ge katthemmen de slantarna i stället? Då kan de komma till nytta, till människor som ideellt och kärleksfullt ständigt arbetar för katternas bästa. Dessutom skulle det behövas en massa resurser till en kastreringskampanj. Det är ju där grundproblemet sitter, att det föds på tok för många ovälkomna katter. 

Och de beslutsfattare, "experter", som står bakom dessa märkliga idéer om skygga katters omöjliga socialisering, vill jag uppmana, att bli volontärer på något av alla katthem som finns. Nu är det dags att komma ner på gräsrotsnivå, och se vad kärlek och tålamod faktiskt kan åstadkomma. Det är mycket mer än vad ni tror.

Du kan protestera här!

Det blev många allvarsjam så här inför helgen, men jag kan knappt tänka mig ett viktigare ämne just nu. Även katthemskatter är ju medlemmar i vår stora bloggfamilj. 

Önskar er alla en bra helg med mycket kärlek!



   

 

Jag ger kärlek

Jag vill ju helst vara ute och arbeta på kvällarna, nu när det är så ljuvligt. Men ingen princip är utan undantag. En sådan är för min del när favoritgrannen kommer för att hälsa på mig. Det gjorde han igår kväll. Ja, han pratade ju litet med husse också, och tittade på teven, men det var nog bara svepskäl för att få träffa mig.

 

För inte lät han lika glad när han fick syn på husse, som på mig? Till husse sa han "hej" med en helt vanlig basröst. Men när han fick syn på mig...oj, oj! "Men hej Gustav, kommer du här? Kom och sätt dig hos mig!", sa han då med en helt annan röst. Mycket mjukare och vänligare på något sätt. Kärleksfullt. När man känner sig så uppskattad är det enkelt att offra några timmars utomhusarbete.

Jag ger kärlek till en behövande

Jag är inte kravlös

Det vill jag jama med en gång. Jag kräver en del. Somliga verkar tro, att vi katter bara ska sitta och vara söta och vara till behag. Själva har de massor av olika behov, men förstår inte att vi också har våra. Och så blir de arga och besvikna. En del blir så elaka. Här i bloggbyn har jag hört de mest förfärliga historier om hur människor betett sig mot katter. Därför är det viktigt att förstå att vi faktiskt kräver vissa saker.

Bra mat, ren toalett. Hjälp med pälsvård. Klösträd. Leksaker. Vi kan också bli sjuka, och behöva medicin och till och med sjukhusvistelse. Alltså måste vi vara försäkrade. Givetvis ska vi vara id-märkta på något sätt, om vi är ute. Kastrerade, om vi inte ska ha ungar. Våra människor måste kunna ordna för oss med daglig tillsyn när de reser bort. Alltså kostar jag pengar, och kräver extra arbete av mina människor. Det är viktigt att känna till, innan man bjuder in en katt att bo hos sig.

Har jag inte glömt något jag behöver, undrar du? Jo, men jag har sparat det viktigaste till sist. Kärlek! Och det är just det, som jag också ger tillbaka, när jag har det bra hos mina människor. Massor med kärlek, varje dag. Ständigt jamar jag till matte och husse, vad jag gillar dem. Jag vill gärna vara nära, och delar ideligen ut ömhetsbetygelser.

Nu vet jag, att alla mina kompisar här har väldigt bra kattliv tillsammans med sina människor. Men skulle det titta in någon som funderar på att bo med en katt, så måste du veta om just detta, att jag kräver en del, men du får min kärlek. Bara du sköter om mig väl.

Önskar er alla en härlig helg i solen! Vi tassas igen på måndag!

När man gör någon glad

Det finns väl inget vettigare sätt att själv bli glad, än att göra någon annan glad? I stället för att bara en går omkring och känner sig lycklig, har det blivit etthundra procent fler! Och med litet tur kan det goda sprida sig vidare till ytterligare fler. Glädje har nämligen den positiva egenskapen att den är väldigt smittsam. En glädjepandemi vore inte helt fel!

Själv brukar jag praktisera givandets glädje flera gånger dagligen. Då ser jag hur mottagarna ler och känner sig utvalda och väl till mods. 

Nu vet jag att det tyvärr inte verkar ha effekt på alla våra människor. Det kan till exempel katten Dina på Södertälje katthem och alla andra katthemskatter jama om. Därför vill jag påjama litet extra att det här är en uppmaning till alla tvåbeningar. Vi katter är ju redan av naturen spinn- och kärleksgivande bara vi får chansen.

Sämre är det ställt med somliga människor. De verkar ha någon slags kontaktfel i hjärnorna, som gör att de inte kan ta emot vår kärlek. Det är väl därför de inte kan ge någon vidare heller. Ofta är de sådana sinsemellan också. Verkligen tragiskt. När det finns ett så enkelt sätt att må bra, känna sig glad och nöjd med sig själv.

Önskar er allihop en gosig novemberhelg! Vi tassas på måndag!