Lycklig är den...

Och jag hoppas att ni alla kan känna både lycka och njutning under helgen som kommer! Vi tassas igen på måndag!

ComCat living

En stol att ligga på, mat och vatten i skugga

Ett litet hus att krypa in i...ComCat living!

Jag borde ju fattat misstankar redan när matte klev upp ur sängen redan innan jag vaknat? När sedan matskålarna blev fler, och dessutom fylldes med råge, borde ju alla varningsklockor dånat med full kraft! Men jag måste erkänna att jag bara tyckte det var trevligt med frukost i rätt tid. 

När matte sedan gick ut, tassade jag efter. Hon gick ut och ställde sig vid vägen. Tyckte det var litet underligt, så jag höll mig alldeles nära henne. Visste inte riktigt hur jag skulle tolka situationen? Till slut hörde jag en bil komma, och matte körde iväg mig inåt gräsmattan. Såg henne kliva in i bilen och försvinna. 

Sen hände ingenting. Ingen matte. Inga dörrar som öppnades. Det var ju härligt väder, med mycket sol i pälsen. Växthuset var öppet för meditation. Kvällen och natten kom. Fortfarande ingen som ropade in mig. Mycket mystiskt? 

Morgonen kom, och dagen gick. Jag hade ju mat att äta, och vatten att dricka i mitt lilla rum (fast jag dricker helst regnvatten från hinken), men det var så konstigt med dessa stängda dörrar? 

Då, helt plötsligt på kvällen, hörde jag en bil köra in på min tomt! Jag kan gott erkänna att jag blev alldeles exalterad. Ja, jag skrek! Blev ju jamars glad! För ut ur bilen klev matte, och sedan husse! De klappade mig, och sedan bar vi  en massa saker in i huset. Det blev mycket att gå igenom sedan, och stämpla som incheckat. 

När allt var klart, gick vi och lade oss. Jag var fullt belåten med att vara inne igen. Låg vid mattes fötter hela natten. Det var skönt att kunna sova i lugn och ro. Jag tog mig en rejäl sovmorgon. Sedan fick jag frukost, en skål med blötmat. Precis som jag jämt brukar få. Allt var som vanligt igen. Så skönt!

När man gör någon glad

Det finns väl inget vettigare sätt att själv bli glad, än att göra någon annan glad? I stället för att bara en går omkring och känner sig lycklig, har det blivit etthundra procent fler! Och med litet tur kan det goda sprida sig vidare till ytterligare fler. Glädje har nämligen den positiva egenskapen att den är väldigt smittsam. En glädjepandemi vore inte helt fel!

Själv brukar jag praktisera givandets glädje flera gånger dagligen. Då ser jag hur mottagarna ler och känner sig utvalda och väl till mods. 

Nu vet jag att det tyvärr inte verkar ha effekt på alla våra människor. Det kan till exempel katten Dina på Södertälje katthem och alla andra katthemskatter jama om. Därför vill jag påjama litet extra att det här är en uppmaning till alla tvåbeningar. Vi katter är ju redan av naturen spinn- och kärleksgivande bara vi får chansen.

Sämre är det ställt med somliga människor. De verkar ha någon slags kontaktfel i hjärnorna, som gör att de inte kan ta emot vår kärlek. Det är väl därför de inte kan ge någon vidare heller. Ofta är de sådana sinsemellan också. Verkligen tragiskt. När det finns ett så enkelt sätt att må bra, känna sig glad och nöjd med sig själv.

Önskar er allihop en gosig novemberhelg! Vi tassas på måndag!