Skönt, skönare, skönast!

Aahhh, så skönt jag har det!

Har det varit skönt idag, eller har det varit underbart? Visserligen är det bara mitten på februari, men idag har det varit VÅR! Jag har varit ute hela dagen, förutom en stund när jag tog igen mig inne i mitt växthus. I flera dagar har dörren stått litet öppen där på dagarna, med precis rätt tilltagen öppning för en lagom stor katt. 

Men kan ni tro vad som hände när jag vilat färdigt där inne? Tog mig en tur runt huset, och vilka hittade jag där på altanen? Lisa med matte kopplad! Lisa blev nog lika förvånad som jag, och vi bestämde oss snabbt för att ignorera den andres närvaro. Så vi satt där en stund på varsitt trappsteg och låtsastittade ut över omgivningen. Rätt snart tröttnade jag på tramset och gav mig iväg. På väg bort kunde jag inte låta bli att ventilera mitt missnöje. Trots allt är ju hela Området här mitt! Det ska de veta!


 

Det är skönt...

Önskar er en skön (och lagom klok) helg!

 

Bara skönt

Det var varmt och soligt idag. Har sett några fjärilar fladdra omkring. Det fick de fortsätta med. Och så hittade jag matte sittande på en stol i vedboden?

Vad gör du där, matte?

Då vill jag också sitta här, bredvid dig!

Nu har vi det allt bra skönt, du och jag!

Tillbaka på jobbet!

Ni kan inte tro vad som hänt idag? Jag har kunnat återuppta mitt arbete i nästan full skala! För första gången på många veckor hade jag inte tid att komma direkt, när matte öppnade dörren. Då hade jag nyligen avslutat min runda på favoritgrannens tomt, och satt och njöt av solen. Hos mig finns fortfarande rätt mycket av det onödiga vita, men hos grannen blir det alltid grönt väldigt fort. 

Nästan full arbetsdag = nästan ingen vila. Att kunna få vara aktiv är en stor förmån!

 

Ser ni mig långt där borta?

Ja, ja, jag kommer väl då!

 

Här skulle jag precis demonstrera mitt eleganta hopp över staketet, när batteriet i kameran dog!

Eller?

Jo, jag ska nog...eller inte?

Det är inte klokt så många gånger varje dag man måste fatta detta svåra beslut? Ska man tassa ut? Det skulle ju behövas en liten sväng åtminstone. Men. Fy, vad det känns obehagligt kallt på nosen. 

Är det inte bäst där inne ändå, när allt kommer omkring? Varmt och skönt, och mjuka sängar. Och, man kan ju fönsterspana! 

Fast en kort runda, bara för att undersöka om någon varit här, hur klokt är det att lämna allt obevakat? 
Eller, kanske kan jag ta det senare...eller...eller...

ComCat living

En stol att ligga på, mat och vatten i skugga

Ett litet hus att krypa in i...ComCat living!

Jag borde ju fattat misstankar redan när matte klev upp ur sängen redan innan jag vaknat? När sedan matskålarna blev fler, och dessutom fylldes med råge, borde ju alla varningsklockor dånat med full kraft! Men jag måste erkänna att jag bara tyckte det var trevligt med frukost i rätt tid. 

När matte sedan gick ut, tassade jag efter. Hon gick ut och ställde sig vid vägen. Tyckte det var litet underligt, så jag höll mig alldeles nära henne. Visste inte riktigt hur jag skulle tolka situationen? Till slut hörde jag en bil komma, och matte körde iväg mig inåt gräsmattan. Såg henne kliva in i bilen och försvinna. 

Sen hände ingenting. Ingen matte. Inga dörrar som öppnades. Det var ju härligt väder, med mycket sol i pälsen. Växthuset var öppet för meditation. Kvällen och natten kom. Fortfarande ingen som ropade in mig. Mycket mystiskt? 

Morgonen kom, och dagen gick. Jag hade ju mat att äta, och vatten att dricka i mitt lilla rum (fast jag dricker helst regnvatten från hinken), men det var så konstigt med dessa stängda dörrar? 

Då, helt plötsligt på kvällen, hörde jag en bil köra in på min tomt! Jag kan gott erkänna att jag blev alldeles exalterad. Ja, jag skrek! Blev ju jamars glad! För ut ur bilen klev matte, och sedan husse! De klappade mig, och sedan bar vi  en massa saker in i huset. Det blev mycket att gå igenom sedan, och stämpla som incheckat. 

När allt var klart, gick vi och lade oss. Jag var fullt belåten med att vara inne igen. Låg vid mattes fötter hela natten. Det var skönt att kunna sova i lugn och ro. Jag tog mig en rejäl sovmorgon. Sedan fick jag frukost, en skål med blötmat. Precis som jag jämt brukar få. Allt var som vanligt igen. Så skönt!

Då är det skönt...

Jag sitter och njuter i kvällssolen. Tänk att kunna skriva så igen! Förut har man ju nästan frusit tassarna av sig när det börjat kvällas. 

Som arbetande vakt med ständig kvällsjour, har vädret betydelse. Det är lättare att jobba mer effektivt ljumma kvällar utan nederbörd! Och just effektivitet är något som behövs just nu, när Mitt Område är hemvist för diverse föremål som ska elimineras. 

Då är det skönt att kunna sitta på farstubron en stund och njuta, innan kvällens arbete tar sin början.