Alternativa jobb

Jag tror att vi alla haft det eländigt kallt den här helgen? Ändå måste jag ut ibland, det är bara så. Men först efter stor vånda och tveksamhet. Ibland har jag fått vända inåt igen, för av någon anledning har jag inte fått sitta i dörröppningen och fundera nog länge för att kunna fatta ett beslut? 

Lördagen förgylldes en kort -mycket kort- stund av att det serverades skrei! Ni som känner mig vet att det är min favoritmat alla kategorier. Fast litet sur blev jag, för den där Puffen kom och norpade en bit för mig, mitt framför nosen!
Annars håller hon sig minsann alltid på flera tasslängders avstånd från mig, men nu passade det sig! Oförskämt är bara förjamet!

När det nu är näst intill omöjligt att företa sig något vettigt där ute, får man hitta på bra sysslor inomhus. Jag har till exempel städat skrivbordet. Hittade både diverse pennor och nåt suddgummi som inte hörde hemma där. Föste ner dem på golvet. Blev genast mycket snyggare och mer plats på skrivbordet! Nöjd med mig själv begav jag mig sedan till vardagsrummet och hittade husse i soffan. Medan jag ändå var i arbetstagen gav jag honom litet magmassage. 

Det går alltså att finna arbetsuppgifter inne också. Men det ska bli riktigt skönt när kylan viker, och livet kan återgå till normala igen.

Tillbaka på jobbet!

Ni kan inte tro vad som hänt idag? Jag har kunnat återuppta mitt arbete i nästan full skala! För första gången på många veckor hade jag inte tid att komma direkt, när matte öppnade dörren. Då hade jag nyligen avslutat min runda på favoritgrannens tomt, och satt och njöt av solen. Hos mig finns fortfarande rätt mycket av det onödiga vita, men hos grannen blir det alltid grönt väldigt fort. 

Nästan full arbetsdag = nästan ingen vila. Att kunna få vara aktiv är en stor förmån!

 

Ser ni mig långt där borta?

Ja, ja, jag kommer väl då!

 

Här skulle jag precis demonstrera mitt eleganta hopp över staketet, när batteriet i kameran dog!

T.f. kontorstassistent

Ibland behöver husse hjälp på kontoret

Arbetet går lättare när man är två

Det han gör är inte så kvalificerat. Passar på att sköta hygienen...

...samtidigt som jag håller koll på Området

HUR kan det där kallas JOBB? Jag somnar ju nästan! Men vill husse ha hjälp så...jag stannar på min post! 

Inget jobb för mig!

I morse måste jag ha väderinspektion fyra gånger innan jag bestämde mig. Tassa ut eller inte? Det är stora överväganden att göra på morgonkröken. Man vill ju inte förfrysa nosen!

Annars har det varit en riktigt behaglig helg. På lördagen kunde jag till och med vara ute och jobba nästan som vanligt. Åtminstone bra mycket längre än vad som kunnat betecknats som 'vanligt' den senaste månaden. Inomhus fick jag extrajobb med att godkänna diverse underligheter matte placerat ut litet här och var. Men nu är det gjort, och de får tills vidare stå kvar.

"Jag vill va' ifred" jamade Kjelle

Igår försvann matte på eftermiddagen. Hon skulle hälsa på min gode vän Kjelle Bus, som skulle jobba som Tittapåkatt i en butik.  Alltså, jag fattar inte, vilken kille! Tänk att sitta i en bur i en affär mest hela dagen?! Och dagen innan hade han också varit där! Visserligen fick han komma ut och gosa mycket med sin matte också, men ändå?
Det jobbet skulle jag tacka nej till!  

Kattens Dag??

Stack ut nosen på altanen efter frukosten igår

Hade du tänkt att jag skulle tassa ut i DET DÄR??

Kollade ut genom kontorsfönstret

Likadant på alla håll...

Och samma elände i den här ytterdörren!

Sisten ut är en fegis...

Fast försten in är en klokis!

Jag försökte i alla fall!

Och det ska man kalla Kattens Dag! Kan jag gärna avstå, om den ska vara på det viset! 

Nu tassade jag faktiskt ut till slut, men först på eftermiddagen. Då hade vi varit ensamma hemma ett tag, för matte var och träffade Kjelle Bus! Han jobbar ju som utställarkatt, och var anlitad av en djurbutik. Några kolleger till honom var också där. Arbetet verkar mest bestå av att låta sig tittas på, så det är väl inte så fysiskt tungt. Vad jag förstår är det två egenskaper som krävs för jobbet: Tålamod och bra utseende. Kjelle passar som tassen på musen för det här. 

Jag passar också, fast ni begriper nog hur?

Nio liv??

Tänk om det är så väl, att jag har nio liv! Då ska jag -i nästa- vara tuff, och inte låta några tjejer diktera villkoren i mitt liv. Nä, minsann, då ska jag bestämma var matskålen ska stå! I nåt liv ska jag också se till att kunna göra det där som jag inte riktigt minns vad det är, bara att jag tror jag går miste om något i det nuvarande livet?

Det är lätt drömma om ett annat liv. Ett, där man vågar saker, man inte törs nu. I det andra livet är man framåt och duktig, har en massa vänner och gör allt det där man borde, men inte orkar idag. 

Nu vill jag än en gång påjama, att detta är en klokbok för våra tvåbeningar. Vi katter är ju redan mästare på att göra det bästa av alla situationer, och leva just nu, utan dåliga samveten eller oro för framtiden. Men våra människor!?

Jag återkommer ständigt till detta, hur man måste passa på att leva just nu, i denna sekund. Att saker, man kanske tycker är litet vardagliga och trista att göra, kan vara det man saknar mest, om man inte kan utföra dem längre. Ibland tycker jag det är väldigt motigt att tassa ut på jobb, och försöker slippa undan i det längsta. Men tänk om jag inte behövdes där ute? Eller om ingen brydde sig om allt jag uträttar här inne med spinnterapi, magmassage och kärlekskurrande?

Jag lever mitt enda liv. Njuter av det jag får, och löser problemen när de dyker upp. Eftersom jag förmodligen inte kommer se röken av de andra åtta liven, måste jag göra det här livet så bra jag bara kan.

Önskar er alla, mina kompisar, och era människor en härlig helg! Det sägs att våren ska komma på allvar...Vi tassas igen på måndag!

Jag har haft invigning!

Det största som hänt sedan sist: Jag har haft invigning av min "nya" spaningstall! Har betraktat den med viss skepsis, det har tagit tid att vänja sig vid att den numera slutar nästan innan den börjat. Ger en känsla av att jag skulle kunna tippa över kanten ifall jag gör en av mina praktrusningar upp. Men nu har jag testat användarvänligheten, och den var rätt okej. Inte som förr, men godtagbar. Tyvärr hade matte inte med sig något att föreviga ögonblicket med, men jag ska ge henne fler chanser. Först får det nog bli litet bättre tassklimat, man vill ju inte fastna i isen där på stammen.

Att det är frysboxigt där ute har gjort att jag måste förströ mig mig inomhus så gott det går. Ibland blir jag less. Provade att smyga litet på Piff, men det var ingen lysande idé. Slapp i alla fall att bli påhoppad och pälsriven, som jag hittills blivit av de bägge fröknarna vid dessa tillfällen. Kom undan med en utjamning av dem. Man får vara glad för alla framsteg.

För fortlöpande förhandlingar med min sekreterare om hur min blogg ska skötas. Tycker inte det är tillfredsställande just nu, men hon är en hård motståndare. Några veckor till, minst, utan ordning blir det nog. Nu, när den dumma medicinen försvunnit, finns det tydligen två enorma jobbhögar att beta av. Inte för att jag sett några, men jag vet av erfarenhet, att innebörden av ordet "jobb" skiljer sig högst väsentligt mellan henne och mig. Vad jag kan se, sitter hon bara där på en stol. Men vill hon kalla det för arbete, så gärna för mig. Jag har ju aldrig tassat i hennes skor, och så ska man inte utjama sig, har jag lärt mig.