Lisa: Vart tar modet vägen?

Ja, det kan man undra? Tänk vad  jag hittade på när jag var liten unge! Sådär skulle jag aldrig våga göra idag! Nu hoppas jag på en varm och skön helg för oss allihopa!

Det är skönt...

Önskar er en skön (och lagom klok) helg!

 

Fundera på det!

Det ska jag fundera på i helgen. Fast jag tror inte det behövs så mycket tid för att finna på svaret. Önskar er alla 

en riktigt skön majhelg!

Till er som tänkt på Puff idag, kan jag ge både dåliga och bra nyheter. Det dåliga är att ultraljudet inte visade någon som helst förändring från förra gången. Tyvärr tyder det på en cancer. Den goda nyheten är att just den typen av cancer kan svara bra på medicinering, och att hon kan få flera goda år till. Så nu har vi påbörjat en mild cellgiftsbehandling och hoppas förstås på det bästa! Kan tillägga att hon accepterade både ultraljud och blodprovstagning utan en protest! /Matte

Det är min åsikt!

Så det, så!

Den senaste månaden har jag alltmer tagit befälet här hemma. Satt ner tassen. Tycker jag det är dags för mat, får de veta det. Högt och bestämt. Förut kunde jag sitta tålmodigt och vänta, länge, länge. Inte nu längre. Det är slut med det. Likaså vill jag inte bli fördröjd när det gäller mitt utejobb. Är mycket tydlig med det, också.

Matte säger att det kanske är för att jag börjar bli gammal? Att man kan få vissa egenheter? Jag känner mig inte särskilt till åren, utan jag anser att jag helt enkelt levt de antal år som krävs, för att jag lättare ska hävda min rätt! Man blir helt enkelt klokare på äldre dar! Det är min åsikt!

En riktig katt?

Katt, eller?

Är jag en katt? Konstig fråga, kan tyckas. Men det är faktiskt så att många av mina närmaste människor inte tycker så. De ser såklart att jag ser ut som en katt. Men ändå. Matte brukar säga att här bor två katter. Och så en Gustav.

Nu har hon sagt mig att detta ska uppfattas positivt. Att man tycker så bara för att jag är ovanligt lugn och klok. Inte för att jag vet hur det är med den saken, men en sak är jag helt säker på: Visst är jag är 100% katt! 

Jag får beröm

Jag har ju rätt ofta berättat om min favoritgranne. Han, som vid många tillfällen försett mig med leverkorv och annat godis. Nu måste jag tillstå, att jag faktiskt har flera som gynnar mig på detta angenäma sätt. Det är en av grannarna på andra sidan vägen. Tyvärr har de inte vett att bo här hela tiden, men de brukar ofta komma på helgerna. Så fort jag hör deras bil komma, springer jag dit och hälsar dem välkomna.

I det huset finns både en matte och en husse. I söndags kom hussen ut och pratade med min matte. Om mig! Han talade om hur glada de var över mina välkomnanden, och så skvallrade han om vad de brukade bjuda mig på. Det hade han ju kunnat utelämna, tycker jag. Men han ville berätta hur förvånad han var att jag alltid bara tog en bit av delikatesserna, och tackade nej till påtåren? Han ville också tala om hur mycket de uppskattade mina besök, och att de, om jag någon gång missat deras ankomst, genast undrade var jag höll hus?

Det är verkligen en stor förmån att ha sådana grannar! Och vet ni vad han avslutade samtalet med? Att han aldrig träffat en så klok katt förut! Det var väl ändå att ta i? Men trevligt att höra ändå.

Tålamod

Ta det lugnt, matte jag väntar!

Ingen i min familj har så mycket tålamod som jag. Inte ens i närheten. Jag väntar. Lugnt och utan ett jam sitter jag där. Utanför toalettdörren, när matte är där inne. Eller väntar på min frukost, medan matte prioriterar andra saker.  

Piff och Puff springer omkring, jamar. Tassar till och med iväg, till andra delar av huset. De orkar inte vänta. Det gör jag. Sitter på min bak, med svansen  tätt intill kroppen. Iakttar. Är lugn. Vet att belöningen kommer. Den goda frukosten. Det är bara en fråga om tid. Jag jäktar inte på henne, min matte. Ibland tror jag, att det är den klokaste taktiken?

Inte dum, bara klok!

Vet ni hur man gör bästa kojan? Jo, man tar en vedkorg, kapar bort handtaget, vänder den upp och ner, lägger en madrass i den och toppar med ett liggunderlag! Vips har man en helt perfekt liten koja att krypa in i när det regnar. Min koja står under tak, annars hade jag behövt något täckande över den, förstås. Vill ju inte bli pälsblöt.

Eftersom det är tak en bit ut över den dörren, kan jag alltid tassa ut oavsett väder. Matte och husse tycker jag är tokig ibland som vill ut när det öser ner blött. Men vadå? Jag avvaktar lugnt i min koja, och kan tassa ut omedelbart det blöta upphör. Det är mer än man kan jama om servicen inne i mitt hus. Dels måste jag ju be om att få kolla väderstatusen varannan minut, dels kan jag inte alls vara säker på att bli åtlydd i denna begäran. Dessutom kan jag gå miste om värdefull arbetstid bara för att matte och husse inte är så noga med att kolla utanför fönsterna.

Med andra jam är jag väldigt klok som tassar ut, även när det ösregnar.

Vilken tur jag har!

Många gånger har ni fått höra om min vänskap med favoritgrannen. Nu ska jag avslöja något som hittills varit hemligt. Ja, inte för mig och min nästfavoritgranne, förstås. Sedan en tid tar jag nämligen tass om en till granne.

Det är bara nu på sommaren som de bor här hela tiden. Resten av året kommer de ibland på helgerna. Givetvis har jag alltid hållit deras hus och tomt under uppsikt, även när de inte är där. Deras mark ingår ju i Mitt Område. På senare tid har jag upptäckt hur duktiga de båda är på att klia mig bakom öronen. De kompletterar varann. Först brukar jag tassa fram till honom för litet kli, och sedan till den henne. Om inte båda är ute tassar jag fram till ytterdörren och väntar. Jag tassar aldrig in där. Det räcker med att jag har två hem. Ibland ropar då den som är ute på den som är inne att komma ut, att jag väntar. Det tycker jag är artigt. 

Härom dagen när matte och jag hämtade posten kom de båda förbi. Då skvallrade de för matte om mina besök där. Och så sa de att jag var en ovanligt klok och fin katt. Jag är verkligen lyckligt lottad som är omgiven av människor som förstår att uppskatta en katts närvaro.

Jag svarar på frågor

För några dagar sedan fick jag en award av Hjulia, Smulan och Amanda. Att få känna sig uppskattad och omtyckt gör livet gladare. Sen vet jag förstås inte om jag är visast i världen, men visast på min gata i alla fall. Det vågar jag nog påjama.

Så var det då frågorna.

1. Varför började du blogga?  Det var längesedan. Jag bara kom på det en dag. Kände ett behov att skriva av mig, tror jag. Det var rätt i början när Piff och Puff ockuperat mitt hus, och jag behövde få förmedla mina känslor kring bland annat detta.

2. Vilka bloggar följer du?  De som är på min blogglista följer jag varje dag.

3. Favoritfärger? Vitfiskvitt och leverkorvsgrått.

4. Favoritfilm?  "Ekorrboet" är en de bästa filmerna någonsin. Och så gillar jag TV-serien "Katt söker mus".

5. Vilka länder drömmer du om att besöka? Helt klart Leverkorvslandet! Övrigt resande får vara för mig.

Tycker att Nea kom på en jamarfin idé, att ge vidare awarden till alla kompisarna här. Alla är ju lika förtjänta av ett pris! Och så är det bara roligt om någon mer svarar på frågorna. Alltid får man veta något nytt.

Ska förresten passa på och förvarna att min sekreterare kommer smita från sitt jobb. Det kan bli si och så med kommentarer och annat både onsdag och fredag kväll. Får ingen riktig pli på henne.