Dubbelkoll

Lisa: Okej, jag fattar att katten där ute har någon slags funktion här i mitt hus. Undrar bara vilken?

Gustav: Precis vad jag också undrar?! Om katten i fönstret, alltså.

Sista helgen i augusti redan...ha det så skönt!

Den allra finaste presenten!

När jag låg och slappade litet idag kom husse in med en stor kartong. Jag satte mig upp i sängen, aningen undrande?

Det prasslade och prasslade...

Titta här vad husse först hittade i kartongen! Nu kan vi tända ett ljus och tänka på Sippo som har tassat över Regnbågsbron.

Men det fanns mer i paketet kan ni tro! Nånting som som var jättetungt! En katt! Jag blev allt litet konfunderad först? Var det JAG som satt där???

Måste göra en riktigt noggrann inspektion. Katten satt helt stilla hela tiden. Till slut kunde jag konstatera att den verkade helt fredlig och ofarlig. Precis som jag!

Efter allt inspekterande kände jag att jag måste koppla av en stund. Min nya vän verkade inte ett dugg trött, och satt snällt och höll mig sällskap. Mycket praktiskt måste jag jama, om vännen är jag? Då kan jag både sova och vakta samtidigt!

Visst kan man tro att det är jag? Vet inte hur jag riktigt ska kunna tacka Sippo i Regnbågslandet, Tindra, Viska och deras husse? Jag är alldeles överväldigad, vilken oerhört fin present! Kan bara jama från hjärtat tack, tack, tack!

Hej, jag heter Gustav!

Det är oerhört skönt att inte behöva bekymra sig över hur gammal man är! Man kan undra över varför det verkar vara så viktigt att i tidningar alltid berätta om allas ålder? Som till exempel "Se vad Bertil, 53, hittade i blomkålen!"

Här ovanför ligger jag, Gustav, har det bra. Om jag är åtta eller arton år är egentligen ointressant just nu. Åtminstone har det ingen betydelse när det gäller att visa en katt som trivs med att vara just katt. 

Inför den kommande helgen hoppas jag att både katter och era människor ska trivas med livet på alla sätt, nu när värmen äntligen verkar vara tillbaka!

Gustav och Lisa berättar

Gustav: Jahajam, då var allt som vanligt igen. Slut på allt slappande på hotellet. Tyvärr blev hemkomsten litet av en besvikelse, för redan första kvällen upptäckte jag att ytterligare en inkräktare försökt inta mitt Område! Visserligen inte så enorm som den gråvite, men tillräckligt stor för att behöva en rejäl tillrättavisning och upplysning om reglerna här. Jag hann inte riktigt färdigt innan husse kom ut och hämtade mig, men jag hoppas budskapet gick hem ändå!

Annars var helgen riktigt bra. En behaglig temperatur möjliggjorde timslånga arbetspass utan problem. Idag är det dock litet för kyligt för min smak, även om solen skiner. Men så här års är det faktiskt tillåtet att vara inne och bara må gott!

Lisa: Jag är också hemma igen! Det var bra på hotellet, även om jag tyckte att personalen var litet ofin och indiskret. "Vilket matvrak!" skvallrades det om mig när matte och husse kom för att hämta mig! Säger man så om sina gäster?? För övrigt är det väl inget konstigt att jag var utsvulten jämt, eftersom dumma matte lagt en lapp där hur mycket jag skulle äta? Alldeles för litet! 

När jag kommit hem glömde jag allt det där. Jag var bara så glad att vara hemma igen! 


 

Man får passa på

Det är dags för litet fredagsjam med mig, Puff, igen. Konstigt namn på en katt-tjej, tycker ni? Jo, jag heter jag så, för en gång i tiden, för länge, länge sedan trodde man att jag var en kille!? När misstaget uppdagats ville min förre husse att jag skulle behålla mitt killnamn. Om nu någon har undrat över varför jag heter Puff?

Själv bryr jag mig inte ett smack om vad jag kallas. Jag bryr mig bara om två saker. Båda börjar på M. Mat och Matte. Eller Matte och Mat. Har litet svårt att bestämma rangordningen där. Husse är väl också rätt okej. Han kan nog komma på tredje plats? Har i alla fall accepterat hans närvaro här. Kan till och med ligga på hans mjukmage en stund. Men bara en liten. För matte är den som gäller för mig. Hon är min uppasserska, bästa vän och trygghet. Det vet hon om. Jag berättar det varenda dag i våra långa samtal, där jag alltid ska ha sista jamet. Det är jag mycket noga med.

För några dagar sedan gjorde Gustav det där igen. Det, som gör mig så rädd. Vaktar mig utanför lådan. Tänk dig själv, att du kommer ut därifrån och möts av en jättestor katt som pressar upp dig mot väggen?! Och inte bryr han sig om att jag ber om nåd heller? Som tur är, vet matte och husse om att han gör så här, och räddar mig. Den där Gustav är ett stort orosmoment för mig, även om han aldrig bråkat med mig på allvar.

Men en sak är bra med att ha honom här. Extra god mat brukar delas ut på två tallrikar. Och Gustav är inte så snabb. Alltså hinner jag först äta mitt, och sedan knycka en bit av honom med. Man får passa på att utnyttja de fördelar och tillfällen man kan!

Men...hur blev det här, då?

Och nu önskar jag er alla en härlig helg!

En riktig katt?

Katt, eller?

Är jag en katt? Konstig fråga, kan tyckas. Men det är faktiskt så att många av mina närmaste människor inte tycker så. De ser såklart att jag ser ut som en katt. Men ändå. Matte brukar säga att här bor två katter. Och så en Gustav.

Nu har hon sagt mig att detta ska uppfattas positivt. Att man tycker så bara för att jag är ovanligt lugn och klok. Inte för att jag vet hur det är med den saken, men en sak är jag helt säker på: Visst är jag är 100% katt! 

Vilket är knepet?

Idag blev jag i alla fall inte inlåst

Nu vill jag inte vara inne mer än absolut nödvändigt. Ibland kan matte och/eller husse få för sig såna idéer, att jag ska vara...inne? Till detta ställer jag mig givetvis totalt frågande och protesterande! Då demonstrerar jag, och visar mitt stora missnöje med deras felaktigt fattade beslut. Deras snälle och timide Gustav försvinner ut bakvägen, och i stället springer en ilsken tiger från dörr till dörr, i hopp om att människorna av ren utmattning ska upphäva frihetsberövandet. 

Tyvärr sker det nästan aldrig. De brukar anföra märkliga anledningar, som till exempel att de ska åka iväg och bli borta ett tag? Och??? Vad har det med mig att göra?

Tänk om jag bara kunde komma på knepet hur man öppnar dörrar?

Gustav på sjukhuset

I lördags morse hade Gustav kräkts blod när vi vaknade, och efter att det skett en gång till, ringde jag en helgöppen veterinärmottagning. Vi fick en tid, och det togs en massa prover. Bland annat för att kolla att han inte hade några otäcka virussjukdomar, som kunde ge dessa symptom. De flesta provsvaren var bra, det var bara ett som inte var det. Han hade för få vita blodkroppar, vilket tydde på en infektion.

Han fick medicin mot magsår och en massa vätska insprutat under nackskinnet. Jag fick med mig två ampuller med magsårsmedicin och en burk dietmat. En tesked en gång i timmen av maten fram till klockan sex. Fick en tid morgonen därpå, men också hans journal. Detta ifall han skulle bli sämre, så vi måste åka till djursjukhuset i Helsingborg. 

Och det fick vi göra på kvällen. Gustav låg bara på en stol. Han varken åt ens den lilla teskeden mat, torsken jag kokat eller drack. Kräktes blod igen, bara minuterna efter att han fått magsårsmedicinen. Så halv åtta for vi. Nästan direkt blev han omhändertagen. 

Vad jag fått veta sedan, är att han kräkts en gång till den natten, men sedan inte mer. Han är alltså kvar på sjukhuset. Idag har han börjat äta litet, men får ännu dropp. Han är undersökt med ultraljud, och inget speciellt onormalt syns. Litet förändringar på njurarna, men det är det ofta på en katt i hans ålder, sa veterinären.  Det är inte någon förgiftad mus den här gången. Inte kattpest. (Han är vaccinerad, förstås, men man kan få det ändå, fast lindrigare.) Han kan ha fått i sig något olämpligt. Kanske får vi aldrig veta.

Om inget tillstöter, ska jag få hämta honom i morgon eftermiddag. Sedan ska han ta det lugnt några dagar = vara inne. Det är vad jag kan meddela så här långt. Plus att alla säger "men åh, vilken snäll och fin katt". Han har ett tålamod med oss människor som är rätt ovanligt. /Matte 

Sovstilsdemo

Idag hade jag tänkt jama litet om sovstilar. Vi katter är ju experter på sovyoga. Jag är säker på att ni alla har era särskilda specialiteter på det här området. Tänkte jag skulle börja med ett exempel på en ställning jag anser vara ovanligt avslappnande. Bilden är faktiskt jamargammal. Jag är bara fyra år där (syns ingen skillnad mot nu, va?), men ställningen är lika aktuell idag. Praktiserar den rätt ofta fortfarande.

Extra avslappnande ställning, som endast kan användas i helt trygg omgivning. Jag tror att Piff kollat på mig, för hon intar ibland något liknande:

Fast hon har skruvat till det litet. Enligt min mening inte fullt lika avslappnande med den där böjen på kroppen,  men jag vill inte peka tass åt henne. Vi börjar ju bli rätt bra kompisar.

Puff är ju egen på alla sätt. Har aldrig förstått mig på henne. På dagarna sover hon nästan alltid i en slags igloo, som står i soffan. 

Tror inte jag jamar mer om det. Var och en får väl koppla av efter förmåga?

Min allra, allra bästa sovstil är i alla fall ställning grund, 1 A:

Det är basen, varifrån alla andra sovstilar utgår. Åhh, så skön! Zzzzzzzzzzzzzzz..................