Nu när det är så förjamrans kallt, gäller det att vara rädd om tassarna. Ändå kan man ju vilja komma ut och kolla läget. Jag har kommit på ett bra knep, hur jag kan vädra pälsen utan att riskerna förfrysningsskador på trampdynorna.
Men sluta blixtra nu...jag väntar ser du väl!
Sådärjam, då ger vi oss iväg, husse!
Nu ska väl direkt erkännas att min metod har sina begränsningar. Det blir väldigt svajigt i korgen, och framför allt envisas husse med att han ska placera ved där i stället för en gul, uppfinningsrik katt. Något som jag kan tycka verkar vara ett tämligen meningslöst byte. Varje gång han burit in veden, bara eldar han upp den!
Ja, ja, okej, visst blir det varmt av eldningen, och det uppskattar jag förstås. Men han kunde väl ta med mig några gånger både fram och tillbaka först, och sedan fylla på med ved? Då skulle arrangemanget ju bli riktigt meningsfullt!
Idag var det Puffs otur att åka till sticktanten. Vi blev litet oroliga alla tre, när vi såg buren bäras in. Matte tog till ett fult trick för att lura fram Puff, hon öppnade Dentabitsasken vid buren. Piff och jag gick inte på bluffen, men Puff trillade dit. Sedan var det liiitet synd om Puff, för hon hade varit så väldigt rädd där. Det var sällan man såg en så rädd katt, hade sticktanten sagt. Puff hade bara lagt sig platt ner och gett upp, hon trodde väl att hennes sista stund var kommen. Fullt så illa var det förstås inte, Puff kom tillbaka levande i buren, och allt var som vanligt igen. Hon och jag är ju inte kompisar, precis, men att hon finns här är väl rätt okej i alla fall.
Inlägg
