Man får passa på

Det är dags för litet fredagsjam med mig, Puff, igen. Konstigt namn på en katt-tjej, tycker ni? Jo, jag heter jag så, för en gång i tiden, för länge, länge sedan trodde man att jag var en kille!? När misstaget uppdagats ville min förre husse att jag skulle behålla mitt killnamn. Om nu någon har undrat över varför jag heter Puff?

Själv bryr jag mig inte ett smack om vad jag kallas. Jag bryr mig bara om två saker. Båda börjar på M. Mat och Matte. Eller Matte och Mat. Har litet svårt att bestämma rangordningen där. Husse är väl också rätt okej. Han kan nog komma på tredje plats? Har i alla fall accepterat hans närvaro här. Kan till och med ligga på hans mjukmage en stund. Men bara en liten. För matte är den som gäller för mig. Hon är min uppasserska, bästa vän och trygghet. Det vet hon om. Jag berättar det varenda dag i våra långa samtal, där jag alltid ska ha sista jamet. Det är jag mycket noga med.

För några dagar sedan gjorde Gustav det där igen. Det, som gör mig så rädd. Vaktar mig utanför lådan. Tänk dig själv, att du kommer ut därifrån och möts av en jättestor katt som pressar upp dig mot väggen?! Och inte bryr han sig om att jag ber om nåd heller? Som tur är, vet matte och husse om att han gör så här, och räddar mig. Den där Gustav är ett stort orosmoment för mig, även om han aldrig bråkat med mig på allvar.

Men en sak är bra med att ha honom här. Extra god mat brukar delas ut på två tallrikar. Och Gustav är inte så snabb. Alltså hinner jag först äta mitt, och sedan knycka en bit av honom med. Man får passa på att utnyttja de fördelar och tillfällen man kan!

Härliga kväll!

Husse var på väg att lägga sig. Han och jag hade innan dess tillbringat en skön stund tillsammans på sängen. När han reste sig lade han en mojäng på sängen. Inte vet jag vad, luktade inte alls intressant? Men jag satte mig ändå och vaktade saken tills husse kom tillbaka. Då uttryckte husse sin tacksamhet för min hjälp, och sedan återgick vi till vår härliga sänggemenskap. 

Jag älskar kvällar! 

Lådmysteriet

Nu låter det IGEN!?

Nästan varje morgon händer samma sak. Jag sitter i godan ro och väntar på att matte äntligen ska få klart utportioneringen av våra frukostar. Då hör jag det. Ljudet. Krafsandet. Självklart måste saken undersökas, och jag avbryter mitt väntande för en närmare kontroll av vad som låter?

Bakom den vita dörren på bilden står en av våra lådor. Matte säger att Puff är där inne. Hur ska jag kunna veta det?? Jag bara jamar? Visserligen har det varit så varje morgon hittills, men man kan ju aldrig veta säkert? Eller hur?

Matte menar då, att jag inte får sitta och bevaka dörren på lådan. Hon påstår att Puff (om det nu är hon som är där inne?) blir störd. Och så flyttar matte på mig!

Jag har alltså ännu inte kunnat säkerställa om det är Puff, en jätteråtta eller inkräktare som rumsterar om i lådan. Mycket frustrerande!