Olika? Än sen?!

Trots att olika vi är,

 jag håller dig så kär!
Från själ till själ kärleken går,
 se bara vad gott vi mår!

Varsågoda, idag får ni en bild att njuta och må bra av! Hoppas ni tycker om den? Själv tycker jag den är litet konstig, men det är säkert bara för att jag aldrig lärt känna nån hund? Att kela är jag däremot väl förtrogen med, och tycker man om varann spelar det förstås ingen roll vilken form man har?! Hoppas ni har någon att tycka om idag, i helgen och alla andra dagar!


 

Lisa: Vilken typ!

Det har kommit en läskig typ till mitt hus!

Den står där alldeles stilla och bara stirrar rätt ut!

Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det hela?

Så här, kanske???

Lisa: EN som ställer upp!

Se här, min lilla kompis, en katt som alltid vill leka

ständigt alert och med på det mesta

Det är annat än den stora här som bus bara vill neka

spelar ingen roll hur jag än försöker honom fresta!

Hack i örat

Örat gick litet sönder

Den senaste tiden har fel katt synts på granntomterna och alldeles utanför mitt staket, mot stranden. Jag är dessutom nästan säker på att det är samma katt som jag jagade upp i en tall i augusti.

Nu har det gått så långt, att jag blivit tvungen att ta till tassgripligheter. Med påföljd att jag fått ett hack i örat, som ni kan se på bilden. Det gör ont. Mitt nya halsband försvann också. Det är inte kul att behöva hålla på med sånt här i mogen ålder. Jag blev rejält trött, kan jag jama.

Nu hoppas jag bara den fattat, att det är katten Gustav som regerar här. Om inte, kommer jag självklart fortsätta upplysa om min status. Nåt annat ska den inte tro!


   

Filosofen

Här sitter en tänkande katt, men på vad, det vet bara jag

Kanske undrar jag vilken mat jag ska få idag

eller planerar strategin inför kvällens jakt

Till och med kan jag grubbla på något matte sagt

För i varje katt bor en filosof av stora mått

Det är bara en utav alla gåvor vi har fått 

Och då kom matte...

Jo, det VAR så, på hedersjam!

Det var så här: Jag hörde ett skumt ljud inifrån lådan, och det måste jag förstås kolla upp närmare? Smög försiktigt fram, och satte mig att vakta. Ut från lådan kom då en helt främmande katt! Jag lovar! Självklart trängde jag in den mot dörren, och barrikaderade alla flyktvägar med min kropp. Då kom matte och förstörde alltihop! Katten såg sin chans, och smet förbi mig, med ilskna jam. Jag tänkte springa efter, men då öppnade matte ytterdörren, och jag ändrade mig. Jakt utomhus är faktiskt roligare. 

 

Fräääs!!!

Åtminstone om man är katt

Jag upptäckte matte på altanen, och skyndade mig dit. Hoppade upp i hennes knä, och hon började genast klappa mig. Eller, gjorde hon det? I stället för mitt förväntade kli mellan öronen och i nacken, blev det nån slags fingerkamning över hela mig? Funderade ett ögonblick på att hoppa ner igen, men då, äntligen, fick jag det gos jag hoppats på. Sen låg jag kvar ganska länge. Min päls blev alldeles het av solen. Då reste sig matte.

Jag blev förstås tvungen att hoppa ner, men följa med henne in, nä, det hade jag inte en tanke på. Skyndade mig upp igen, så hon inte skulle hinna ta undan dynorna. Även om solen var på väg att försvinna bakom tallarna, fanns värmen kvar i dynan. Jag låg kvar och hade det skönt i flera timmar till. Med mjukt underlag och varmt i luften kan man njuta även utan solens strålar. Åtminstone om man är katt.

Men en människa?

...vad lär den sig av vad han eller hon ser? Ibland kan man verkligen undra?! Eller är kanske problemet att de ser, fast inte ser? Som jag förstått det, ger de ofta sig själva sorgligt litet tid för att i lugn och ro iaktta och reflektera?

Den här helgen kommer jag garanterat tillbringa många timmar med att noga titta på min omgivning. Kanske lär jag mig något också? Precis som du?

Hur som helst önskar jag dig en riktigt härlig helg!

Sån jakt är inget för mig

I ur och skur jag tassar på

från öster till väster, från söder till norr
så viktiga platser en markering ska få
och inte vara farligt doftfri och torr

Men Tomten i hörnet låter jag bli
Han står ju och vaktar, dag som natt
ser till att gården från oknytt är fri
för sån jakt är inget för husets katt!

Jag är ju katt!

Det blev som planerat en riktig hasselbuskshelg! Nu är det som allra mest liggvänligt där under. Lagom varmt, lagom mycket gräs, lagom skugga. Från morgon till sena kvällen. Husse och matte förvånas över att jag ofta ligger kvar där, trots att det börjar skymma? Men så förstår de sig inte på hasselbusksliggande heller.

Mina människor har varit hyfsat duktiga på att hålla sig hemma. Och inte bara hemma, utan också ute, vilket jag uppskattar, och jag brukar ha väldigt bra koll på var de håller hus. Matte har många gånger undrat hur jag kan veta att hon är i växthuset? Men, snälla nån, jag är ju katt!!

Så har jag en liten fråga. Är det någon som lyckas få i sig Seraquin glukosamintabletter? I så fall kan ni få en förpackning med 58 tabletter (800 mg), för jag vägrar äta något dylikt! Det står att man kan ge det som godis eller krossa det och blanda med mat. Matte försökte lura mig med att gömma det i äggula, som är bland det bästa jag vet. Fyjam för att förstöra äggula på det viset! Men är det någon som tycker det är gott, så skicka ett mail till matte, så får du med varm tass alltihop! Skulle det vara flera som hör av sig, så blir det den som skriver först som får det. Vi vill inte ha något betalt, men det vore toppen med en slant till något katthem!

gustavsmatte@gmail.com

Tack!

O katt
I dina ögon
speglas 
din visdom
Erfarenheter
sedan tusen och åter tusen år
Du gåtfulle
som jag känner
och ändå inte
Du

som berikar mitt liv

Tack

för ditt förtroende

att du litar på mig

trots att du vet

Jag är inte fullkomlig

Din människa 

Önskar er alla en underbar helg!

 
 

Det kan inte nog upprepas

Det finns ju ingenting som går upp mot mitt växthus, men vedboden är ett bra komplement. Framför allt är det mer intressant. Växthuset får jag snabbt kontroll över, men vedboden kräver mera arbete. På ena sidan ligger veden travad. Måttligt spännande. Men på andra sidan finns alla möjliga föremål. Sånt som mina människor inte vill ha inne i huset.

Varför de inte vill det, är en gåta? Kartonger, vars innehåll är lika högintressant varenda gång jag är där. Och resväskor, med så många dofter! Litet varstans ligger remmar, redskap och en mängd oidentifierbara föremål, men som naturligtvis måste tillhörigmarkeras. Det verkar bara vara jag som förstår mig på sånt? Både matte och husse struntar totalt i denna angelägenhet. 

Det kan inte nog upprepas hur viktigt det är med en katt i huset.

   

Undrar just...

När man är en katt på fjorton år

är det mycket man förstår

Men att fatta en del är svårt

Varför är livet ibland så hårt?

Det finns de som bara lider

Har så varit i alla tider

Undrar just om det går att ändra

och när det i så fall kan hända?

Jag avvaktar

Hårdvaluta!

Jag är inte ensam på Mitt Område längre! En obehörig katt har siktats i södra kanten av mitt revir! Dessutom med en av mina möss i munnen!!! En alldeles oerhört oroande nyhet!

Det var matte och husse som gjorde denna upptäckt, medan jag ovetande om intrånget lugnt tog igen mig i växthuset. Som ni kanske redan känner till, är jag högst ovillig att dela ut gästbiljetter här. Nu är alltså frågan om den objudne frivilligt förflyttar sina positioner aningen söderut, eller om jag tassgripligen måste ange gränsgångarna här? 

Det är bara att vänta och se.

Väntar gör jag också på -och hoppas få goda nyheter om- att min vän Frasse, som fått en allvarlig sjukdom ska få må bra igen. Jämfört med det jobbiga han har nu, är förstås mina inkräktarbekymmer väldigt futtiga. Därför kommer jag först och främst hålla tassarna för Frasse, men klarar nog också av att samtidigt hålla ett vakande öga på revirgränsen. Tyvärr blir ju inte Frasse hjälpt av att jag släpper in oinbjudna. Tänk om det varit så väl? Det hade varit ett lätt val.

En riktig katt?

Katt, eller?

Är jag en katt? Konstig fråga, kan tyckas. Men det är faktiskt så att många av mina närmaste människor inte tycker så. De ser såklart att jag ser ut som en katt. Men ändå. Matte brukar säga att här bor två katter. Och så en Gustav.

Nu har hon sagt mig att detta ska uppfattas positivt. Att man tycker så bara för att jag är ovanligt lugn och klok. Inte för att jag vet hur det är med den saken, men en sak är jag helt säker på: Visst är jag är 100% katt! 

Storleksfundering

Tänk att man kan vara liten som en katt och ändå så perfekt utrustad!?

Nu ska den här perfekta katten tillbringa helgen ute i det perfekta vädret, och jag önskar att alla ni där ute också får en helt perfekt helg!

Kom ihåg!

Vill du leva med någon som du kan kommendera, som tassar precis vid dina sida och sätter sig ner när du vill det? Välj inte mig! 

Det ska du däremot göra om du uppskattar en självständig och egen vilja, någon som lyder dig när det är befogat och som ger dig kärlek bara om du är värd den.

Jag är min egen ledare, med en suverän och instinktiv känsla för hur jag ska hantera olika situationer. En katt. Jag är en katt.

Önskar er alla en kattligt fin helg! Även om det bara är mitten av februari än, kan ni kanske hitta något litet vårtecken? Här har olika fåglar börjat sjunga vårsånger, och i växthuset börjar vindruvsbladen slå ut. 


 

Pusselbiten

Och det finns väl inte så mycket att tillägga? Det finns förstås de som inte har tålamod att lägga pussel, likaväl som det finns människor som inte bör bo med katter.

Men om man gillar att lägga pussel, vill man naturligtvis att alla bitar ska finnas. Och om man tycker om katter, blir hemmet komplett först när katten finns där. Något som säkert de flesta som hälsar på här redan vet?

Nu börjar ljuset återvända, och åtminstone här i södern är det inte så kallt. Och jag har ingen snö! Inte minsta lilla! Till och med att några myggliknande insekter vaknat till liv där ute. Det verkar bli en härlig helg här. Hoppas ni får det också, alla mina vänner!

Bråkfri sommar

Det börjar bli litet kyligt i pälsen ibland, tycker jag. Särskilt på kvällarna. Kommer in helt frivilligt, till och med sitter och väntar vid dörren. Matte har börjat elda i brasan vid min sovfåtölj, och att komma in och lägga sig i den är inte dumt alls!

Den här helgen har skällhunden i grannhuset varit här och inskränkt på min rörelsefrihet. På somrarna bor en kattfröken också där. Vi har blivit mästare på att undvika varandra. När jag var ny här, hade vi en del häftiga meningsutbyten. Hon tyckte att min tomt ingick i hennes domäner, och jag tyckte detsamma om hennes. Positionerna var rätt låsta, och vi vidhöll var och en vår ståndpunkt. 

I och med skällhundens ankomst släppte jag frivilligt mina krav på den tomten. Under den tid den är där, vill jama. Den här sommaren har grannkatten och jag delat upp tiderna och områdena. Hon har ytterst sällan kommit in till mig. Vi har inte haft ett enda bråk faktiskt. Riktigt skönt.

Idag har det varit massor med sol, och ikväll får jag trampa mjukmage igen! Husse återvänder från norra landet. Härliga tider stundar! 

Jag undrar just?

Den här helgen har jag haft besök av min minis, det är alltid uppskattat. Förstår inte alls varför Piff och Puff rusar iväg så fort han närmar sig? Han är ju hur snäll som helst, jag fick till och med låna hans bästa kanin en stund. 

Nu har minisens människor börjat prata om att göra sitt hus mera hemtrevligt. De saknar en katt hos sig. Det kan inge vissa farhågor för min del. För vad kommer hända när de ibland reser bort? Vem brukar få ta tass om icke medföljande katter? Jag vet nog hur det gick med Piff och Puff! Till slut flyttade de helt sonika in hos mig. 

Nåjam, ännu så länge nöjer de sig med en minis. Och han följer garanterat med sina människor hem varje gång de åker härifrån. Det tycker jag är bra. Hur trevlig han än är, minisen, räcker det med inneboende nu. Det är min åsikt.