Så bara måste jag...

Ja, jag kommer, matte...

...ta det lugnt, jag ska bara

kolla läget där borta först

 göra en liten markering här

och så bara måste jag

se litet närmare på den här sidan

och markera det här hörnet också

Men nu kommer jag!

Märkt!

Märkning utförs

Nu när jag kan vara ute nästan som vanligt igen, har jag naturligtvis massor med saker att utföra! Det viktigaste är att prioritera så äganderätten till Mitt Område markeras och hålls intakt. Har förstås mina permanenta ställen, där mina märken alltid måste kontrolleras och oftast förnyas. Av någon anledning ställer mina människor ibland ut nya föremål, som står där helt oskyddade? Det kan jag inte tolerera! 

Ibland kan det röra sig om en bil, som körs in på min tomt. Men den här gången tog jag itu med trädet, som förut stod inne i vardagsrummet. Det ställdes ut för rätt länge sedan. Ända sedan dess har det bidragit till att ytterligare öka mitt dagliga arbetspass där ute. Vore ju förödande att ha ett omärkt föremål nära min dörr! 


  

Det kan inte nog upprepas

Det finns ju ingenting som går upp mot mitt växthus, men vedboden är ett bra komplement. Framför allt är det mer intressant. Växthuset får jag snabbt kontroll över, men vedboden kräver mera arbete. På ena sidan ligger veden travad. Måttligt spännande. Men på andra sidan finns alla möjliga föremål. Sånt som mina människor inte vill ha inne i huset.

Varför de inte vill det, är en gåta? Kartonger, vars innehåll är lika högintressant varenda gång jag är där. Och resväskor, med så många dofter! Litet varstans ligger remmar, redskap och en mängd oidentifierbara föremål, men som naturligtvis måste tillhörigmarkeras. Det verkar bara vara jag som förstår mig på sånt? Både matte och husse struntar totalt i denna angelägenhet. 

Det kan inte nog upprepas hur viktigt det är med en katt i huset.

   

Upptäckte i morse...

Direkt jag kom ut i morse kände jag en misstänkt lukt

Någon hade definitivt förpestat näten där

Den otäcka lukten fanns överallt!

Jag måste meddela vederbörande att detta är Gustavs egendom. Gnuggar mig...

...och befäster det hela effektivt. Av hänsyn till känsliga tittare har bilden maskerats på lämpligt ställe.

Så var det avklarat! Hoppas budskapet uppfattades.

I morgon blir det till att spotta i tassarna

Inte kan jag klaga på att det varit för varmt och soligt den här helgen. Ungefär lagom till dansen på fredagen började öset. Och då menar jag inte i positiv bemärkelse. Nåjam, det gjorde inte så mycket. Jag hade massor av gäster att underhålla. Hade faktiskt så mycket att stå i, så det var först rätt sent på kvällen som jag tog mig tid att avnjuta litet festmat. Lax och litet småplock.

Det är irriterande med allt regn, för nu är den tiden, när jag verkligen måste vara alert på Mitt Område. Överallt måste gränserna markeras. Det är ett styvt jobb, kan jag jama! 
För nu, kan ni tro, är det invasion runt omkring. Och jag vet ju, att den dagen kommer, när det helt plötsligt står en lika stursk som korkad katt här. En som inte fattar, att han befinner sig på privat mark. Därför är det extra viktigt att varenda buske som är min också bär mitt ägarbevis. 

I lördags var det faktiskt rätt hyfsat väder, så jag hann i stort sett det jag tänkt. Men igår och idag har det varit rent bedrövligt. Allt jobb jag lagt ner är nog i princip bortspolat.  Men det är bara att spotta i tassarna och sätta igång i morgon bitti.

Gissa vad jag har gjort idag?

Husse kommer hem sent från kursen, så jag vet ännu inte hur mycket han lärt sig om godistillverkning, matpåfyllning, jamiska och andra viktiga göranden. I väntan på hans ankomst har jag

solat!!!

 

 Kan ni tänka er så härligt, det var verkligen länge sedan. Jag har ett litet bord på altanen, perfekt för ändamålet.  Där låg jag och mediterade och tänkte på, och gladde mig åt, att jag fått en peppaward av Dui och Deco:

Det kändes förstås stort och gott att veta att de gillar mig. Så här skrev de om varför jag fick den: Bloggar med humor och allvar. Vänner som stöttar med vänliga ord och uppmuntrande kommentarer och annan hjälp där det behövs. Vi gillar er! 
Jag gillar dem också, och är litet avundsjuk på den hussen de har, för han kan agera hiss åt dem. Vi andra, som ännu inte uppfostrat våra människor nog på den funktionen, får fortsätta vårt idoga arbete. Medan jag låg där, sände jag i tankarna awards till ALLA mina kompisar. Hoppas du kände när den damp ner hos just dig? Ni betyder ju alla jättemycket för mig! Det är ju för att du läser om mitt liv, som jag fortsätter berätta om det.

När nu solen låg på så fint där på altanen, passade jag också på att

tassa runt och Gustav-markera det mesta där. Tycker ni att det ser litet konstigt ut på bilden, som om jag vore en slags magikatt, som tränger igenom hårdplast?  Lugn, det har bara gått av en bit där, så det har blivit ett precis lagom stort klihål. Känns jätteskönt, kan jag jama.  

Sedan tog jag sats...

och tassade en sväng och kollade att allt stod rätt till uppe på stolarna. Det var en precis lagom rundtassning för min del. När matte gick mot dörren skyndade jag dit. Man ska inte överdriva utejobbet så här i början.