Närhet

Man vill ju vara nära sin människa, eller hur? Jag vill det, i alla fall. Därför är jag glad att vi har två stolar på kontoret. Eller glad och glad, den andra stolen köptes förstås med tanke på min uppgift som kundmottagare? Hur skulle det se ut att ha personalen liggande på golvet?

När det är lugnt på kontoret passar jag på att ta rast. Det är vilsamt att ligga där och höra tangenternas klickande på datorn. Matte skriver rätt fort, och länge. Efter ett tag kan jag inte låta bli att blunda. Matte får gärna tro att jag sover, men öronen är vakna och lyssnar.

Jag har det bra som har en människa att vara nära hos. 

 

Det är något som pirrar

Jag fick gäster i alla fall i helgen. Minisen och hans människor kom i lördags. De hade med sig en riktigt skön stol till mig.

Tänk att man äntligen börjat tillverka kattstolar!

Minisen: Va jö du i min tol???

Kattsäkerhetsrådet utfärdar klass 1-varning!

Mmmm, han lär sig...*kurr, kurr*...Litet längre upp, tack!

På söndagen var jag ute precis hela dagen, så länge att matte började bli orolig. Men det var ju så jamarskönt väder. Pälsen blev alldeles solvarm. Varför sitta inne en sådan dag? Sedan jag vilat en en liten stund, ville jag ut igen, men se, det var helt tji. "Nu har du varit ute nog idag", påstod matte. Precis som om hon hade någon kunskap om det? Satte mig därför under dörrhandtaget, och utstötte mina mest bedjande jam. Trots att jag var ihärdig, lyckades jag inte tina hennes ishjärta.

I morse åkte favoritgrannen till tyska landet. Han skulle fylla på förrådet, anförtrodde han mig. Jag tar för givet att det leverkorven han avser? Den har ju varit slut en längre tid. 

Även idag har jag tillbringat mycket tid utomhus, trots pälsblåst och inte särskilt tilltalande väder. Det är precis som att något i kroppen pirrar, jag blir så rastlös av att bara tassa omkring här inne. Nä, nu är jag redo för de Stora Uppdragen!

Gissa vad jag har gjort idag?

Husse kommer hem sent från kursen, så jag vet ännu inte hur mycket han lärt sig om godistillverkning, matpåfyllning, jamiska och andra viktiga göranden. I väntan på hans ankomst har jag

solat!!!

 

 Kan ni tänka er så härligt, det var verkligen länge sedan. Jag har ett litet bord på altanen, perfekt för ändamålet.  Där låg jag och mediterade och tänkte på, och gladde mig åt, att jag fått en peppaward av Dui och Deco:

Det kändes förstås stort och gott att veta att de gillar mig. Så här skrev de om varför jag fick den: Bloggar med humor och allvar. Vänner som stöttar med vänliga ord och uppmuntrande kommentarer och annan hjälp där det behövs. Vi gillar er! 
Jag gillar dem också, och är litet avundsjuk på den hussen de har, för han kan agera hiss åt dem. Vi andra, som ännu inte uppfostrat våra människor nog på den funktionen, får fortsätta vårt idoga arbete. Medan jag låg där, sände jag i tankarna awards till ALLA mina kompisar. Hoppas du kände när den damp ner hos just dig? Ni betyder ju alla jättemycket för mig! Det är ju för att du läser om mitt liv, som jag fortsätter berätta om det.

När nu solen låg på så fint där på altanen, passade jag också på att

tassa runt och Gustav-markera det mesta där. Tycker ni att det ser litet konstigt ut på bilden, som om jag vore en slags magikatt, som tränger igenom hårdplast?  Lugn, det har bara gått av en bit där, så det har blivit ett precis lagom stort klihål. Känns jätteskönt, kan jag jama.  

Sedan tog jag sats...

och tassade en sväng och kollade att allt stod rätt till uppe på stolarna. Det var en precis lagom rundtassning för min del. När matte gick mot dörren skyndade jag dit. Man ska inte överdriva utejobbet så här i början.