Vem tror ni?

Nu är allt som det ska

Gissa vad som har hänt? Vem som kommit hem? Som har världens bästa mage att ligga på?

Igår kväll hade jag legat och sovit en stund, för matte hade åkt, och ni vet ju hur tråkigt det blir då? Men så hörde jag ytterdörren öppnas, och att matte pratade med någon. Husse! Då skyndade jag mig förstås dit, och satte genast igång arbetet med att få på honom den rätta doften. Han behövde gnuggas både här och där, kan jag jama, så länge som han varit borta! 

Tittade sedan tålmodigt på medan husse tömde några resväskor. Till slut, äntligen, gjorde han det jag väntat på, lade sig ner i soffan. I samma sekund hade också jag lagt mig tillrätta, på hans mage. Jag hoppade över magmassagen, den fick anstå så länge, bara kurade ihop mig, slöt ögonen och njöt! Tänk, vad underbart det är att få uppleva en sådan gemenskap. Vi är lyckligt lottade, husse och jag.

Det kan inte nog upprepas

Det finns ju ingenting som går upp mot mitt växthus, men vedboden är ett bra komplement. Framför allt är det mer intressant. Växthuset får jag snabbt kontroll över, men vedboden kräver mera arbete. På ena sidan ligger veden travad. Måttligt spännande. Men på andra sidan finns alla möjliga föremål. Sånt som mina människor inte vill ha inne i huset.

Varför de inte vill det, är en gåta? Kartonger, vars innehåll är lika högintressant varenda gång jag är där. Och resväskor, med så många dofter! Litet varstans ligger remmar, redskap och en mängd oidentifierbara föremål, men som naturligtvis måste tillhörigmarkeras. Det verkar bara vara jag som förstår mig på sånt? Både matte och husse struntar totalt i denna angelägenhet. 

Det kan inte nog upprepas hur viktigt det är med en katt i huset.

   

Kan de bindas fast?

I morse var de oroväckande tidigt uppe, mina människor. Det borde egentligen vara positivt, med frukost i ottan för en gång skull. Tyvärr vet jag genom erfarenhet, att glädjen över denna förmån brukar bli kort? Och alldeles riktigt, jag hann knappt slänga i mig det sista i matskålen, innan husse kom fram och uppmanade mig att ta väl tass om matte. Nu skulle han iväg och jobba i norra landet igen. Suck och suck!

KAN man binda fast hussar??

Två stora resväskor bars ut, och så försvann de båda två. Hittills har jag kunna tassa adjö där ute, men idag fick jag inte följa med ut. Ja, fick och fick, jag ville inte heller för den delen. En snabb sniff vid dörren räckte för att få mig att backa tillbaka. 


Lyckligtvis är matte klok nog att stanna kvar i mitt hus. Även om det dröjde en stund -alldeles för länge- kom hon tillbaka i alla fall. "Ta väl tass om matte" sa han, husse. Till mig, inte till Piff eller Puff. Han vet vem han kan lita på.