Jag undrar just?

Den här helgen har jag haft besök av min minis, det är alltid uppskattat. Förstår inte alls varför Piff och Puff rusar iväg så fort han närmar sig? Han är ju hur snäll som helst, jag fick till och med låna hans bästa kanin en stund. 

Nu har minisens människor börjat prata om att göra sitt hus mera hemtrevligt. De saknar en katt hos sig. Det kan inge vissa farhågor för min del. För vad kommer hända när de ibland reser bort? Vem brukar få ta tass om icke medföljande katter? Jag vet nog hur det gick med Piff och Puff! Till slut flyttade de helt sonika in hos mig. 

Nåjam, ännu så länge nöjer de sig med en minis. Och han följer garanterat med sina människor hem varje gång de åker härifrån. Det tycker jag är bra. Hur trevlig han än är, minisen, räcker det med inneboende nu. Det är min åsikt.

Motorsågsmassakern

Det har varit en ganska spännande helg här. Eller kanske ska jag jama öronbedövande. I lördags kom nämligen en traktor med några gubbar i. Utanför skällisens tomt stannade den, och gubbarna hoppade ut. Min husse hälsade på dem, men jag höll mig aningen avvaktande hemma på min tomt. Det visade sig klokt, för det dröjde inte länge förrän det blev ett vansinnigt liv där. Både min husse och en av gubbarna hade sågar som väsnades outhärdligt. Samtidigt band de fast traktorn med ett rep i ett träd. Jag måste ge upp och fly fältet. 

Först en bra stund efter att det så småningom blivit tyst, vågade jag fram igen. Det såg inte klokt ut på skällisens tomt! Överallt låg det träd och grenar. Jag gjorde en snabb besiktning, väl medveten om att skällisen kunde dyka upp när som helst. Men husse berättade, att han inte var hemma. Hans människor hade tagit honom med sig och farit bort, eftersom de visste att det skulle bli en massa oljud. Våra hussar hade tydligen kommit överens om att min husse skulle få ta bort en del träd på deras tomt. Träd, som kunde ramlat på mitt hus. Stora träd!

Nu har jag haft en hel del jobb med att övervaka husses flyttande av grenar och bitar av trädstammar in på vår tomt. Tyvärr sätter han emellanåt på den hemska monstersågen igen. Då är det bara att lägga tassarna på ryggen.

Och så måste jag förstås jama, att jag i lördags också fick mig ett riktigt skrovmål på min favoritrestaurang. Den som tillhandahåller kaniner. När jag hämtat maten, tassade jag iväg och visade den för husse. Han blev väldigt imponerad, men avböjde att hålla mig sällskap vid måltiden. Efter att ha ätit färdigt, blev jag så jamartrött att jag sov och sov ända till sent på kvällen. Maten hade räckt till er också. Synd att ni inte var här!
Och så måste jag jama, att jag fortfarande inte haft en fästing på mig, trots att jag bara har shoo-brickan och är utan Frontline sedan länge. Matte är väldigt förvånad.

Dunder och skall

Dagens andra arbetspass börjar med en rekognocering. En snabb blick mot väster. Finner ingenting anmärkningsvärt.

Men vad är detta?

*Nosa, nosa*..mmm..*nosar igen*..är nästan helt säker...

Jo...typiskt skällispink...han som sprang runt mitt hus igår kväll

Bäst att gradera upp spaningsnivån ett snäpp

Igår kväll, när jag låg och myste framför brasan i godan ro, dundrade det helt plötsligt till utanför huset. Inte nog med dundret, det skälldes också! Både matte och jag tittade ut genom fönstret, och såg någonting stort och mörkt som rusade omkring. Och något litet och ganska mörkt framför. Skällisen hade hittat en kanin! Ute på vägen stod hundens människa och skrek. Till slut började skällisens öron att fungera, och både den och människan försvann. Förmodligen kaninen också.

Matte och jag kunde fortsätta samvaron framför brasan i lugn och ro.