Än är det inte slut

Nu är det november, men än är det inte för sent att inta eftermiddagsvilan under hasselbusken! Fast riktigt koppla av kan jag inte. Måste hålla ett öga på ytterdörren också, för min mage är tom för jämnan. Så om matte vill ha en bild på mig här, måste den tas genom köksfönstret. Jag bara inte kan ligga kvar om jag får syn på henne!

Förresten är det bara henne jag kan få syn på nu, för igår morse gav sig husse iväg igen. Är därmed litet orolig för servicen, ingen kan sköta den som husse, tror jag? Har redan märkt att den inte är lika effektiv som jag tycker jag har rätt att begära. Hur många dagar är det till på tisdag? Kan det vara mer än en evighet?

Den här helgen vill somliga skrämmas. Jag förstår inte riktigt vitsen med det? Vore bättre med en snäll-helg när ingen skrämdes, tycker jag. För en stund sen följde jag med matte till det hörn i trädgården där mina kompisar Piff och Puff finns nere i jorden. Där satte vi ett ljus. Och så tänkte vi på dem och många andra som vi inte kan se längre. 

Det verkar som jag ska få hyfsat varmt och en del sol den här första helgen i november. Blir nog så jag kan tassa ut en del. Dessutom är gräddgrannarna här. Kanske kan be att få en slurk eller nån godbit? Trots avsaknad av husse kan det ändå bli en god helg. Och det önskar jag er detsamma!

Sommar, sol och härliga dagar

Matte tänkte ta en bild på mig när jag låg under hasselbusken och hade det skönt i solen och värmen. Men inte låg jag kvar där när jag såg henne komma! Matte eller husse som närmar sig = MAT!
Och förresten har ni sett mig sova där under så många gånger. Kan ju bli litet tjatigt?

Det är alldeles perfekt härligt ute nu. Tänk att kunna vara ute från tidig morgon till sena kväll igen! Får passa på och ta tillvara den kommande helgen allt jag kan, för jag har en obehaglig känsla av att sommaren inte kommer fortsätta till slutet av oktober? Hoppas ni får det riktigt skönt, ni också!


 

Osynlig?

En katt skulle givetvis upptäcka mig omedelbart, där jag ligger och vilar. Men jag vet inte hur många gånger jag varit nära att missa få mat här ute, bara för att mina människor konstaterat att "Gustav...nä, han ligger inte under hasselbusken"? Det är ett elände med deras usla syn! 

De senaste veckorna har jag tillbringat nästan all dagtid där under, i skuggan. Visserligen gillar jag värme, men nu börjar det bli litet väl mycket av det goda? Orkar inte med minsta patrullering. Sent på kvällarna kryper jag ändå fram litet, och ägnar mig åt den mest akuta spaningen. Kanske till och med tassar iväg för att smaka ett antal grässtrån. Men nog skulle det varit skönt om man kunnat lämna in pälsen på förvaring ett tag?



 

Någon?

Hej, någon som kan gissa var jag är???

Bästa utsikten

Hej matte, jag ser dig nog där inne!

Så här ser det ofta ut när matte och husse tittar ut genom köksfönstret. De tycker det ser väldigt mysigt ut med mig liggande där under bladverket. Och vore det inte det, skulle jag förstås inte ligga där. 

Växthuset och daglig kontroll av Området upptar ju en stor

del av min tid, men stunderna under hasselbusken är trots det många och långa. Speciellt sent på eftermiddagarna, när växthuset stängts. Även om det är litet kyligt, gillar jag att ligga här till långt inpå kvällen.

Sämsta tänkbara uppvaknande

Igår fick jag ett bryskt uppvaknande. Inte första gången jag vaknade, för jag hade varit uppe och ätit frukost och varit ute en kort sväng. Men sen brukar jag krypa ihop i sängen igen och sova några timmar till. Då hände något lika oväntat som otrevligt. Helt utan förvarning stormade Lisa in i mitt rum, hoppade på mig, och började smocka till mig som hon alltid gör! Sämsta tänkbara uppvaknande, kan jag jama! 

Vi har ju alltid en stängd dörr emellan oss. Har åtminstone haft. Lisa verkar inte ha fattat att en stängd dörr ska vara stängd? Hon brukar alltid jama att hon kan allt. Aningen överdrivet, kan jag tycka, men öppna dörrar kan hon uppenbarligen. Så nu har vi överläggningar om hur jag ska slippa såna obehagliga överraskningar i fortsättningen.  Hoppas vi kommer fram till något absolut säkert.

Så till något mycket roligare. I det härliga solskenet har jag idag provsuttit en stund under min älskade hasselbuske! Inte så länge, men jag passade på att markera grenarna där ordentligt. Ingen ska få för sig att ockupera den platsen, det jamar jag bara!


 

Premiär!

Det var stor invigning idag!

Idag var det en stor dag för mig! Två premiärer på samma dag! En litet mindre, som att växthusdörren stod öppen hela dagen. Visserligen var det varmt och skönt där inne, men gick ändå inte upp emot dagens STORA premiär...invigning av hasselbusken!!! Äntligen var det upptorkat och varmt där under. Att jag kunde njuta i fulla drag framgår väl med all önskvärd tydlighet av bildbeviset här ovanför?

Tänk att den börjat nu, hasselbusksäsongen?! Och det här är bara första dagen på en lång, lång rad av dagar. Det hoppas jag verkligen!


 

 

Studie i hasselbusksnjutning

Jag har inte legat så mycket under hasselbusken i sommar, men nu, när höstlöven börjat falla, är jag där så fort solen visar sig. Och nog är detta så nära den optimala njutningen man kan komma? Det tycker åtminstone jag!

Växthusproblem och annat

Nu har jag kommit ifatt med allt utejobb. Allt är genomgånget, uppdaterat och under kontroll. Mina stunder inomhus har därmed blivit allt längre. Tagit både sovmorgnar och långa eftermiddagslurar. Tänk vad skönt det är att kunna göra precis som man själv känner för!

Igår var jag aningen -eller rätt mycket- bekymrad för vad matte höll på med? Blev så glad när jag hittade henne i växthuset, för det är som bekant ett ställe jag gärna vistas i. Med sällskap blir det förstås ännu bättre!? Tyvärr måste jag besviket kliva ut därifrån efter bara en liten stund, för matte skräpade ner på golvet till den milda grad att jag knappt kunde sätta ner tassarna någonstans? Långa kvistar och blad täckte snart både golv och dörröppning, och bara växte och växte på höjden. Tur jag hann ut i tid!

För övrigt har jag kunnat konstatera att min kära hasselbuske blir allt magrare för varje dag? Regnskyddet är numera obefintligt. Men det är ändå som trivsamt att ligga där, så en liten stund passade jag på, trots avsaknaden av sol. En hasselbuske är alltid en hasselbuske, oavsett utseende.





 

Älskade tvättkorg!

Få saker har sån dragningskraft på mig där ute som tvättkorgen. Idag, när jag låg och tog igen mig under hasselbusken, kom matte ut med tvättkorgen under armen. Jag låg djupt inne under busken, och matte trodde inte att jag såg henne, för jag rörde inte på mig. Rent märkligt hur svårt människor har att förstå vår förmåga att notera vad som händer? Naturligtvis uppfattade jag vad som var på gång!

Aaahhh...nytvättade lakan...

Jag blir alldeles lycklig...min älskade tvättkorg!

Du är bara bäst!

I alla lägen!!!

Röda prickar är väl fint?

Tänk, så olika dagarna kan vara? I lördags var det mest en fråga om hur långt in under hasselbusken jag skulle ligga? Sol på nosen, eller inte? Så kom söndagen, och med den inga större bryderier längre beträffande läget under busken. Det vill jama, ingenstans! Gjorde visserligen ett kort, men tappert, försök innan det började falla ner alltför mycket regn. De stora bladen skyddade en stund, men när det började sippra ner blött i pälsen gav jag upp försöket, och följde tacksamt med husse in.

Idag är utevistelse inte att fundera på. Både regn och stark blåst betyder vilodag inomhus. En tråkig dag på fler sätt, för i morse sa husse hejdå igen. Bara att ställa in sig på aningen försämrad service. Husse håller nämligen inte så noga reda på om matte redan serverat mat, så det är ganska enkelt att beställa en extra portion. Det blir knepigare nu i några veckor. Och så blir det tråkigt att inte få ge honom magmassage. Det tycker nog han också, för igår nämnde han något om "röda prickar på hela magen av Gustavs klor". Förmodligen tycker han det är tjusigt, och dessutom är det ju ett bevis på hur effektiv behandlingen är!

Jag är ju katt!

Det blev som planerat en riktig hasselbuskshelg! Nu är det som allra mest liggvänligt där under. Lagom varmt, lagom mycket gräs, lagom skugga. Från morgon till sena kvällen. Husse och matte förvånas över att jag ofta ligger kvar där, trots att det börjar skymma? Men så förstår de sig inte på hasselbusksliggande heller.

Mina människor har varit hyfsat duktiga på att hålla sig hemma. Och inte bara hemma, utan också ute, vilket jag uppskattar, och jag brukar ha väldigt bra koll på var de håller hus. Matte har många gånger undrat hur jag kan veta att hon är i växthuset? Men, snälla nån, jag är ju katt!!

Så har jag en liten fråga. Är det någon som lyckas få i sig Seraquin glukosamintabletter? I så fall kan ni få en förpackning med 58 tabletter (800 mg), för jag vägrar äta något dylikt! Det står att man kan ge det som godis eller krossa det och blanda med mat. Matte försökte lura mig med att gömma det i äggula, som är bland det bästa jag vet. Fyjam för att förstöra äggula på det viset! Men är det någon som tycker det är gott, så skicka ett mail till matte, så får du med varm tass alltihop! Skulle det vara flera som hör av sig, så blir det den som skriver först som får det. Vi vill inte ha något betalt, men det vore toppen med en slant till något katthem!

gustavsmatte@gmail.com

Vilande

Egentligen vilar jag ju mest i min trädgård. Gömd i djungeln, eller i skuggan under hasselbusken. Växthuset blir för varmt när det är soligt. Men ser jag matte på altanen, tassar jag uppför trappan och lägger mig hos henne. Det kan bli i solen, men oftast litet i skuggan.

Men idag, då vilar jag i mattes säng. Ute har det regnat, hela dagen. Då är jag tacksam att jag inte måste vara ute.


 

Man kan bli orolig för mindre

Suck, suck, husse har gett sig iväg igen. På dagarna bryr jag

Min helg

mig inte så mycket, men jag saknar mitt bästa liggunderlag på nätterna. Plus att det inte går att komma ifrån att servicen blir försämrad när husse är frånvarande. En personal har svårt att upprätthålla samma nivå som två, av naturliga skäl. Men när det blir sommar har han lovat att inte åka iväg alls så mycket, får väl lita på det.

Helgen har varit så varm! För första gången i år har det hänt att jag blivit tvungen att lämna växthuset för att svalka av mig! Då är det tur att man är begåvad med en hasselbuske! Fast idag blev jag litet orolig, för matte var där med en kratta. Genast måste jag kontrollera att min väl tillrättalagda grop inte var saboterad. Provlåg direkt, det kändes okej. Tur för henne, måste jag jama!



 

Det börjar likna nåt!

Nu börjar det faktiskt likna nåt! Dörren till mitt växthus står öppen på dagarna. Min grop under hasselbusken är solvarm och inbjudande igen. Variationen av maträtter på restaurangen under fågelbordet börjar bli allt större. Livet håller med andra jam på att bli mer och mer njutbart!

Att kunna tassa in i växthuset som jag vill, rankar jag nog högst. Särskilt som det är rena sommaren där inne på dagarna. Idag, när matte öppnade dörren, var det nästan trettio grader där! Det, ni! Gissa vem som med välbehag lade sig tillrätta på stolen där inne för en stunds avkoppling i den muskelavslappnande temperaturen?

Enda minuset den här helgen inträffade i söndags morse, när jag blev överfallen med nacksprut. Fast det bara är februari, är visst de där hemska f-insekterna på gång. Väldigt dumt att de också gillar sol och värme. Väldigt dumt att de finns överhuvudtaget.

En bra kompromiss

Hasselbusken i all ära, men den har sina begränsningar...Nödvändig skugga gick helt enkelt inte att uppbringa under dess blad den här heta sommaren. Och visst, vid normalt blött nedfall duger busken som regnskydd. Men den senaste tiden, när Åskar varit på alltför täta besök med de enorma vattenmagasin han vräkt ut, ja, då har det behövts mer rejäla doningar.

Förra året saboterades min ingång till växthuset. Matte hängde för ett nät bara för att de dumma koltrastarna ville ställa till kalas där inne? Oerhört fånig idé på alla sätt, ansåg jag, som gärna deltagit i festligheterna.

I år har vi kommit överens om en kompromiss. Hon fick sätta upp sitt nät, men inte ända ner till marken. Kolisarna fattar ändå inte att de kan ta sig in genom öppningen där. Visserligen blir det tji kalas för min del helt utan nät, men i stället har jag fritt tillträde närhelst jag så önskar. Det har jag verkligen utnyttjat!

Det kom ett plötsligt skyfall. Men vad gör det?

Åh, är det du, matte? Jag sov ju så gott...

Vad vill du??

Äsch, bara den där blixtapparaten igen!

Vem bryr sig?? Zzzzzzzzzzzz...

Nytt användningsområde

Jag har upptäckt ett nytt användningsområde för min hasselbuske. Tidigare har jag bara legat där och njutit i solen. Nu har jag upptäckt buskens ypperliga skuggförmåga. Och dessutom att den med sina stora blad fungerar hyfsat som paraply! Men då måste jag krypa riktigt, riktigt långt in. Så långt, att man vid en första anblick inte ser att det ligger en katt där. Ja, man och man, en matte eller husse menar jag förstås! En mera skarpsynt katt skulle naturligtvis upptäcka mig direkt!

Tänk att en hasselbuske kan vara så användbar!? Fattas nu bara att jag hittar något ätbart på den också? Hasselbuske = hasselnöt = ekorre = JÄPP!

En bild från bättre dagar. Idag var det FÖR blött. Man kan ju inte kräva vad som helst av en hasselbuske!

Fullt upp

Nog blev det vår den här helgen, precis som jag trodde och hoppades! Vilka härliga dagar jag har haft! Som extra bonus har dessutom husse varit hemma hos mig. Varenda natt i tre veckor har jag varmhållit hans säng. Nu fick jag själv njuta av att bli värmd vid hans fötter. Som tack har jag inte krävt dörröppning ut förrän jag sett honom vakna och kliva upp. Jag är tacksam att han är väldigt morgonpigg (med människomått mätt, alltså). Sömntutan till matte hade jag aldrig orkat vänta på.

Matte har dock en annan god egenskap, nämligen att hon är mycket ute i trädgården. Det gillar jag! Har mycket stort tålamod när det gäller att bistå henne med tyst uppmuntran. Hela eftermiddagen igår tillbringade jag i hennes omedelbara närhet utförande denna syssla.

Jag bedriver telekattisk uppmuntran

När hon till slut gick in, fick jag äntligen lägga mig under hasselbusken och koppla av. Där låg jag kvar långt efter att solen försvunnit därifrån, och det var sen kväll. Utvilad och alert kunde jag påbörja mitt tillsynsarbete i skymningen.

Premiär

Det här har varit en stor invigningshelg. Eller, rättare jamat, jag har haft nyinvigning. Det är min härliga plats under hasselbusken som nu åter är i bruk! Efter att jag legat där i nästan två dagar, givetvis med avbrott för diverse tillsyn, tänkte matte ta en bild som visade hur härligt jag hade det. Men ni vet hur det är, så fort hon öppnar dörren skyndar jag mig till henne. 

Jag kommer, matte!!!

Förresten hade jag vilat färdigt. Dessutom kurrade det litet i magen. Hon får hitta något bättre tillfälle att föreviga mig i min hasselbusksgrop.

Idag har solen gett sig iväg nån annanstans, så det har inte blivit någon gropvila. Men fast det till och med kommit litet blött, har jag inte velat vara inne. Det har jag med kraft berättat för matte vid de tillfällen jag varit inne för att tanka energi. Hon har verkat litet förvånad över mina brösttoner, men min erfarenhet har lärt mig, att de är riktigt effektiva. Vill man ha något utfört, gäller det att vara bestämd.

Gör det!

Det här är ett recept jag gärna vill tassa ut till alla tvåbenta. Att drömma! Man kan låtsas att man är på en plats som finns i verkligheten. Själv kan jag fantisera att jag ligger i solen under min hasselbuske. Eller också kan man hitta på en härlig plats. Här tror jag nästan säkert att mitt drömställe skiljer sig från en människas?

I vilket fall är det underbart skönt att åka iväg i tankarna litet då och då. Och allt som får kroppen att må bra, om så bara för en stund, gör att den också blir gladare. Särskilt viktigt för våra människor. De verkar ibland behöva litet mer ljus i tillvaron. Jam, förutom oss, förstås! Att ofta låta tankarna resa till deras drömplats kan ni väl tipsa om? 

Nu far jag iväg till min speciella önskeplats, och jag tror jag tar med mig ordentligt med skaffning också! Hoppas ni får en skön helg med mycket sol och takdropp!