Vad bra jag har det!

Många besök till hasselbusken har det blivit den här helgen. Mest framåt sena eftermiddagen och kvällen. Kvällarna där är så rofyllda och sköna. Vem har lust att komma in då? Inte jag, i alla fall! Jag bara tittar helt oförstående när de ropar på mig. Härom kvällen kom husse ut, lyfte upp och bar in  mig! Det är nackdelen med att ha en liten kropp. Skulle han nog inte gjort med ett lejon?

Nu behöver jag inte riskera den behandlingen på ett tag. Husse har gett sig iväg igen, och är borta hela veckan. Nu är det sista gången på väldigt, väldigt länge har han lovat. Tur det. För trots risken för inbärning saknar jag honom, speciellt på nätterna. Det ska ju liksom vara han och jag då! Undrar just hur han kommer i säng nu, när ingen kommer och jamar till att det är dags att lägga sig?

Det är i alla fall härligt väder, jag kan vara ute hela dagarna, och om en vecka är husse tillbaka. Vad bra jag har det!

Man kan bli orolig för mindre

Suck, suck, husse har gett sig iväg igen. På dagarna bryr jag

Min helg

mig inte så mycket, men jag saknar mitt bästa liggunderlag på nätterna. Plus att det inte går att komma ifrån att servicen blir försämrad när husse är frånvarande. En personal har svårt att upprätthålla samma nivå som två, av naturliga skäl. Men när det blir sommar har han lovat att inte åka iväg alls så mycket, får väl lita på det.

Helgen har varit så varm! För första gången i år har det hänt att jag blivit tvungen att lämna växthuset för att svalka av mig! Då är det tur att man är begåvad med en hasselbuske! Fast idag blev jag litet orolig, för matte var där med en kratta. Genast måste jag kontrollera att min väl tillrättalagda grop inte var saboterad. Provlåg direkt, det kändes okej. Tur för henne, måste jag jama!



 

Alltid något att glädja sig åt!

Efter några perfekta helger kom en sådär-helg. Utan husses mage att sova på, och dåligt med sol. Ingen sol betyder än så länge inget öppet växthus. Jag har alltså skurit ner en del på utejobbet de senaste dagarna, även om jag självklart utfört det nödvändigaste och patrullerat det allra närmaste Området.

För att ytterligare plussa på dessa negativa förhållanden upptäckte jag att skällhunden i grannhuset börjat med sina helgvisiter. Enkelt att komma underfund med det. Bara att lyssna. Tänk om jag skulle börja låta sådär på allt som rör sig? Nä, ingen mening att göra honom ännu mer frustrerad. Jag är i alla fall väldigt glad och tacksam att han saknar min förmåga att forcera staket. Då hade jag legat risigt till kan jag jama! Han har mycket bestämt tydliggjort för mig att vår relation inte präglas av vänskaplighet! 

Så var det dags igen

Och så var det dags igen. Igår rymde husse! Tur att jag  tagit tillvara alla tillfällen till närhet den gångna veckan, för det har jag verkligen. Hade jag lyckats få honom i vågrätt läge oftare, hade jag kunnat tänka mig ännu mer umgänge.

Sedan är det förstås så, att om husse nu prompt måste försvinna, var dagen rätt vald. Hade nog knappt varit inne just något ändå, varken igår eller idag. Nä, nu gäller utejobb eller växthusvila. Mmmm, ni kan bara inte tro vad alldeles underbart ljuvligt jag har det när jag ligger utsträckt i solen på golvet i växthuset! Där, vid bortre väggen har jag mina sköna frigolitplattor att ligga på. Undrar om det kan finnas något mera avkopplande?

Helt skärpt blev jag däremot i morse, när jag precis tassat ut för första morgonrundan. Framkommen till min öppning ner mot havet upptäckte jag till min förskräckelse två stora, svarta monster som rusade omkring en liten bit bort. Skyndsamt tog jag betäckning bakom några stora stenar, samtidigt som jag försökte hålla koll på deras framfart. Vilken chockstart på dagen! Lyckligtvis rusade de vidare utan att se mig. 

Efter det blev dagen lugn och fin. Matte och jag planterade blommor. Mer stillsamt än så kan det väl knappast bli?

När husse är borta...

Nu när husse är uppe i norra landet, får jag vara på skrivbordet hur mycket jag vill. Jag älskar ju husses mjukmage och allt det där, men han har problem med att dela med sig av vår gemensamma arbetsplats. Han kan till och med få det att låta som att hans papper är viktigare än min spaning? Var och en inser förstås det orimliga i detta påstående.

På just detta område är matte ett föredöme. Hon har inga synpunkter alls, utan låter mig bedriva mitt arbete med fria tassar. Även om jag mest vill jobba ute nu, gör vädret att det ibland är rätt behagligt att vara inne en stund. Som idag, när Åskar hälsade på för första gången i år. Och "när husse är borta, sitter katten på skrivbordet", som jamspråket säger.

Tji fick den!

Så har det gått en helg igen. Redan i förra veckan for husse iväg, för att vara borta hela tre veckor. Utan minsta samråd med mig fattar han såna tokiga beslut? För att få litet hussekänsla sover jag i hans säng varje natt, fast det är ensamt vill jag lova. 

Men det är sol ute! Det är i alla fall något att glädjas åt! Jag tror att nästan alla jag känner där ute också haft det soligt och fint? För min del har det betytt att tassa ut på morgonen, och in igen först på kvällen. Tänk att denna tid äntligen är här! 

En enda sak ska jag dock klaga på, nämligen alla dessa skällisar som rusar omkring utan att ha kopplat sina människor. Igår var det dags igen för mig att fly med det långa benet före. Vår lilla grind mot stranden hade blåst upp, och det tolkades tydligen som en invit för kattjakt? Hundens matte var dessutom så långt bort att hon inte märkte någonting! Nu har jag ju skaffat mig en viss rutin på att hantera såna här attacker genom åren, så det blev ingen kattstek den här gången heller. Hoppas det aldrig någonsin blir det.

   

Saknar liggunderlaget

Det bästa med den här helgen har varit vädret. Mycket avslappning under hasselbusken har det blivit. Sämst med helgen: Husse har inte varit hemma. Han envisas med att lämna mig för det där dumma norra landet. Med andra jam får jag ligga ensam i soffan på kvällarna nu. 

Jag har börjar göra kväll litet tidigare än förr. Även om det ibland inte är helt frivilligt, tar det inte lång stund innan jag ändå är tillfreds med att vara inomhus, för jag måste erkänna att jag blir trött på kvällarna. Då är det lagom sysselsättning att hålla matte sällskap framför teven. 

Först brukar jag ligga i hennes knä, men efter ett tag brukar jag flytta över till soffan. Där kan jag sträcka ut eller rulla ihop mig precis som jag vill. Det är då jag saknas husses mjukmage. På den kan jag också ligga precis som jag vill, bara med så mycket mjukare underlag. En hel vecka till får jag vänta...  

Förberett för jaktsäsongen

I fredags tassade jag hej då till husse, så i helgen har jag kunnat ge matte min odelade uppmärksamhet. När jag varit inne, förstås. Nu är det skönt också på kvällarna, så jag känner mest hela tiden hur utearbetet lockar. Dessutom har det kommit en massa fjäderkotletter, med nya former och färger. Måste givetvis studeras närmare. Dessa iakttagelser brådskar, för snart kommer matte stänga deras restauranger, vilket mycket försvårar mitt arbete. Det är inte lätt att vara forskare under såna omständigheter.

Annars i helgen har jag tränat med matte på en del av fraserna från min klokbok i fredags. Hon har varit rätt läraktig, så jag hyser ett visst hopp om förbättring. Men vi fortsätter förstås våra övningar, man fångar inte femtio möss på en dag. 

På kvällarna, efter arbetet, har jag skänkt matte rejäla doser med gos. Med bara en hemmavarande människa att ta tass om, blir livet rätt okomplicerat. Valet mellan en hussetom soffa och en mattefylld fåtölj är enkelt.

Idag har det varit blåsigt med soligt, och matte och jag har hjälpts åt med diverse städningsarbeten på Mitt Område, det närmast mitt hus. På läsidan. För ett gott jaktresultat är det bra om marken bereds på så sätt, att olika hinder undanröjs. En god sikt, och få flyktmöjligheter är viktiga kriterier. Det har vi åtgärdat idag. Skönt att ha det gjort. Nu väntar jag bara på viltet.