Så har det gått en helg igen. Redan i förra veckan for husse iväg, för att vara borta hela tre veckor. Utan minsta samråd med mig fattar han såna tokiga beslut? För att få litet hussekänsla sover jag i hans säng varje natt, fast det är ensamt vill jag lova.
Men det är sol ute! Det är i alla fall något att glädjas åt! Jag tror att nästan alla jag känner där ute också haft det soligt och fint? För min del har det betytt att tassa ut på morgonen, och in igen först på kvällen. Tänk att denna tid äntligen är här!
En enda sak ska jag dock klaga på, nämligen alla dessa skällisar som rusar omkring utan att ha kopplat sina människor. Igår var det dags igenför mig att fly med det långa benet före. Vår lilla grind mot stranden hade blåst upp, och det tolkades tydligen som en invit för kattjakt? Hundens matte var dessutom så långt bort att hon inte märkte någonting! Nu har jag ju skaffat mig en viss rutin på att hantera såna här attacker genom åren, så det blev ingen kattstek den här gången heller. Hoppas det aldrig någonsin blir det.