Fullt upp

Nog blev det vår den här helgen, precis som jag trodde och hoppades! Vilka härliga dagar jag har haft! Som extra bonus har dessutom husse varit hemma hos mig. Varenda natt i tre veckor har jag varmhållit hans säng. Nu fick jag själv njuta av att bli värmd vid hans fötter. Som tack har jag inte krävt dörröppning ut förrän jag sett honom vakna och kliva upp. Jag är tacksam att han är väldigt morgonpigg (med människomått mätt, alltså). Sömntutan till matte hade jag aldrig orkat vänta på.

Matte har dock en annan god egenskap, nämligen att hon är mycket ute i trädgården. Det gillar jag! Har mycket stort tålamod när det gäller att bistå henne med tyst uppmuntran. Hela eftermiddagen igår tillbringade jag i hennes omedelbara närhet utförande denna syssla.

Jag bedriver telekattisk uppmuntran

När hon till slut gick in, fick jag äntligen lägga mig under hasselbusken och koppla av. Där låg jag kvar långt efter att solen försvunnit därifrån, och det var sen kväll. Utvilad och alert kunde jag påbörja mitt tillsynsarbete i skymningen.

Uppmuntran

Jag har tagit mig en lathelg. Det har varit aningen för kallt för min pälstjocklek. Någon timme högst klarar den kylan. Men jag är ju så lyckligt lottad att jag inte behöver vara ute längre än jag vill.

Igår kväll kom min favoritgranne och hälsade på igen. Det gör han visst varje söndag. Tydligen ska den där bollen rullas de kvällarna. Mig passar det utmärkt. Så här års har jag inte så mycket annat för mig den tiden, jag kan i lugn och ro ägna mig åt min gäst.

Och vet ni vad han frågade mig? "Ska du inte komma och trampa litet?" Det tycker jag var rätt juste, husse har aldrig bett mig om det. Han verkar utgå från att jag gör det ändå? Sedan kan jag tycka att "trampa" kanske är ett väl simpelt uttryck för den allsidiga massage jag utför? Jag är nämligen väldigt idog och uthållig när jag  jobbar med detta.

Men visst var det uppmuntrande att bli tillfrågad, det var det! 

Det gjorde du bra!

Det här bör ni komma ihåg, mina kompisar: Våra människor behöver mycket uppmuntran! Vi gillar väl också att höra att vi är duktiga och så, men det vet vi ju redan. Visst kan jag göra saker ibland, som genererar att jag får beröm. Det tycker jag är trevligt, men gör egentligen varken från eller till, när jag nästa gång befinner mig i samma situation. Det är inte säkert jag uppför mig likadant då, och därmed inte får beröm. Men det kvittar, liksom. Är inte alls viktigt för kommande beslut. Jag gör bara det jag vill ändå. Så är det bara.

Men våra människor! De mår så bra av att få beröm och stöttning! Om någon ser dem, och säger att "det där gjorde du riktigt bra", så kan det hända märkliga saker med dem. Och det gäller de tvåbenta i alla storlekar, har jag förstått.

Vi katter är bra på uppmuntran. Varje dag jamar vi om för våra människor på olika sätt när de gör bra saker för oss. Men jag tror inte det riktigt räcker med våra uppmuntrande jam? De behöver höra det från andra tvåbenta. Och om de nu inte får det? Det är då jag tänkt att den här skylten kan komma till användning.  Om din människa vet sig ha gjort något bra, men omgivningen inte märker -eller ser, men  snålar med beröm- då kan du peka med tassen på skylten.

Det här kan vi hjälpa våra människor med! Eftersom din människa/människor förmodligen gör bra saker varenda dag, borde de alltid ha en sån skylt att titta på vid behov. Med gemensamma ansträngningar hoppas jag vi kan glädja våra kära tvåbeningar med litet extra-pepp! 

Med det önskar jag alla kompisar och era inneboende en härlig helg! Vi tassas igen på måndag. 

Viktigt

Även om vår huvudsakliga uppgift är att hjälpa andra och finnas där för dem, får vi inte glömma detta. Hur viktiga vi är för oss själva. Även när andra ibland inte uppskattar eller förstår det jag gör, kan det vara viktigt för mig. Och det räcker!

Det finns människor, som inte tycker de är viktiga. Att andra är mycket duktigare, bättre och klokare. Men då vill jag att de ska tänka på oss katter. Somliga är raskatter med fina stamtavlor, och andra är som jag. En del katter har man till och med inte velat att de skulle födas. Men visst tycker ni att allas våra liv är lika mycket värda? Man blir varken bättre, duktigare eller klokare för att man föds till det ena eller andra. Inte människor heller! Man ska inte se sig själv med andras kritiska ögon.

Därför struntar jag numera också i vad Piff och Puff anser om mig. Jag är en bra katt, precis som jag är.

Ska vi den här helgen ge de människor vi umgås med litet extra uppmuntran och respekt? Det är nog inte alltid så lätt att vara människa heller. Vi tycker ju att de är litet knepiga och har fel många gånger, men det är bäst att de får känna att de duger!

Det är vad jag tror, och med dessa jam vill jag önska er alla en bra helg! Vi tassas igen på måndag.

Ibland behövs tröst

Det blir bra igen

Allt ska bli bra

Bara på ett annat sätt

Ibland behöver våra människor tröst. Vi märker när de är ledsna. Håller oss nära. Buffar, spinner, och ger kärlek på vårt sätt. Låter oss klappas och klias. Det mår de bra av. Vi också, förstås.

Aldrig någonsin är vi rädda för "att tränga oss på". För oss är närhet till människor vi tycker om en självklarhet. Rent naturligt blir vi därför goda tröstare. Bara genom att finnas.

Jag hoppas förstås, att just era människor inte behöver extra uppmuntran och stöd just nu, men jag vet, att när den stunden kommer, är ni uppmärksamma. Och framför allt, ni är där.

Önskar er allihop en helg som blir precis den ni hoppas på! På måndag är jag tillbaka.