Jag skriver recept

Det här är ett område, där vi katter definitivt är mycket goda förebilder. Flera gånger varje dag bestämmer vi oss för att ha roligt! Helt utan någon egentlig anledning alls. Det känns ju bara så jamarbra att twista till livet en stund. 

Vill gärna uppmana våra människor att också göra så. De verkar ofta så allvarliga och upptagna utan någon egentlig anledning. Varje dag gör de sina vanliga saker, precis som vi katter också har våra rutiner. Men de där stunderna av lek och glädje, som vi unnar oss, ser jag väldigt sällan hos våra människor. 

Det är så konstigt, för jag är nästan helt säker på, att de har varit annorlunda en gång i tiden? Åtminstone har jag observerat att små människor besitter konsten ännu att skratta och hitta på roliga saker. Men redan när de är nästan-stora verkar egenskapen mattas av. Blir lek-ämnet alltmer uttunnat i deras kroppar, så att det slutar vara verksamt när de är färdigväxta? 

Om jag vore människodoktor, skulle jag skriva ut ett recept till alla tvåbenta. Där skulle stå "Minst en halvtimmes rolig sysselsättning varje dag. Dosen kan ökas vid behov."

Nu önskar jag er alla en skön fjärde i advent, och ni kan ju alltid visa mitt recept för människor ni träffar. Vem vet vad som kan hända?

Vi tassas igen på måndag, som vanligt!

Viktigt

Även om vår huvudsakliga uppgift är att hjälpa andra och finnas där för dem, får vi inte glömma detta. Hur viktiga vi är för oss själva. Även när andra ibland inte uppskattar eller förstår det jag gör, kan det vara viktigt för mig. Och det räcker!

Det finns människor, som inte tycker de är viktiga. Att andra är mycket duktigare, bättre och klokare. Men då vill jag att de ska tänka på oss katter. Somliga är raskatter med fina stamtavlor, och andra är som jag. En del katter har man till och med inte velat att de skulle födas. Men visst tycker ni att allas våra liv är lika mycket värda? Man blir varken bättre, duktigare eller klokare för att man föds till det ena eller andra. Inte människor heller! Man ska inte se sig själv med andras kritiska ögon.

Därför struntar jag numera också i vad Piff och Puff anser om mig. Jag är en bra katt, precis som jag är.

Ska vi den här helgen ge de människor vi umgås med litet extra uppmuntran och respekt? Det är nog inte alltid så lätt att vara människa heller. Vi tycker ju att de är litet knepiga och har fel många gånger, men det är bäst att de får känna att de duger!

Det är vad jag tror, och med dessa jam vill jag önska er alla en bra helg! Vi tassas igen på måndag.