Men en dag...

Den här veckan har jag tänkt litet extra på vänner som har det jobbigt i sina liv just nu. Där allting har blivit annorlunda, och inte som man hoppats. Då är det svårt att komma med någon tröst. 
Men också om man har det alldeles som vanligt, kan man ibland behöva en påminnelse att allt inte är grått. Fast man kan behöva vända sig för att upptäcka ljuset, det kan komma från oväntat håll.

Och så önskar jag alla en så bra helg som det bara går!

Tröst-kattong

Känns gott att sitta här och tänka en stund

Jag vet inte hur det är med er, men jag blir lätt deprimerad av det här vädret. Tänk, hur det brukar vara på morgnarna...? Hur härligt det är att få tassa ut efter litet frukost! Jag brukar skynda mig iväg, allt jag kan. 

Men nu? Jag sticker ut nosen vid ytterdörren, bara för att konstatera att inga förbättringar skett sedan sist. I stället hoppar jag upp på skrivbordet, för att därifrån få utlopp för åtminstone litet av spaningsbehovet. Där sitter jag sedan länge, i godan ro. Ibland gör jag en trevare, och ber matte öppna dörren. Bara utifall att. Det kan ju ha skett ett under där ute? Hittills har det inte hänt. 

För att trösta och roa mig litet, kan jag då hoppa ner i min ganska nya kattong. Den, som kom med en massa mat för ett tag sedan. Där kan jag sitta en stund och filosofera. Och krafsa litet, för den är klovänlig. Men nej då, jag gör aldrig det i den, absolut inte! Jag vet väl skillnad på låda och kattong!?

Men varför klaga? "Ingen storm varar för evigt" tassade jag ner i fredags. Ingen vinter heller. Snart blir det full fart ut efter frukost igen.

   

Ibland behövs tröst

Det blir bra igen

Allt ska bli bra

Bara på ett annat sätt

Ibland behöver våra människor tröst. Vi märker när de är ledsna. Håller oss nära. Buffar, spinner, och ger kärlek på vårt sätt. Låter oss klappas och klias. Det mår de bra av. Vi också, förstås.

Aldrig någonsin är vi rädda för "att tränga oss på". För oss är närhet till människor vi tycker om en självklarhet. Rent naturligt blir vi därför goda tröstare. Bara genom att finnas.

Jag hoppas förstås, att just era människor inte behöver extra uppmuntran och stöd just nu, men jag vet, att när den stunden kommer, är ni uppmärksamma. Och framför allt, ni är där.

Önskar er allihop en helg som blir precis den ni hoppas på! På måndag är jag tillbaka.