Tur på flera sätt

Jag har avnjutit en riktigt lugn och skön helg. Till och med den skällande hunden på granngården har hållit sig borta. Alltså har jag haft litet större ytor att bevaka. Bakom Restaurang Pipiga Pilfinken, som har begränsad verksamhet så här års, har jag gjort en grop under staketet in till hundgrannen. Gropen är precis lagom stor så att jag tar mig igenom, men lyckligtvis har skällisen aldrig försökt utnyttja den. Om han vore litet framåt skulle han lätt kunna göra den stor nog med sina tassar. Tur han inte är den företagsamma typen!

Det är förmiddagarna jag ägnat åt allmän inspektion av de delar av mitt Område som varit åtkomliga. Då har mina människor fått klara sig själva. Men efter lunch har jag tittat till dem litet då och då. När de kommit ut, förstås. Inne har jag ju inte velat vara i det härliga vädret. Har följt med dem till trappan när de gått in, men artigt tackat nej till inbjudan att följa med. 

Fast igår tassade jag in tidigare än vanligt. Kände i magen att det var middagsdags. Och, gissa vad, vi fick en tvårätters meny! Först vitfisk, och sedan blötmat! Efter det var jag rätt nöjd med att vara inne, även om kvällen blev aningen längre än vanligt.

Tänk...

Tänk att det bara är maj ännu. Och tänk på hur många såna här underbara dagar som ligger framför oss! Fortfarande känns det som om sommaren består av en oändlig rad av dagar, nästan som skulle vi ha det så här för alltid? 
Så känner jag det i alla fall, när jag ligger och solar magen i en ganska nygjord grop. Jag bara njuter, utan att ägna gråa dagar en enda tanke.

Fast till slut...

Jag gjorde en grop, så skyddad och skön

Där låg jag och njöt i stillhet och ro

När kvällen sen kom, fick jag ut min lön

för vad skulle väl matte tro,

hon såg ju bara en ängsmatta grön?

Hennes lockrop att komma in, de fick allt bero!

(Fast till slut tassade jag in i alla fall...)

 

 

En ockupant i familjen

Det är inte bara jag som har problem med Puff. Nu har Piff fått sin igloo ockuperad! Den har varit hennes privata i många år. Puff har haft ett annat krypin bredvid. Och jag, som inte vill krypa in någonstans, har legat på soffan. Helst på husses mage, förstås. Så har vi haft det, i bästa samförstånd, väldigt länge.

Härom dagen, kom Piff som vanligt glatt tassande mot sin igloo. Stannade förvånat vid öppningen. Och ryckte till! Det låg redan en katt där inne?! Förskräckt backade hon, och kröp sedan upp i gropen hon gjort i soffkudden. Matte har lagt en grön pläd där, för kudden har en kant, som gjorde att Piff tappade pälsen. En grop, som tillkommit mest för spaningsändamål, för Piff är en typiskt krypa in i/under-katt när hon ska sova.

Jag håller mig neutral, förstås. Är tacksam att jag får ha soffan ifred. Men tycka, det kan jag ju göra.

Matte, GÖR nånting, då! Ser du inte att det är FEL KATT i igloon?

Först till igloon...jamar jag! Inte dumt alls här! Riktigt skönt, faktiskt. Vadå ensamrätt? Finns väl inte? Hon kan få ta min gamla, om det ska va' så. Jag är inte knusslig! 

Premiär

Det här har varit en stor invigningshelg. Eller, rättare jamat, jag har haft nyinvigning. Det är min härliga plats under hasselbusken som nu åter är i bruk! Efter att jag legat där i nästan två dagar, givetvis med avbrott för diverse tillsyn, tänkte matte ta en bild som visade hur härligt jag hade det. Men ni vet hur det är, så fort hon öppnar dörren skyndar jag mig till henne. 

Jag kommer, matte!!!

Förresten hade jag vilat färdigt. Dessutom kurrade det litet i magen. Hon får hitta något bättre tillfälle att föreviga mig i min hasselbusksgrop.

Idag har solen gett sig iväg nån annanstans, så det har inte blivit någon gropvila. Men fast det till och med kommit litet blött, har jag inte velat vara inne. Det har jag med kraft berättat för matte vid de tillfällen jag varit inne för att tanka energi. Hon har verkat litet förvånad över mina brösttoner, men min erfarenhet har lärt mig, att de är riktigt effektiva. Vill man ha något utfört, gäller det att vara bestämd.

Det gör aldrig jag på natten

Jag har lagt mig till ro i soffan framför brasan. Det är varmt och skönt i rummet, och nästan alldeles tyst. Det sprakar litet om veden som brinner, och så hör jag ett litet porlande från min vattenfontän. Ja, och så låter ibland ett snarkljud. Det är Piff. Hon har fixat sig en djup grop i en av soffans kuddar. 

I början försökte matte puffa upp kudden igen. Hon ville att den skulle täcka ryggstödet, men Piff ordnade snart till den, så att gropen blev som vanligt igen. Tyget i soffkuddarna är litet strävt, så Piff började tappa hår på den sida, hon mest låg på. Nu har hon fått en mjuk filt om 'sin' kudde, och matte har slutat puffa upp den. Soffan ser litet konstig ut, men Piff har det bra, och kan ligga där och snarka.

Jag är helt tyst när jag sover. För det mesta ligger jag stilla på samma plats, hela natten. Jag går aldrig på lådan på nätterna. Piff och Puff kan vara uppe och tassa, och både äta, och göra det jag aldrig gör på natten. Jag sover på. Det behövs, om jag ska orka igenom hela arbetsschemat på dagen. Då är det bra med djupsömn.