Lisa: Hur pinsamt?

Dagen efter jag kom hem från hotellet skickade någon godis/leksaker till mig!  Husse inbillade sig att de var till honom, men jag vet vad jag vet. Det bara skrek "Lisa" om buketten! Men av någon anledning flyttades den runt, och ställdes på de mest oåtkomliga ställen? Det var inte snällt gjort!

Nåt annat som definitivt var direkt elakt gjort inträffade igår kväll. Jag hade den stora lyckan att fånga en fjäderkotlett ute på altanen, och skyndade mig in med den för närmare beskådande och hantering.  Att man aldrig lär  sig?! Genast fick jag matte efter mig, och sedan anslöt också husse. Jag morrade givetvis att detta var mitt byte, och försökte undkomma deras försök att knycka det bäst jag kunde. Tyvärr lyckades jag inte, den här gången heller. Husse tillgrep min skatt. Så snöpligt! Nu har jag hittills fångat en mus och tre fjäderkotletter på altanen. Hur många har jag fått behålla? Just det, NOLL!

Jag bara jamar, hur pinsamt är inte det? För dem, alltså!

Fast till slut...

Jag gjorde en grop, så skyddad och skön

Där låg jag och njöt i stillhet och ro

När kvällen sen kom, fick jag ut min lön

för vad skulle väl matte tro,

hon såg ju bara en ängsmatta grön?

Hennes lockrop att komma in, de fick allt bero!

(Fast till slut tassade jag in i alla fall...)

 

 

Fönsterfunderingar

Mitt hus har inte särskilt många fönster. Av den anledningen har jag inte heller den goda möjlighet till spaning, som jag borde. Man kan då tycka, att människor man lever tillsammans med, borde underlätta allt de kunde för att förbättra kattens arbetsplats?

Ni ser hur jag har det!? Det är precis att man kan klämma sig in där emellan alla grönsakerna! Sitta, det får jag göra bakom den stora mojängen med grönt där inne. Med litet möda kan man nämligen runda hörnet där, och pressa sig in. 

Om jag kunde begripa nödvändigheten med all denna växtlighet? Det enda gröna jag gillar, växer på marken där ute. Krukor med gräs i fönstren, det skulle jag möjligen kunna acceptera.

Så är det

Nu, när det varit så varmt och skönt i flera dagar, har jag inte velat ligga och dra mig lika länge som vanligt på morgnarna. Uppfordrande har jag befallt matte att pallra sig upp och släppa ut mig. Vill hon sova bort tiden, kan hon väl lägga sig igen sen? När det gäller så här viktiga
angelägenheter är jag mycket bestämd, och ger mig inte! 

Med så tidiga vanor behöver jag ta igen mig en stund på eftermiddagen. Hittade mig en ny, riktigt ombonad och skyddad plats under en av rhododendronbuskarna. Med ett halvt öga noterade jag att matte stod alldeles nära mig och fotograferade en blomma.

Jag brukar ju alltid ge mig till känna när jag ser henne, men nu fick hon ursäkta, jag orkade helt enkelt inte. Var precis inne i den där djupsömnen, ni vet, när hela kroppen liksom sitter fast i underlaget? Det går bara inte att röra sig! Så för en gångs skull fick hon klara sig själv. 

Sitter fast?

Vi, som är uppe och jobbar på morgnarna, måste få vår eftermiddagsvila ostörda.

Äntligen har jag fått ordning

Men puh, vad har hänt?? Helt plötsligt är det bara skuggläge som gäller? Till och med att jag helt frivilligt har sökt mig inomhus. Även sommarpälsen känns i gedignaste laget. Fast tack vare min rakade mage är den i lättvariant där åtminstone. Så något positivt fick jag med mig från sjukhuset. 

Har haft riktigt mycket att göra i helgen, särskilt i söndags. Då hade jag storstädning av växthuset. Äntligen har jag blivit av med en mängd skräp, och befriat mitt bord så det är alldeles rent och fint. Jag höll på mest hela dagen. Kollade så alla blommor som skulle ut därifrån hamnade på rätt ställe. Det var ett väldigt snärj att tassa fram och tillbaka. Till slut tog jag mig en välförtjänt paus på mitt välstädade bord. 

I lördags fick husse för sig att gå runt och störa friden med knattermaskinen. Den typen av trädgårdsarbete är jag mindre förtjust i. Inte alls, för att vara ärlig. Så det fick han klara själv. Särskilt som det helt plötsligt började vräka ner blött. Min hjälpsamhetslust var därmed helt bortblåst. Gränsen var överträdd med råge.

Inställd vårpremiär

Det är inte som vanligt runt mitt hus i år. Alla restauranger som serverat kanin har stängt! Jag har letat överallt, för att kolla om de möjligen flyttat lokalerna, men det finns inga nyöppnade heller? Det känns verkligen tråkigt, för just kaninpremiären var något av vårens höjdpunkt.

Matte säger att det har varit något som heter pest här. Och när det gäller kaninfrånvaron har vi skilda åsikter. Hon saknar dem inte alls. Mest för att hon måste ha nät runt alla blommor, buskar och träd. Jag tycker det är en petitess. Vad spelar litet nät för roll? Det enda nät jag ogillar, är det som sitter runt ena sidan på rhododendronbusken. Och vet ni varför det sitter där? Inte är det för några kaniner, inte. Nä, det är för jag inte ska kunna hoppa ut och överraska de läckra fjäderkotletterna, som brukar sitta där på marken.

Jag hoppas att det blir nyinvandring av kaniner snart. Så här tomt och ödsligt vill jag inte ha det på mina restauranger.

Undrar om hon hade blivit glad, min mamma?

Vet inte riktigt vad det är med den här bilden, men matte ville ha med den. Hon var på rymmen igår mest hela dagen. Var visst någon slags dag för mammor. Då hade hon varit och kollat på blommor? Den enda nyttan med blommor är, om man kan ligga under dem när det är varmt, tycker jag. Att bara titta på dem, förstår jag mig inte på?

Jag har förstås också en mamma,  men jag vet inte om hon lever eller var hon finns. Det är ju så längesedan jag flyttade från min födelseort. Annars hade jag kunnat förära henne ödlan jag fångade igår.

En annan sak som hände igår, var att när jag kom in rätt sent på kvällen, hittade matte en fästing i min päls. Den kröp omkring där, och matte skulle precis plocka bort den, när jag absolut inte ville vara med längre. Detta eviga plockande i pälsen kändes våldsamt frustrerande. Alltså hoppade jag ner på golvet. Jag vet inte, men är nästan säker på, att jag hörde ett svärord. Sedan plockade matte fram snabeldraken och den fick suga på mattan jättelänge. Mycket väsen för ingenting, skulle jag vilja jama.

Hemlig kur på djursjukhuset?

Matte och husse funderar på att ringa djursjukhuset för att höra, om de gav mig någon slags busmedicin när jag bodde där? Eller kanske en föryngringskur, så att jag blev som en kattunge igen? Jag har nämligen inte varit mig riktigt lik på ett bra tag. 

Själv tycker jag nog, att allt jag hittar på är högst logiskt och befogat. Till exempel när jag hoppade in i bilen idag, och gömde mig där, medan husse lastade ur där bak. Klart jag visste att han skulle komma tillbaka senare och hitta mig, och jag hann ju utforska alla utrymmen ordentligt.

Och inte kunde väl jag veta att det stod tre blommor i papperspåsen på golvet? De syntes ju inte utifrån, och visst är det så, att papperspåsar tillverkas för att man ska hoppa in i dem? Dessutom är det bättre om blommor inte för höga.

Att jag efter det gjorde ett tigersprång och norpade åt mig en bit av husses kycklingklubba när han satt och åt, berodde ju enbart på att han satt där och viftade med den på ett otillbörligt sätt framför en totalt utsvulten, mager och eländig katt. Och sedan skällde han på mig? 

Litet senare lyckades jag peta upp dörren till skåpet där mina människor lägger fantastiskt god mat i en påse. Gör finfina fynd där emellanåt. Nu lyckades jag precis få tag i det som blivit kvar av kycklingen, när husse glufsat i sig allt han ville ha. Då kom matte och snodde min mat, och stängde sedan dörren hårt. Det var inte min dag idag.

Annars har jag haft en rätt lugn helg. Helblött där ute med sjövarning betydde mest inomhusjobb. Favoritgrannen hälsade på mig igen i lördags. Inte heller nu hade han med sig någon present till mig. Bara till husse, för att han hade hjälpt honom att skotta så mycket. Det var inte leverkorv, fast avlångt var det. Kanske tassar jag över till honom någon dag framöver, för om det fortsätter så här, är det snart grönt igen på hans tomt. Då hoppas jag han har sparat en snutt leverkorv till mig.