Man går väl inte på vad som helst

Puff: Snääälla Gustav...jag GILLAR dig...kan inte jag få smaka...bara liiitet?

Gustav: slurp, slurp, slicka, slicka

Puff: Du e' bara BÄST...titta ja' e' inte rädd för dig mer...snälla...

Gustav: slurp, slurp, slicka, slicka

Gustav: Raaap...det var nog allt. Vart tog du vägen Puff? Du ska få allt som blir över...en bit...nä, TVÅ!

Puff: VA? Tomt???

Puff: Nä, kolla...*pustar ut*...han HAR lämnat...så mycket att man får svälja en gång i alla fall!

Små smulor är faktiskt också kyckling. Och det var min mat. Så det så. Inte ett dugg orättvist är det. Och förresten är hon så där inställsam bara när hon vill tjuva min mat. Går jag inte på. Har väl varit med förr.

Hemlig kur på djursjukhuset?

Matte och husse funderar på att ringa djursjukhuset för att höra, om de gav mig någon slags busmedicin när jag bodde där? Eller kanske en föryngringskur, så att jag blev som en kattunge igen? Jag har nämligen inte varit mig riktigt lik på ett bra tag. 

Själv tycker jag nog, att allt jag hittar på är högst logiskt och befogat. Till exempel när jag hoppade in i bilen idag, och gömde mig där, medan husse lastade ur där bak. Klart jag visste att han skulle komma tillbaka senare och hitta mig, och jag hann ju utforska alla utrymmen ordentligt.

Och inte kunde väl jag veta att det stod tre blommor i papperspåsen på golvet? De syntes ju inte utifrån, och visst är det så, att papperspåsar tillverkas för att man ska hoppa in i dem? Dessutom är det bättre om blommor inte för höga.

Att jag efter det gjorde ett tigersprång och norpade åt mig en bit av husses kycklingklubba när han satt och åt, berodde ju enbart på att han satt där och viftade med den på ett otillbörligt sätt framför en totalt utsvulten, mager och eländig katt. Och sedan skällde han på mig? 

Litet senare lyckades jag peta upp dörren till skåpet där mina människor lägger fantastiskt god mat i en påse. Gör finfina fynd där emellanåt. Nu lyckades jag precis få tag i det som blivit kvar av kycklingen, när husse glufsat i sig allt han ville ha. Då kom matte och snodde min mat, och stängde sedan dörren hårt. Det var inte min dag idag.

Annars har jag haft en rätt lugn helg. Helblött där ute med sjövarning betydde mest inomhusjobb. Favoritgrannen hälsade på mig igen i lördags. Inte heller nu hade han med sig någon present till mig. Bara till husse, för att han hade hjälpt honom att skotta så mycket. Det var inte leverkorv, fast avlångt var det. Kanske tassar jag över till honom någon dag framöver, för om det fortsätter så här, är det snart grönt igen på hans tomt. Då hoppas jag han har sparat en snutt leverkorv till mig.