Idag var en sån dag

Idag var en sån dag. Bara regn.

Men det ska mycket till för att jag ska avstå min utelunch! Man är väl ingen vekling??

Dagen efter

Oj, oj, här har man knappt fått en blund i ögonen i natt!

Puh, orkar knappt hålla huvudet uppe...

Lisas ettårskalas passerade inte obemärkt, kan jag jama! Hon kan allt vara tacksam över att jag har så många vänner här. När alla katterna från Södertälje Katthem dök upp blev det liv i luckan minsann! Sen får jag väl be om ursäkt för att jag kanske tittade litet för djupt i gräddglaset och blev aningen högljudd frampå morgontimmarna? Husse hade i alla fall sina synpunkter på det han kallade "oväsendet", och hävdade att han behövde få sova? Men Lisa hälsar och tackar alla som kom!

Efter en sån vaknatt har jag förstås tagit igen mig idag. Passade bra i den hårda blåsten. När det viner så här hjälper inte solsken särskilt mycket, det känns kallt ändå. Men, som jamat, jag bryr mig inte. Idag är en vilodag, oavsett väder.


   

Tänk vad man kan ändra sig?

Bakom stängd dörr får jag lugn och ro

här vilar jag skönt i eget bo

Behöver ej vakta varken huvud eller svans

eller undrande iaktta någon mystisk dans

Nej, här inne är allt precis som förr

Tänk att jag skulle gilla en tillstängd dörr??

 

Visst är det så?

När man kan koppla av på detta sätt

har man väl hamnat alldeles rätt?

När man själv får välja

Ibland känner jag för att sitta inne och spana en stund, även om det är fint ute. Eller, som idag, är sol ena stunden, och regn i nästa. Trots allt är det en annan trygghet innanför fönstret. Och rätt bekvämt, särskilt här på kontoret, där jag har ett stort skrivbord att sitta på. Måste förstås ibland flytta på felplacerade saker där, men det är lätt gjort. 

Det kan till och med hända att jag lägger mig där och tar igen mig litet. Inte så mjukt, kanske, men det gör mig inte så mycket. Val som man själv gör, är alltid lättare att fördra, eller hur?

P.S. från matte: De ringde från djursjukhuset för att höra hur Puff mådde idag. Det kändes fint! Och jag kunde berätta att hon är precis som vanligt! D.S.


  


 

En ljuspunkt i alla fall

Den här helgen är rätt lätt sammanfattad:

Fredag: Ute hela dagen.

Helgläge

Lördag: Vilade hela dagen.
Söndag: Vilade hela dagen.

Jag blev helt lurad på den utlovade solen i helgen. Så här års är det ofta en nackdel att bo nära havet, för luften blir tjock av dimma. Inte skönt ett enda dugg. Men det började så bra, på fredagen. Var ute precis hela dagen. Åtminstone om växthuset räknas som ute? Efter en sån dag sov jag gott hela natten, klev faktiskt upp sist i familjen. Det var väl min inre radar som varnade för det råkalla som väntade?

Helgens enda ljuspunkt blev söndagsmiddagen, en ovanligt väl tilltagen portion vitfisk. Blev till och med hämtad till serveringen av husse! Jag låg och slappade i hans säng, och brydde mig inte om Puffs rop utifrån köket. Hon håller på sådär nästan jämt när matte står vid diskbänken, och oftast är det bara falska förhoppningar. Alltså låg jag lugnt kvar. Kvicknade förstås snabbt till när husse satt ner mig på golvet framför en tallrik med saftiga, ljuvliga bitar!

Ingen sol idag heller, så jag tar igen mig och hämtar krafter tills våren kommer på riktigt!


 

Att dra sig undan...

Att dra sig undan en stund varje dag,
av det mår man bra, det gör jag.
Det som ska göras hinner jag nog,
för nån oro finns det rakt ingen fog!
Snart har jag vilat och är redo för livet,
och att det blir bra, tar jag för givet.
Bekymmer finns ju inte alls i min värld,
där bara snälla människor kantat min färd.
Men en stund för mig själv, det vill jag dock ha,
 den sköna tiden får ingen från mig ta!  




  
 

Och det gjorde jag

Jag har haft en ganska bra helg. Visserligen mest inomhus, men just nu är det vad jag känner för. Fast i lördags följde jag med matte in i växthuset. Var riktigt ivrig att få komma in där. Men, vilken besvikelse! Där var inte alls lika skönt som jag mindes det? Efter en snabb kontroll av vissa ställen skyndade jag mig ut igen.

Igår hade det egentligen varit läge för att vara ute, men efter att ha blivit rejält blöt i pälsen efter en morgonpromenad, kröp jag ner i mattes säng. Där låg jag sedan, hela dagen. Spelade ingen roll att jag fick höra om solsken. Litet fånigt kanske, för när jag till slut bestämde mig för att tassa ut, ja, vad tror ni? Det regnade igen!  Men då hade jag fattat ett beslut, så jag trotsade vädrets makter och tog en rejäl kontrollrunda i mörkret. Och jag hade tur, efter ett tag tog regnet slut. Det var riktigt intressant att vara ute upptäckte jag, och stannade kvar så länge att det började ropas efter mig? Lugn, lugn, katten kommer när katten vill, tänkte jag. Och det gjorde jag.

 

Vitt???

När det ser ut på detta viset ...

...är det skönt att befinna sig här!

Man kan lugnt jama att vädret förhindrat många timmars utejobb den här helgen. Allra värst var i lördags, när det bara vräkte ner vitt! Som tur var hade jag varit inne en stund då, och befann mig i djup meditation på husses säng. Men när jag senare skulle tassa ut, och husse öppnade dörren... jag fick en smärre chock! Stod en låååång stund och begrundade scenariot, innan jag med stor tvekan satte ner tassarna i det vita.

När jag sen kom ut värmde solen min päls, men det var inte särskilt behagligt att sitta på marken, så jag var inte nödbedd att komma in när matte ropade.

Det kom inget mer vitt på söndagen, men så värst mycket bättre blev det inte ändå, för det blåste så mycket att jag vägrade tassa ut förrän på eftermiddagen.

Nä, den här helgen har jag inte varit nöjd med vädret, men jag har förstås anpassat mig efter förutsättningarna. Förutom mer vila än vanligt, har jag också kunnat ägna extra tid åt husse och matte. Inte så dumt, det heller.

Ett riktigt bra jobb

På min eftermiddagsrunda upptäckte jag att matte var i växthuset, så jag tassade förstås in. Vad gjorde hon där? Verkade inte vara något av intresse för mig, men naturligtvis ville jag ändå hålla henne sällskap. Tassade runt bordet några gånger. Fanns där plats för mig? Jo, men hade det inte blivit högre sen förra sommaren, bordet? Reste på mig litet för att bedöma höjden. Ju mer jag tittade, desto mer tveksam blev jag till projekt "hoppa-upp-på-bordet". Jag behövde inte fatta något beslut. Matte lyfte upp mig. 

Sedan bistod jag henne med planteringen genom att hela tiden sända rogivande signaler. Stress när man jobbar är inte bra. Ja, ni ser själva hur jag ligger i för att få till ett fint arbetstempo för matte? Och när hon var färdig, passade jag på att vila en stund också. När jag ändå låg där på bordet.

Hallå?

Hallå, finns ni kvar? Jo, det gör ni förstås, men befinner ni er på samma plats som före lördagen? Eller några mil österut? Själv hade jag kunnat blåsa iväg till min födelseplats, Tyringe, om jag inte fått skydd bakom trappan, och sedan blivit insläppt. Det är vad jag tror i alla fall. Att alls tassa ut var förstås inte så väl genomtänkt, men just då kändes det som absolut nödvändigt. Resten av kvällen avstod jag dock tacksamt från ytterligare försök att komma ut.

Inte var det så mycket bättre igår heller. Därför tog husse och jag en gemensam vilodag. Vi skiftade mellan hans säng och soffan. Jag ger ett extra plus till sängen, för där hade husse en riktigt mysig filt på sig. Ni vet, en sån där som man bara måste trampa och trampa på, genast man kliver på den?

Kan också berätta att det pågår något skumt här vid matdags? Jag är nästan helt säker på att Puff får något godis, som inte jag får ta del av? Har försökt lista ut vad det är, men har aldrig lyckats komma tillräckligt nära. Har bara sett henne fort sluka det där, vad det nu är? Och tallriken är så välslickad efteråt att minsta spår är undanröjt. Nåjam, jag kommer fortsätta mina efterforskningar. Tilldelning av godis är allvarliga saker.







 

Att vila tryggt

Jag har inte bara en igloo, soffa och husses mjukmage att sova på. Just nu är favoritplatsen en gammal kattong med en filt i. Har haft den ganska länge. Kanske har ni också märkt, att när man använt ett ställe ett tag, har det liksom tappat sin sov-fräschör? Men när det legat till sig ett tag, känns det som nytt igen? Så är det med min kattong.

Varje eftermiddag tar jag mig en rejäl lur där. Minst tre-fyra timmar ska rasten vara. Sedan känner jag mig vederkvickt att ta ett riktigt arbetspass där ute, när det är mörkt och inbjudande. Och utan regn, förstås!

Jag skulle önska att alla katter hade möjlighet att göra som jag. Kunna vila helt tryggt i ett varmt hem, hos människor som bara vill ens bästa.


  

Lycklig är den

Med dessa jam önskar jag er alla en lugn och trygg första helg i september!

Då är det bäst att...

Fast jag önskar er alla en fin helg helt utan röra! Vi tassas igen på måndag!

Vad hände med dagen?

Trots att mina människor försvann med bilen nästan hela lördagen, är jag ganska tillfreds med min helg. Innan de for öppnades mitt växthus! Inte nog med det, jag hittade min matskål där! Självklart gjorde jag en snabb besiktning direkt dörren öppnades, men tassade rätt snart ut igen. Det var nämligen riktigt varmt och skönt i luften.

Härligt väder var det igår också, så nog var jag ute en hel del. Men ändå blir det inte de där riktigt långa dagsverkena som jag avverkat tidigare? Efter några timmar är jag nöjd på utelivet. I stället värmer jag upp husses säng. Kan det finnas något invändigt relä i kroppen som slår till så här års? Som tvingar en att vila mer? Det är härligt med jakt och patruller, men väldigt skönt att kura ihop och ta det lugnt också!

Den här dagen har varit en konstig sådan, för den tog sig liksom aldrig? Det började bli litet dag på morgonen, men sedan hände inget mer? Och vid tre upphörde försöken visst, för nu är det kolsvart igen. Ytterligare en sovdag att lägga till handlingarna.  

Hemma igen!

Men vad ser jag ???

Jag är hemma!!!

Visst är jag?

Jo, där är min rhododendron...

Hej då buren! Inte för att jag gillar dig, men du är i alla fall MIN!

Oj, oj, oj! Var ska jag börja?? Hela Mitt Område ligger okontrollerat! Nu har jag att göra!

Hej på er! Nu är jag tillbaka! Efter flera veckors semester från allt arbete, var det givetvis härligt att få komma hem och sätta igång igen. Förstår inte hur det kan hända så mycket på ett område på några veckor? Först sprang jag bara runt ganska ostrukturerat, visste inte riktigt hur jag skulle tackla alla nya dofter som slog emot mig? Och det såg inte alls ut som när jag lämnade det? 

På hotellet tog jag det, som jamat, väldigt lugnt. Vad kan man annat göra när det är "all inclusive" och full rumsservice? Det var bara att vänta på uppassning och få maten serverad. Gos ingick till matserveringen. Hotellvärdinnan påstod att det nästan var svårt att servera mig mat, för att jag gosade så mycket, men som gäst ansåg jag mig förstås ha rätt till en stor portion av både det ena och andra. För man blir hungrig av hotellboende, det kan jag intyga! 

Det var skönt med eget rum. Piff och Puff kamperade ihop en bit bort. Tyvärr hann de visst glömma min existens, för när jag kom in i mitt hus efter flera timmars idogt arbete på Området, möttes jag av Stora Väs- och Fräskommittén. Höll på att vända på tassen och fortsätta jobbet där ute, men kommittén upplöstes hastigt av matte, så jag vågade   det var bara att fortsätta in. Vem bryr sig om de där två???

Säkert kommer det ta några dagar att gå igenom allt. Mitt Område är ju relativt omfattande så här års. Men det känns skönt att få vara verksam igen. Vila är nog bra, och bäst i korta perioder! 

Så är det

Nu, när det varit så varmt och skönt i flera dagar, har jag inte velat ligga och dra mig lika länge som vanligt på morgnarna. Uppfordrande har jag befallt matte att pallra sig upp och släppa ut mig. Vill hon sova bort tiden, kan hon väl lägga sig igen sen? När det gäller så här viktiga
angelägenheter är jag mycket bestämd, och ger mig inte! 

Med så tidiga vanor behöver jag ta igen mig en stund på eftermiddagen. Hittade mig en ny, riktigt ombonad och skyddad plats under en av rhododendronbuskarna. Med ett halvt öga noterade jag att matte stod alldeles nära mig och fotograferade en blomma.

Jag brukar ju alltid ge mig till känna när jag ser henne, men nu fick hon ursäkta, jag orkade helt enkelt inte. Var precis inne i den där djupsömnen, ni vet, när hela kroppen liksom sitter fast i underlaget? Det går bara inte att röra sig! Så för en gångs skull fick hon klara sig själv. 

Sitter fast?

Vi, som är uppe och jobbar på morgnarna, måste få vår eftermiddagsvila ostörda.

Ska överges igen

Har varit inne nästan hela dagen för att avsätta hussetid. Han ska nämligen överge mig för hundrasjuttioelfte gången för att åka till det där dumma norra landet igen. Det enda som är bra med det, är att han har velat vila mycket idag. Detta har för hans del inneburit sängliggande med en bok, vilket passat också mig perfekt.

Har emellanåt gett honom tassmassage, men som vanligt har jag svårt att få den rätta uppskattningen för denna. 
Som nästan alltid när jag riktigt kommit igång, har han skrikit "AJ!" och nästan puttat ner mig!? Mycket störande för mitt humör och lust att slutföra massagen. Särskilt när det inträffat flera gånger!

Som ni ser ligger Piff där bakom också. Igår kom hon och lade sig nästan bredvid mig i soffan. Först jamade hon femtiotre gånger att hon var ute i fredliga ärenden. Helt i onödan, förstås, för inte var jag rädd för henne? Det är i alla fall rätt skönt att slippa tassa omkring i ständig oro för påhopp. Man behöver ju inte vara bästa vänner. Att vara vänner räcker för mig.



  

Blött, blött, blött

Den här helgen kan sammanfattas i ett jam: Blöt! Varenda gång jag stuckit ut nosen för en väderbesiktning, har jag sett samma syn. Ett evigt strilande utanför dörren. Ändå följde jag helt djärvt med matte ut en stund på lördagen. Kollade när hon fyllde vatten i en hink. Det rann för fullt från stupröret. Sedan bar vi in det i huset. Matte använder sånt vatten till vissa blommor. Det jobbet fick hon sköta på egen hand. 

Regniga dagar som de här, är jag tacksam för min vedbod. Om jag lägger i högsta växeln och rusar dit allt jag kan, hinner det inte fastna särskilt mycket blött i pälsen. Dörren in dit är nästan alltid stängd, men det gör inget, för det är under vedboden jag har mitt utrymme. Där är det sand, och jam, ni kan ju tänka er? Den sanden är alldeles utmärkt att använda till vissa ändamål. Tack vare den har jag klarat av allt nödvändigt den här helgen.  

Patrullerandet får anstå tills det blir bättre tider. Även om söndagen och idag har varit något anständigare, har det varit för litet för att planera in större jobb. Men vilan ska ju också ha sin tid.