Att dra sig undan...

Att dra sig undan en stund varje dag,
av det mår man bra, det gör jag.
Det som ska göras hinner jag nog,
för nån oro finns det rakt ingen fog!
Snart har jag vilat och är redo för livet,
och att det blir bra, tar jag för givet.
Bekymmer finns ju inte alls i min värld,
där bara snälla människor kantat min färd.
Men en stund för mig själv, det vill jag dock ha,
 den sköna tiden får ingen från mig ta!  




  
 

Inte så dumt ändå

Jahajam, vad ska jag göra nu, då?

Husse och jag hade ett långt och givande arbetspass på kontoret igår eftermiddag. Jag var helt inställd på ett fortsatt samarbete, när husse bara gav sig iväg? Ut, dessutom! Jag var inte alls inställd på utevistelse just då, och vägrade följa med. Inte i det här ruskvädret! Husse försökte locka mig, men jag visste väl vad jag ville, och att följa sin egen vilja är A och O för en katt, eller hur? 

Så jag satte mig ner på mattan och funderade över min situation. Efter moget övervägande bestämde jag mig för att meditera en stund. Med husse ute, var hans säng ett självklart val för denna aktivitet. Rullade med välbehag ihop mig där. Vid närmare eftertanke var det rätt okej att få en paus ändå.

Uppdatering: Min kompis Sippo är väldigt dålig, extra tasshållning behövs för honom och hans husse!


 

Vitt???

När det ser ut på detta viset ...

...är det skönt att befinna sig här!

Man kan lugnt jama att vädret förhindrat många timmars utejobb den här helgen. Allra värst var i lördags, när det bara vräkte ner vitt! Som tur var hade jag varit inne en stund då, och befann mig i djup meditation på husses säng. Men när jag senare skulle tassa ut, och husse öppnade dörren... jag fick en smärre chock! Stod en låååång stund och begrundade scenariot, innan jag med stor tvekan satte ner tassarna i det vita.

När jag sen kom ut värmde solen min päls, men det var inte särskilt behagligt att sitta på marken, så jag var inte nödbedd att komma in när matte ropade.

Det kom inget mer vitt på söndagen, men så värst mycket bättre blev det inte ändå, för det blåste så mycket att jag vägrade tassa ut förrän på eftermiddagen.

Nä, den här helgen har jag inte varit nöjd med vädret, men jag har förstås anpassat mig efter förutsättningarna. Förutom mer vila än vanligt, har jag också kunnat ägna extra tid åt husse och matte. Inte så dumt, det heller.

Stör ej!

Meditation pågår, stör ej!

Om jag inte ligger under hasselbusken, är det här jag brukar ligga och ta en sen kvällsmeditation, mellan yttertrappan och vedboden. Förutsatt att det är bra väder, förstås. Och det vet väl alla, att vid meditation ska man absolut inte störas? Man lyssnar då inåt, och låter inga yttre händelser påverka det inre lugnet. 

Alltså tar jag ingen som helst notis om matte på trappan, där hon står och ropar åt mitt håll. Länge och väl. Jag bibehåller min meditationsställning utan att röra ett morrhår. Om jag nu har tur, visar matte tillbörlig respekt för mitt utövande, går in i igen, och stänger dörren tyst efter sig. Men då ska jag allt ha tur...

I min djungel

Förutom hasselbuskområdet är det här den del av min tomt som jag gillar mest. Djungeldelen. Här får inget gräsätande monster tillträde, det har jag jamat ifrån. I högt gräs kan nämligen små godsaker få för sig att gömma sig. Dessutom är det mysigt att själv forma till platser i höggräset för meditation. 

Man kan koppla av extra bra när man ligger där nere, omsluten av en skyddande gräsvägg. Jag syns knappt, men hör, och uppfattar ändå allt som händer omkring mig. Som katt är ju detta möjligt även vid meditation, man bara kopplar in sitt automedvetande. En nödvändig egenskap för alla oss som vistas i djungler.

En tvätt är inte bara en tvätt

Så skönt det är att kunna göra sin morgontoalett ute i det fria! Nu är det fuktigt i gräset på morgnarna, så jag föredrar att sitta på bron.

Jag undrar om våra människor har insett hur meditativ en tvätt kan vara?

Faktiskt en ren njutning?

Nä, troligtvis inte...

De har så svårt att göra en konst av vardagssysslor.

Husse har övernaturliga gåvor?

Min husse vägrar lyssna på min enträgna uppmaning att sluta med resorna till norra landet. Åtminstone måste jag väl tolka det så, eftersom han försvann i morse igen? Även om han lyssnat, så bryr han sig uppenbarligen inte. Nu har han lovat att nästa gång, då ska han stanna hos mig många veckor. 

Igår jobbade vi hårt tillsammans där ute. Han körde ved i en skottkärra in i min vedbod. Jag hade fullt sjå med att dirigera och visa var allt skulle placeras där inne. Veden måste ju också staplas säkert i sina rader, så de håller för en katts inspektion ovanifrån. Hittills ser det godkänt ut, men jag har inte hunnit utföra några djupare hållfasthetstester ännu. 

När vi avslutat jobbet följde jag med husse in. Han skulle läsa en bok, påstod han. Sanningen att jama, hade jag inget emot att hålla honom sällskap i sängen. Snabbt föll jag in i djup meditation. Inte ens Puffs oväntade uppdykande störde min koncentration. Jag tror minsann att husse också började meditera? Såvida han inte fjärrläser telepatiskt på något mystiskt sätt?