Hemburen mat?

Flera gånger om dagen, hela vintern, har jag noga kattifierat veden innan husse fått bära in den

Hmm, doftar mus?

Finns du där inne, lille vän? Nä, inte denna gången heller. Annars är det ju populärt att få maten hemburen nu för tiden?

Gissa vem?

Det här är AVSKYVÄRT!

Nu bara måste jag få klaga. Jag avskyr det här vädret! Har aldrig tyckt så illa om det här hemskt kalla, som jag gör nu. Matte försöker lura ut mig ibland, men det går jag inte på! Känner på nosen det isiga som strömmar emot mig, så jag aktar mig att komma för nära dörren. Har ju varit med förr, vet att jag plötsligt kan befinna mig där ute på något obegripligt sätt?

Att tassa ut två gånger om dagen är vad jag kan sträcka mig till. En gång brukar bli när matte går för att hämta ved. Passar bra, eftersom min toalett råkar vara placerad under vedboden. Hinner precis uträtta det jag ska, för att sedan följa med matte in i huset igen. Gissa vem som är först innanför dörren?

Vedhelg

Så blev det en alldeles vanlig helg. Jag har lagt ner mycket tid på att kontrollera hur husse lagt veden inne i vedboden. Förut låg den vid staketet. Det tyckte jag var bättre, för ibland använde jag den traven som spaningsplats. Inne i vedboden är spaningsobjekten försvinnande få. Dessutom är där nästan alltid låst. 

Förr, för länge sedan, innan den Stora Stormen kom och gjorde om min spaningstall till en ynklig förväxt stubbe, spanade jag ju alltid därifrån. Jag älskade min tall. Trots att själva liggplatsen fortfarande finns kvar på den, har jag inte förlikat mig med det nya utseendet. Har provlegat bara nån enstaka gång. En egenskap är dock intakt, som klösträd duger det alldeles utmärkt!

Och hurra för mitt växthus, som jag numera har full tillgång till. Eftersom dörren alltid är öppen, är det perfekt att kunna smita in där när någon öppnat vattenkranen där uppe. Särskilt igår hände det många gånger att någon vred på för fullt. Idag har det varit soligt och fint, men jag tassar ändå in i växthuset ibland och tar en paus i min stol. Det är jag värd.

Husse har övernaturliga gåvor?

Min husse vägrar lyssna på min enträgna uppmaning att sluta med resorna till norra landet. Åtminstone måste jag väl tolka det så, eftersom han försvann i morse igen? Även om han lyssnat, så bryr han sig uppenbarligen inte. Nu har han lovat att nästa gång, då ska han stanna hos mig många veckor. 

Igår jobbade vi hårt tillsammans där ute. Han körde ved i en skottkärra in i min vedbod. Jag hade fullt sjå med att dirigera och visa var allt skulle placeras där inne. Veden måste ju också staplas säkert i sina rader, så de håller för en katts inspektion ovanifrån. Hittills ser det godkänt ut, men jag har inte hunnit utföra några djupare hållfasthetstester ännu. 

När vi avslutat jobbet följde jag med husse in. Han skulle läsa en bok, påstod han. Sanningen att jama, hade jag inget emot att hålla honom sällskap i sängen. Snabbt föll jag in i djup meditation. Inte ens Puffs oväntade uppdykande störde min koncentration. Jag tror minsann att husse också började meditera? Såvida han inte fjärrläser telepatiskt på något mystiskt sätt? 

Jag är nöjd

Hmm, vad är detta??

Husse flyttade mitt väderskydd, det vill jama bilen. Den står annars så perfekt parkerad vid trappan. Där har jag tak över huvudet, samtidigt som jag har god uppsikt över dörren, och nära att springa in om det regnar. Men nu var det skyddet alltså borta?

Litet senare på dagen upptäckte jag ett främmande föremål på bilens plats. Som varande katt företogs genast en grundlig inspektion. Samt specifikt godkännande. Godkänd blev den förstås, vagnen med ved. För om det är något jag gillar, så är det ved. Åtminstone när den ligger i brasan och värmer mig på kvällarna. Då är livet så gott som det kan bli.

Nu är vagnen borta, och mitt väderskydd är tillbaka på sin plats. Hela vintern är jag garanterad värme. Och om det händelsevis skulle regna (eller ännu värre, det hemska s-ordet), har jag tak över huvudet. Jag är nöjd.

Över??

Det värsta verkar vara över? Åtminstone för den här gången. Nästan allt det vita har försvunnit! Och det går att överleva ute en ganska lång stund. Igår kväll var jag ute riktigt länge. Gissa om det var härligt att kunna göra en riktig mörkerkontroll igen?!

Sedan var det rätt mysigt att komma in igen, för jag upptäckte min favoritgranne sittandes i min fåtölj. Gjorde honom sällskap, förstås. En stunds gosande i värmen framför brasan satt perfekt när man varit ute i kylan.

På jam om kyla, i fredags när det var sådär isande kallt, gjorde jag något riktigt smart. När husse skulle ut och hämta ved följde jag med. I vedkorgen! Perfekt att få komma till min vedbod utan att förfrysa tassarna. Gjorde snabbt det jag skulle där under, och skyndande mig upp till husse igen. Tyvärr fick jag inte samma service tillbaka. Det fick bli ett snabbrace till dörren. När husse öppnade dörren, var jag inne på en millisekund. 

Jag vill inte ha mer sånt kallt!! 

Jag - en arbetsledare

Har det redan varit en helg igen? Det var ju bara någon dag sedan sist? För mig verkar helger numera betyda extra mycket arbete. Det är inget jag klagar på. Tvärtom, jag gillar det, för det innebär gemenskap. Den här helgen mest med husse.

I lördags kördes det in en stor släpvagn på min gård. Den var lastad med en massa ved. Det var bara att spotta i tassarna och sätta igång och lasta av, lägga på en skottkärra och köra in i vedboden. Det blev många vändor fram och tillbaka! Jag lät husse göra grovjobbet, och dirigerade själv körväg och lämplig uppläggsplats. Det viktigaste, alltså. För tänk om han kört snett, och tippat av allt utanför vedboden? Då hade han inte varit glad när Åskar kom på besök på eftermiddagen och dränkte hela gården.

Det har för övrigt varit det sämsta med den här helgen. Helt utan förvarning har det helt plötsligt hällts ut enorma mängder vatten. Man har inte haft en chans att sätta sig i säkerhet innan. 

Det bästa har varit stunderna emellan. Varma och soliga. När vi lastat av och packat in all veden unnade vi oss en lång paus på verandan. Jag låg på trädäcket och bara njöt. Matte och husse satt i sina stolar och verkade njuta, de med. Det var en fin stund av gemenskap.

Idag har jag faktiskt tagit litet ledigt. Firat under min hasselbuske, och haft det rätt behagligt. Bäst att passa på. Till kvällen ska det visst vräka ner en massa blött igen.

En dag som den här

Vilket väder jag haft idag! Glädjeskutt och svansdans! Solen har lyst och den var varm!

Matte tog en bild på mig genom köksfönstret. Ser ni mig, jag ligger precis invid hasselbusken? Det blir litet suddigt, för matte har inte så välputsat fönster. På andra sidan staketet ser ni litet av min älskade grannes tomt. Den är stor, så det tar en stund varje dag att inspektera den. Och så ser ni staketet, det som bara jag kan hoppa över. Jag brukar stanna ett ögonblick på någon av stolparna. Det är inte mycket till yta på dem, det gäller att hålla balansen.

Platsen där under hasseln är en av mina favoritplatser. Gropen finns fortfarande kvar där, som jag fixade före vintern. Om det är sol, lyser den där nästan hela dagen. En jätteskön plats.

En dag som den här, är det precis som om man inte kan få nog av solen. Samtidigt kan man ju inte ligga stilla hur länge som helst. 

Alltså förflyttar jag mig en bit, och provar bordet bortanför växthuset. Där har jag inte legat sedan i somras. Det är helt okej där med. Samtidigt håller jag uppsikt över matte, när hon bär korgar med ved. Idag får hon jobba själv, jag har ingen lust att hålla henne sällskap i vedboden. När hon är färdig och går in i huset, ligger jag kvar.

En dag som den här, måste man ta vara på.