Jag - en arbetsledare

Har det redan varit en helg igen? Det var ju bara någon dag sedan sist? För mig verkar helger numera betyda extra mycket arbete. Det är inget jag klagar på. Tvärtom, jag gillar det, för det innebär gemenskap. Den här helgen mest med husse.

I lördags kördes det in en stor släpvagn på min gård. Den var lastad med en massa ved. Det var bara att spotta i tassarna och sätta igång och lasta av, lägga på en skottkärra och köra in i vedboden. Det blev många vändor fram och tillbaka! Jag lät husse göra grovjobbet, och dirigerade själv körväg och lämplig uppläggsplats. Det viktigaste, alltså. För tänk om han kört snett, och tippat av allt utanför vedboden? Då hade han inte varit glad när Åskar kom på besök på eftermiddagen och dränkte hela gården.

Det har för övrigt varit det sämsta med den här helgen. Helt utan förvarning har det helt plötsligt hällts ut enorma mängder vatten. Man har inte haft en chans att sätta sig i säkerhet innan. 

Det bästa har varit stunderna emellan. Varma och soliga. När vi lastat av och packat in all veden unnade vi oss en lång paus på verandan. Jag låg på trädäcket och bara njöt. Matte och husse satt i sina stolar och verkade njuta, de med. Det var en fin stund av gemenskap.

Idag har jag faktiskt tagit litet ledigt. Firat under min hasselbuske, och haft det rätt behagligt. Bäst att passa på. Till kvällen ska det visst vräka ner en massa blött igen.