Skator? Nej, tack!

Här ligger jag under min hasselbuske på eftermiddagen.

Inte ett orosmoln finns, varken på himlen eller nån annanstans. Annat var det på förmiddagen.

Jag hade i vanlig ordning tagit mig över staketet till min favoritgranne. Nu för tiden ser jag honom nästan aldrig, men jag fortsätter bevaka och hålla efter hans tomt ändå. Låg där på gräsmattan, ja, man måste ju ta rast emellanåt, eller hur? Då kom det fyra skator ut ur en närliggande buske, med siktet inställt på mig! Vad gör en klok katt då? Beger sig skyndsamt därifrån, förstås! I en sån situation är det inte läge att spela Allan, kan jag jama!

Så jag före, med skatorna hack i tass efter mig, upphetsat kraxande. Nådde mitt staket, och det var länge sen jag tog mig över med den farten! När jag kommit in på min egen tomt tyckte de visst inte att det var lika spännande längre? För säkerhets skull fortsatte jag ändå, och lade mig precis utanför min dörr.

Jag tror att det inte kan finnas något mer läkande för själen, än att få ligga i solen under min hasselbuske?



 

Också en slags seger

Trots att Åskar var här besök och blötte ner mig rejält igår, har jag haft en riktigt avkopplande helg. I lördags kom min favorit-minis tillsammans med sina människor. Vi var ute tillsammans hela eftermiddagen. Kan ni tänka er, de sågade ner en hasselbuske! Men lugn, inte min buske, förstås, det hade jag aldrig förlåtit! Nä, den här stod bakom växthuset, på ett ställe jag ändå inte kunde utnyttja.

Jag har dessutom hittat ett nytt, fiffigt ställe att koppla av på. Under skottkärran, som står lutad mot en tall. För närvarande varvar jag mellan hasselbusken och skottkärran. Vid regn är skottkärran att föredra. Såvida inte Åskar kommer med sina stora hinkar överfulla med vatten. Jag försökte härda ut därunder i det längsta då, men det fanns en gräns även för mig. Tack och lov står växthuset alldeles intill.

Den där hoppetossan där inne, ja, vad ska jag jama om henne? Det tillhör väl normal artighet att hälsa nos mot nos som en första åtgärd när man träffas? Inte hoppa på eller över varann? Men jag har blivit rätt duktig på att tassa ifrån. Ibland förstärkt med litet morrande. Med litet tur går budskapet in. Annars brukar jag lugnt avvakta under en stol. Den taktiken är inte så dum. Förmodligen uppfattas jag som rätt tråkig? Men vad gör det? Hon tröttnar snart, och jag får vara ifred. Det är också en seger.


   

Dags igen

Om förra helgen var mest sova inne och litet ute, så har det varit precis tvärtom nu. Jag längtar ut hela tiden, även om det ska erkännas att en hel del tid tillbringas i växthuset. Igår övervakade jag matte när hon hängde saker i min hasselbuske. Ska nu föreställa en påskbuske? Mig kvittar det, huvudsaken är att jag får ha min meditationsplats orörd.

Idag hittade jag matte på en stol ute i solen. Blev jätteglad, och kände att jag för en gångs skull ville hoppa upp i hennes knä. Det är inte så ofta nu för tiden. Vi hade det så skönt, och jag blev kliad där jag ville bli det. Ända tills hon helt plötsligt började gräva i pälsen på ett illavarslande sätt. Jodå, en fästing satt fast på halsen. Otur för den att jag fått sprut i nacken, den mådde inte bra alls. Så dåligt som man kan må, faktiskt. Förmodligen får jag ställa in mig på noggranna inspektioner på kvällarna igen? Men vad gör det, bara den härliga värmen håller i sig?!


 

Bara min

Ännu har det inte kommit några blad på min hasselbuske. Men vad gör väl det? Än så länge behöver jag inget solskydd!

Men visst är solen varm nog för att göra en litet sömnig?

Åh, hasselbuske, du är min och ingen annans, bara så du vet det!

Straffet kommer. Nån gång.

Alla katter som är ute på egen tass vet att det finns ett djur som kan reta en något alldeles vansinnigt. Som hoppar omkring bara en bit bort, utstöter irriterande ljud och svänger utmanande på svansen. Dessutom är det utrustat med en märklig kraft i benen, för helt plötsligt kan det hoppa mellan grenarna i träden på ett helt onaturligt sätt?

Jag håller ögonen på dig...

Fick syn på en sån rackare igår. Höll på i min hasselbuske! När jag kom, hoppade den över till favoritgrannen, och satt där på gräsmattan och retades allt den kunde. 

Om inte matte kommit och stört min koncentration, hade jag säkert hoppat över för att klarlägga för den vilka rättigheter till hasselbusken som gäller. Och att överträdelser bestraffas med döden. Kan tyckas hårt, men på den punkten är jag bestämd. 

Nu ska erkännas, att det på grund av deras övernaturliga benstyrka är svårt att utverka straffet. Hittills i år har alla kunnat smita från sitt ansvar. Men nån gång kommer jag lyckas. Självklart!






               

Det vore nåt!

Om den här helgen kan jag bara jama: Härlig! Så mycket sol att jag varit fullt nöjd. I avvaktan på att min plats under hasselbusken ska bli riktigt uppvärmd, har jag suttit väldigt mycket på vedbodstrappan. Där ligger solen på hela dagarna, och trappan är av trä. Ni kan ju tänka er själva!? Det blir sittvärme som heter duga!

Förresten, apropå min hasselbuske. Igår såg jag matte göra underliga saker med den. Hon satte fjädrar och hängde ägg överallt i den? Ser för all del ganska trevligt ut. Jag förmodar att tanken med det hela är att jag och andra ska daska till "prydnaderna" när vi tassar förbi, men jag tycker att hon skulle placerat dem längre ner! Jag gjorde ett provhopp, bara litet på försök så där, men jag nådde inte. Och så kul var de faktiskt inte, fjädrarna. Nä, då fick det vara. 

En hasselbuske som det hängde fullt med möss i, det vore en helt annan sak!

En dag som den här

Vilket väder jag haft idag! Glädjeskutt och svansdans! Solen har lyst och den var varm!

Matte tog en bild på mig genom köksfönstret. Ser ni mig, jag ligger precis invid hasselbusken? Det blir litet suddigt, för matte har inte så välputsat fönster. På andra sidan staketet ser ni litet av min älskade grannes tomt. Den är stor, så det tar en stund varje dag att inspektera den. Och så ser ni staketet, det som bara jag kan hoppa över. Jag brukar stanna ett ögonblick på någon av stolparna. Det är inte mycket till yta på dem, det gäller att hålla balansen.

Platsen där under hasseln är en av mina favoritplatser. Gropen finns fortfarande kvar där, som jag fixade före vintern. Om det är sol, lyser den där nästan hela dagen. En jätteskön plats.

En dag som den här, är det precis som om man inte kan få nog av solen. Samtidigt kan man ju inte ligga stilla hur länge som helst. 

Alltså förflyttar jag mig en bit, och provar bordet bortanför växthuset. Där har jag inte legat sedan i somras. Det är helt okej där med. Samtidigt håller jag uppsikt över matte, när hon bär korgar med ved. Idag får hon jobba själv, jag har ingen lust att hålla henne sällskap i vedboden. När hon är färdig och går in i huset, ligger jag kvar.

En dag som den här, måste man ta vara på.