Men inte hindrar det?

Åh, vad skönt det känns att ha uppnått sitt högt satta mål!

Men det hindrar ju inte att man kan sikta ännu högre?!

Önskar er en riktigt skön helg, allihopa!

Min eller husses, det är frågan?

Ska du inte lägga dig snart, matte?

Har i några veckor infört en ny kvällsritual. Varje kväll lägger jag mig på en stol under matbordet. Där ligger jag tills jag är säker på att matte har krupit ner under täcket. Då är det dags för min entré i sängkammaren. Ger matte litet kvällsgos, innan jag tassar över till min säng. Jag skriver "min säng", för nu har husse varit borta så länge, att besittningsrätten måste ha övergått i min ägo. Gissar att han kommer ha vissa synpunkter på detta när han återvänder sent i kväll? Vi får väl se vad vi kan förhandla oss fram till. Jag är inte helt omedgörlig, för hans mage tillhör ju mina favoritplatser att ligga på.  

Det brukar alltid bli en del äganderättsproblem i början, när husse återvänt hem. Räknar med att det inte blir annorlunda i kväll.

Nerbladad

Jag blev mycket lycklig när jag hittade dörren till växthuset öppen! Äntligen! Det var faktiskt väldigt länge sedan jag kunde komma in där. Dag som natt har jag bara mötts av en stängd dörr?

Desto underbarare att få komma in där nu, och upptäcka att allt var som precis vanligt. Förutom att matte fått Stora Klippsjukan! Hon klippte och klippte bland vindruvsbladen, och det bara dråsade ner stora, gula blad. Bland annat på en stackars katt, som försökte uppnå en stunds vila i sin

favoritstol. Samme katt, som dessutom är ägare av nämnda växthus! 

Ni gissar säkert att det var jag som blev nerbladad? Stolt kan jag dock meddela, att jag inte tog någon som helst notis om det som skedde! Jag fortsatte att njuta av att ligga där på min lilla värmedyna, utan att ens öppna ögonen. Där låg jag kvar långt efter att matte avslutat klipperiet och gått in i huset.

Dessvärre tror jag det är kört med fri tillgång till växthuset nu, för det har kommit in nytt golv och plast på väggarna där. Det brukar innebära, att dörren öppnas endast soliga dagar. Egentligen sörjer jag inte så mycket, för de andra dagarna är det inte så värst skönt där inne ändå. 

Vedhelg

Så blev det en alldeles vanlig helg. Jag har lagt ner mycket tid på att kontrollera hur husse lagt veden inne i vedboden. Förut låg den vid staketet. Det tyckte jag var bättre, för ibland använde jag den traven som spaningsplats. Inne i vedboden är spaningsobjekten försvinnande få. Dessutom är där nästan alltid låst. 

Förr, för länge sedan, innan den Stora Stormen kom och gjorde om min spaningstall till en ynklig förväxt stubbe, spanade jag ju alltid därifrån. Jag älskade min tall. Trots att själva liggplatsen fortfarande finns kvar på den, har jag inte förlikat mig med det nya utseendet. Har provlegat bara nån enstaka gång. En egenskap är dock intakt, som klösträd duger det alldeles utmärkt!

Och hurra för mitt växthus, som jag numera har full tillgång till. Eftersom dörren alltid är öppen, är det perfekt att kunna smita in där när någon öppnat vattenkranen där uppe. Särskilt igår hände det många gånger att någon vred på för fullt. Idag har det varit soligt och fint, men jag tassar ändå in i växthuset ibland och tar en paus i min stol. Det är jag värd.

Hett om öronen

Om fredagen och lördagen finns endast ett jam: Varmt! Det var bara att kapitulera, och försöka hitta skuggiga platser att vila på. Piff till och med övergav sin vana att alltid krypa in under överkast för att sova. Att ligga utsträckt på golvet fick bli alternativet. 

Jag kan dock nöjt konstatera att värmen fick fart på mattes utrymmande av växthuset! Äntligen har jag fått det utrymme där jag förtjänar. Riktigt perfekt, faktiskt, med en egen stol att ligga och meditera i. Det passade utmärkt i lördags kväll, för matte och husse försvann. När de äntligen kom tillbaka, hade det varit natt en lång, lång stund. Jag markerade mitt missnöje med detta genom att avvakta med att visa mig. Först när jag såg att det började släckas där inne tyckte jag att det var dags. Nog för att det är bra att visa vad man tycker, men vid att offra nattmaten, där går gränsen.

Smarta jag

Det händer att jag är så smart, att jag nästan överraskar mig själv. Säkert är, att jag åtminstone överraskar matte och husse! Som igår, till exempel.

Jag hade legat i husses säng och vilat funderat på olika jaktstrategier en rätt lång stund. Det var ganska ensamt där inne i sängkammaren, så jag tassade iväg till kontoret för att lägga mig på min kontorsstol i stället. Tankearbete utförs med fördel på en sådan stol, hade jag räknat ut. Det var bara ett problem. Någon satt redan i min stol! 

Först gjorde jag det mest naturliga. "Flytta på dig, tack", jamade jag till husse. Men vid det här laget borde jag ha insett, att människor inte förstår de enklaste jam. Ingen reaktion, alltså. Då  kom jag på det!

Jag satte mig vid dörren, och jamade "res dig och kom hit, så jag kan sätta mig på den där stolen". Precis som jag räknat ut, hörde husse i stället "jag vill ut". Deras uppfattningsförmåga för de olika nyanserna i jamspråket är verkligen skrattretande! Husse reste alltså på sig för att släppa ut mig. Så fort han kom till dörren såg jag min chans, och skyndade mig tillbaka till min kontorsstol. 

Husse kunde väl själv gå ut, när han ändå var vid dörren. Sopa bron, eller nåt. Huvudsaken jag fick en stund att filosofera klart på min stol.  

Vaktpost?

Vad gör en stackars katt, som finner sin sköna, mjuka stol ockuperad av en hård pärm? Finner sig i sitt öde, och försöker göra bästa möjliga av situationen förstås! Provar så här en stund...

Fast det är kanske bättre så här??? Hmmm...

Nä, så här får det bli. Med ett kuvert under magen kan man väl säga att jag är en vaktpost?

Lyxigt värre

Jag har ju min lilla utekoja vid ytterdörren att krypa in i vid dåligt väder, eller om jag av någon annan orsak behöver en stunds avskildhet.  Men jag har det faktiskt lyxigare än så. 

Jag har en förstuga också! I den står det en skön stol att slå sig ner i. Där kan jag ligga och få litet sol i pälsen. Det har varit de flesta dagar ganska länge. Men inte idag.


Idag har det sett ut så här:

Alltså:

När jag ingen sol i pälsen kan få

i lilla kojan mår jag gott ändå

 

Vilken fråga!

För alla oss i blogghuset blev ju lördagen en sorgens dag, när Conny tassade över Regnbågsbron efter huggormsbettet. Vi får verkligen ta del av varandras liv här. Sorger och glädjeämnen, såväl som händelselösa dagar. Tårarna rinner när en vän slutar sina dagar här på jorden, men oftare ändå kan vi skratta åt varandras funderingar och tankar om livet och våra människor.

För min del har det inte hänt så mycket den här helgen. Jag har varit ute nästan hela tiden. Fast i natt började det ösa ner en massa blött, och då ville jag förstås in. Låg där på min stol och väntade och väntade. Inne i mitt hus var det mörkt, och ingenting rörde sig. Efter massor med stunder öppnade matte till slut dörren, och undrade om jag ville in? Vilken fråga, alltså! Jamade med emfas om för henne vad jag ansåg om hennes dröjsmål med dörröppnandet. 

Jo, en sak till har hänt. Vi har fått en kattlucka i altandörren! Jag vet ännu inte om jag kommer utnyttja den så mycket. Kanske när det blir vitt där ute, och man inte vill tassa ut i det kalla. Men Piff håller på att träna på att krypa igenom luckan. Hon älskar att vara på altanen. Puff är litet knasig, hon tassar inte ut, även om dörren är öppen. Ytterst sällan i alla fall. Så olika vi är. 

Och de bara försvann!

Det här var en annorlunda helg. Vet inte riktigt om den var bra eller dålig? Lördagen var helt okej, och ungefär som vanligt. Lagom solvärme. Både husse och matte var ute, och jag tassade emellan och höll bägge sällskap ungefär lika mycket. 

Söndagen började precis som vanligt. Litet blötmatsfrukost, och sedan ut. Men sedan! Rätt som det var, såg jag matte och husse bära in en väska i bilen. Jag tassade fram och undrade vad det var frågan om? "Nu får du vara ute, Gustav", sa husse till mig. Sedan visade han mig, att min matskål flyttat ut på min nya altan. Där stod också en stol med en dyna på. "På den kan du sova i natt" fortsatte han. Jag förstod ingenting? Varför skulle jag sova där? Men det var präktigt att se min matskål fylld med råge!

Jag funderade inte mer på det, utan gav mig av på spaning. När jag kom tillbaka, hade matte och husse åkt. Efter att jag varit hemma ett bra tag, fick jag oväntat besök. Min favoritgranne tittade över. "Jag skulle bara se hur du har det, Gustav", sa han. Och så gosade vi en stund. Eftersom mina människor var borta, tyckte jag, att jag lika gärna kunde följa med honom hem. Så då gjorde jag det. Ja, just det! Har ju glömt att berätta, att leverkorvsförrådet är påfyllt! Fick mig en smakbit av alldeles nyinköpt leverkorv. Höll honom sällskap en stund sedan, förstås. Det var det minsta jag kunde göra som tack.

*stor slick om nosen*

Husse och matte kom inte hem på hela natten! Jag var och kollade ibland. Men jag hade ingen lust att sova på stolen, utan valde favoritgrannens soffa i stället. Den som han har på sin altan. Först idag på eftermiddagen kom rymlingarna tillbaka. Och jag tassade välkommen, utan minsta förebråelser, precis som om de varit borta några minuter, bara. 
Det är skönt att allt är som det ska nu igen.