Smarta jag

Det händer att jag är så smart, att jag nästan överraskar mig själv. Säkert är, att jag åtminstone överraskar matte och husse! Som igår, till exempel.

Jag hade legat i husses säng och vilat funderat på olika jaktstrategier en rätt lång stund. Det var ganska ensamt där inne i sängkammaren, så jag tassade iväg till kontoret för att lägga mig på min kontorsstol i stället. Tankearbete utförs med fördel på en sådan stol, hade jag räknat ut. Det var bara ett problem. Någon satt redan i min stol! 

Först gjorde jag det mest naturliga. "Flytta på dig, tack", jamade jag till husse. Men vid det här laget borde jag ha insett, att människor inte förstår de enklaste jam. Ingen reaktion, alltså. Då  kom jag på det!

Jag satte mig vid dörren, och jamade "res dig och kom hit, så jag kan sätta mig på den där stolen". Precis som jag räknat ut, hörde husse i stället "jag vill ut". Deras uppfattningsförmåga för de olika nyanserna i jamspråket är verkligen skrattretande! Husse reste alltså på sig för att släppa ut mig. Så fort han kom till dörren såg jag min chans, och skyndade mig tillbaka till min kontorsstol. 

Husse kunde väl själv gå ut, när han ändå var vid dörren. Sopa bron, eller nåt. Huvudsaken jag fick en stund att filosofera klart på min stol.