Jam!

Och "mjaouu", vad betyder det, då?

Ni som läste min blogg för två veckor sedan, vet att det nu ska forskas i fem år om jamspråket.

Alla är vi medvetna om svårigheterna att undervisa människor i detta språk. Dagligdags sker missförstånd, helt onödiga, kan tyckas? Ändå använder vi ju den mest okomplicerade formen av vårt språk vid kommunikation med dem!  Enkla och raka jamanden, som inte borde kunna missuppfattas?

Tänk vilka svårigheter vi skulle utsättas för om vi började jama normalt, alltså det mycket mer avancerade och oändligt mer nyanserade språket vi brukar oss av, katter sinsemellan?! Man kan bara föreställa sig vilket kaos det skulle bli, när de försökte sig på att tolka till exempel våra kurranden i olika tonlägen och längd. Oj, oj!

Nä, det är nog bäst att fortsätta med introduktionskursen i JFM (Jamiska För Människor) tills vidare, åtminstone tills forskningen är avslutad. Jag tvivlar på att de någonsin blir färdiga för fortsättningskursen?





 

  

De tio bästa

Det här var de tio bästa jamen jag kom på efter långt funderande. Kanske instämmer du i några, men byter ut andra? Hur som helst önskar jag att du får en helg med så många bra jam som möjligt!

Premiär

Det här har varit en stor invigningshelg. Eller, rättare jamat, jag har haft nyinvigning. Det är min härliga plats under hasselbusken som nu åter är i bruk! Efter att jag legat där i nästan två dagar, givetvis med avbrott för diverse tillsyn, tänkte matte ta en bild som visade hur härligt jag hade det. Men ni vet hur det är, så fort hon öppnar dörren skyndar jag mig till henne. 

Jag kommer, matte!!!

Förresten hade jag vilat färdigt. Dessutom kurrade det litet i magen. Hon får hitta något bättre tillfälle att föreviga mig i min hasselbusksgrop.

Idag har solen gett sig iväg nån annanstans, så det har inte blivit någon gropvila. Men fast det till och med kommit litet blött, har jag inte velat vara inne. Det har jag med kraft berättat för matte vid de tillfällen jag varit inne för att tanka energi. Hon har verkat litet förvånad över mina brösttoner, men min erfarenhet har lärt mig, att de är riktigt effektiva. Vill man ha något utfört, gäller det att vara bestämd.

Men vad??

Men vad.....?????

Men vadnujam och hallåjam och alla jam som finns!!??? Vad är detta för ordning? Vintern är ju slut!!! Hur kan det då se ut så här när man ska ut på sitt morgonpass? När jag kom in efter kvällsskiftet igår såg allt ut som vanligt, så det var verkligen en besvikelse att upptäcka det här i morse när husse öppnade dörren!

En annan tråkighet idag var att husse gav sig iväg till norra landet igen. Flera veckor måste jag vara ensam nu. Matte finns här förstås, och jag gillar henne också. Men oss emellan jamat, husse är faktiskt mer liggvänlig. Så är det bara. 

Och inte kan jag göra något åt varken det ena eller andra eländet. Kan bara vänta. Från juni kommer husse inte vara borta så mycket. Förhoppningsvis är det vita borta då också. Det finns något att längta till. 

Ett tappert försök

Jag måste ge Piff ett erkännande. Hon gjorde en heroisk insats igår. En riktigt djupgående undersökning av monsterskåpet i köket. Många timmar höll hon på. Jag har aldrig ens varit i närheten av en sån uthållighet. 

Först när hon ansåg uppdraget slutfört bestämde hon sig för att begära dörröppning, och krafsade resolut på skåpdörren. Matte, som satt vid datorn på kontoret blev misstänksam, och gick för att kolla varifrån ljudet kom? 

När hon öppnade dörren hittade hon Piff, som rapporterade att hon jobbat klart för dagen. Tyvärr ville hon inte meddela mig vilka fynd hon gjort där inne? Gissar att det var det gamla vanliga, trots den avsevärda tiden hon spenderat där. Med andra jam, inget. 

Men ett tappert försök, det var det. 

Vad gör katten?

Eller...så värst tunga är de väl inte? Konstig sång de hittat på, människorna. För det är visst så här man ska sjunga idag? Jag tycker de kunde ha vanliga ord också. Fjät?? "Nu ska jag ta några tassfjät". Hur låter det? 

Men jag ska inte klaga, om nu människorna vill ha det så här. Det finns viktigare saker att lägga sin energi på. Dessutom blir de ju så glada av att bli uppvaktade i gryningen med litet jam och ett ljus! Ni stämmer väl in i kören? Nu sjunger vi!

Katten går tunga fjät runt gård och stuva. Kring jord som soln förgät, skuggorna ruva. II: Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus Sankta Lucia, Sankta Lucia :II

Natten var stor och stum, nu hör det svingar i alla tysta rum, sus som av vingar. II: Se på vår tröskel står, vitklädd med ljus i hår Sankta Lucia, Sankta Lucia :II Mörkret skall flykta snart, ur jordens dalar så hon ett underbart ord till oss talar. II: Dagen skall åter ny stiga ur rosig sky. Sankta Lucia, Sankta Lucia :II

Smarta jag

Det händer att jag är så smart, att jag nästan överraskar mig själv. Säkert är, att jag åtminstone överraskar matte och husse! Som igår, till exempel.

Jag hade legat i husses säng och vilat funderat på olika jaktstrategier en rätt lång stund. Det var ganska ensamt där inne i sängkammaren, så jag tassade iväg till kontoret för att lägga mig på min kontorsstol i stället. Tankearbete utförs med fördel på en sådan stol, hade jag räknat ut. Det var bara ett problem. Någon satt redan i min stol! 

Först gjorde jag det mest naturliga. "Flytta på dig, tack", jamade jag till husse. Men vid det här laget borde jag ha insett, att människor inte förstår de enklaste jam. Ingen reaktion, alltså. Då  kom jag på det!

Jag satte mig vid dörren, och jamade "res dig och kom hit, så jag kan sätta mig på den där stolen". Precis som jag räknat ut, hörde husse i stället "jag vill ut". Deras uppfattningsförmåga för de olika nyanserna i jamspråket är verkligen skrattretande! Husse reste alltså på sig för att släppa ut mig. Så fort han kom till dörren såg jag min chans, och skyndade mig tillbaka till min kontorsstol. 

Husse kunde väl själv gå ut, när han ändå var vid dörren. Sopa bron, eller nåt. Huvudsaken jag fick en stund att filosofera klart på min stol.  

Det finns hopp!!

Det finns hopp!!! Tjohoo! Hon är inte helt opåverkbar, min matte. 

Jag kom in efter flera timmars arbete, och var nog rätt inställd på att det var torrisar som gällde för att fylla min tomma mage. Tassade fram och nosade litet på det som stod till buds i skålarna. Men det var som om magen ville något annat. Den ville ha det där som brukar stå i ett särskilt skåp på morgonen. Blötmaten, min frukost och ibland också mitt förmiddagsfika. Kunde det möjligtvis finnas kvar några rester? 

Satte mig nedanför dörren och väntade. "Men din mat är slut, Gustav", påstod matte. Jag låtsades inte höra, utan satt tålmodigt kvar och väntade. Och väntade. Och väntade. Inte ett jam kom ur min nos. Jag bara tittade ihärdigt på matte, så att hon skulle lägga märke till min magra och eländiga uppenbarelse. 

Och, under över alla under, det gav resultat! Jag hörde det underbara, speciella prasselljudet som uppstår vid öppnandet av en ny påse mat. Och inte nog med att jag fick blötmat, det var ett extra supergott käk, som jag aldrig smakat förut. Hade visst kommit en provpåse med en tidning. Jag slukade allt jag fick i ett nafs. Lämnade inte ens den annars obligatoriska lilla biten. 

Nu vet jag vilken taktik som gäller. Inget tjat. Bara sitta tyst med bedjande ögon. Och inte ge upp.

Jag avnjuter den uthålliges lön