Inte för att jag förstår...

Kattong-inspektion återstår!

Nu kan jag vara lugn beträffande tillgången på mat ett tag framöver. Det har kommit både en stor säck torrisar och en massa småkartonger med smaskigt innehåll i påsar. Har provsmakat litet från säcken, och godkänt det med råge. Betydligt fylligare smak på torrisarna än de gamla jag hade. 

Det är bara en av alla fördelar med att våren är här. Alltså att de magra kulorna försvinner, och de kraftigare kommer i stället. Bara för att jag är ute och springer hela dagarna? Inte för att jag förstår den anledningen, men litet godare mat jamar man ju aldrig nej till!

 

Fars - fast tvärtom

Att få mat i det här huset börjar bli rena farsen. Fast inte ett dugg rolig sådan.

Den enda pålitliga tidpunkten att få i sig litet, är vid frukosten. Då är allt som vanligt. Åtminstone för mig. En portion smaskig blötmat för riktigt mogna katter. Men sen...

Förut har det alltid stått några skålar framme med torrisar. De är borta? I stället smusslas det med mat hit och dit. Piff och Puff stängs in i vardagsrummet, och jag får äta ensam i köket. Eller så får jag vara på andra sidan dörren tillsammans med någon av dem. Det är frustrerande att höra ljudet av någon som smaskar i sig mat i köket, kan jag meddela.

Allra mest noga är det visst att ingen slickar i sig av Piffs mat, för hon har något på som ska göra bajset lösare. Och det är något Puff definitivt inte ska ha. Och jag är nöjd med mitt bajs precis som det är. 

Nu får jag alltså lida för att varken Piff eller Puff ska äta så mycket av torrisarna. Inte för att de är någon smakupplevelse, precis, men det har ändå känts hemtrevligt att alltid kunnat ta sig en bit när andan fallit på. Tur jag har mina egna uteserveringar i alla fall.

Det finns hopp!!

Det finns hopp!!! Tjohoo! Hon är inte helt opåverkbar, min matte. 

Jag kom in efter flera timmars arbete, och var nog rätt inställd på att det var torrisar som gällde för att fylla min tomma mage. Tassade fram och nosade litet på det som stod till buds i skålarna. Men det var som om magen ville något annat. Den ville ha det där som brukar stå i ett särskilt skåp på morgonen. Blötmaten, min frukost och ibland också mitt förmiddagsfika. Kunde det möjligtvis finnas kvar några rester? 

Satte mig nedanför dörren och väntade. "Men din mat är slut, Gustav", påstod matte. Jag låtsades inte höra, utan satt tålmodigt kvar och väntade. Och väntade. Och väntade. Inte ett jam kom ur min nos. Jag bara tittade ihärdigt på matte, så att hon skulle lägga märke till min magra och eländiga uppenbarelse. 

Och, under över alla under, det gav resultat! Jag hörde det underbara, speciella prasselljudet som uppstår vid öppnandet av en ny påse mat. Och inte nog med att jag fick blötmat, det var ett extra supergott käk, som jag aldrig smakat förut. Hade visst kommit en provpåse med en tidning. Jag slukade allt jag fick i ett nafs. Lämnade inte ens den annars obligatoriska lilla biten. 

Nu vet jag vilken taktik som gäller. Inget tjat. Bara sitta tyst med bedjande ögon. Och inte ge upp.

Jag avnjuter den uthålliges lön

En helt vanlig morgon

Vår väldigt braiga frukostritual består av att Piff och jag får dela på en påse blötmat

Jag brukar lämna några bitar, men idag blev det ovanligt många

Piff slickar bara upp såsen...

...sedan käkar hon torrisar i stället! Obegripligt, om ni frågar mig...

Matte släpper in Puff, som får äta det jag lämnat...

...och själv beger jag mig ut på dagens första arbetspass!

Och vad händer med Piffs mat?? Det ska jag berätta senare! Förresten, tycker ni det är orättvist för Puff? Hon kan äta nästan bara torrisar. Mer blötmat än så spyr hon bara upp. Det är nästan så jag måste tycka synd om henne...

Perfekt kombination

Hoppas alla klarade sig utan svedda morr- eller pälshår i lördags? Här kunde inget vara lättare, för vi fick inte tända någon brasa alls. Det var för längesedan det regnade. Tänk så perfekt! Inget blött nedfall, och ingen brasa! Så mycket bättre kan det faktiskt inte bli.

Turligt nog var det inte gästförbud, så många av mina favoritgäster kom. Det är så roligt, för alla blir så glada, när de får se mig. "Heeeeej Gustav" säger de med en gäll röst, som man tydligen ska använda, när man tilltalar oss. Har aldrig hört att de använder den rösten, när de pratar med varann? Jo, möjligen något liknande till minisen. Han var också där, men jag avstod från närmare kontakt.

På söndagen rymde matte mest hela dagen. Och då kom det massor med blött uppifrån. Var glad att matte lagt ner nätet, så jag kunde komma in på min altan. Hon hade ställt ut mat också. Kom på att det faktiskt smakade bättre att äta ute än inne. Åt upp alltihopa, fast det bara var torrisar.

I morse tassade jag ut jättetidigt. Då var det konstigt, för   favoritgrannens gräsmatta var vit? Men nu är den grön igen. Och jag har haft ännu en härlig dag i solen.