Ett mysterium

Precis som jag trodde, mycket godare här!

Jag har noterat en märklig sak. Maten som ligger i Puffs matskål smakar mycket bättre än min?! 

Vi brukar få mat samtidigt på morgonen. Matte säger att hon häller upp ur samma påse i våra båda skålar, men efter att först ha provsmakat min mat, och sedan av Puffs, måste jag jama att jag tror att hon ljuger? Nu har jag testat så många morgnar, och det är alltid samma sak! Därför brukar jag nu nästan direkt sätta mig och titta uppfordrande på Puff när hon äter. Det gillar hon inte, så rätt snart blir det ledigt framför hennes matskål.

För att ni inte ska tycka att jag är alldeles förskräckligt bufflig kan jag avslöja att Puff inte alls är en sån gourmet som jag, för hon tassar direkt till min skål och slickar rent där!

Det underliga är, att det är mest på morgnarna som matte fifflar på det här viset? På kvällarna är maten lika god i min egen skål! Ett mysterium, det är vad det är! 

Det finns hopp!!

Det finns hopp!!! Tjohoo! Hon är inte helt opåverkbar, min matte. 

Jag kom in efter flera timmars arbete, och var nog rätt inställd på att det var torrisar som gällde för att fylla min tomma mage. Tassade fram och nosade litet på det som stod till buds i skålarna. Men det var som om magen ville något annat. Den ville ha det där som brukar stå i ett särskilt skåp på morgonen. Blötmaten, min frukost och ibland också mitt förmiddagsfika. Kunde det möjligtvis finnas kvar några rester? 

Satte mig nedanför dörren och väntade. "Men din mat är slut, Gustav", påstod matte. Jag låtsades inte höra, utan satt tålmodigt kvar och väntade. Och väntade. Och väntade. Inte ett jam kom ur min nos. Jag bara tittade ihärdigt på matte, så att hon skulle lägga märke till min magra och eländiga uppenbarelse. 

Och, under över alla under, det gav resultat! Jag hörde det underbara, speciella prasselljudet som uppstår vid öppnandet av en ny påse mat. Och inte nog med att jag fick blötmat, det var ett extra supergott käk, som jag aldrig smakat förut. Hade visst kommit en provpåse med en tidning. Jag slukade allt jag fick i ett nafs. Lämnade inte ens den annars obligatoriska lilla biten. 

Nu vet jag vilken taktik som gäller. Inget tjat. Bara sitta tyst med bedjande ögon. Och inte ge upp.

Jag avnjuter den uthålliges lön

Ovanligt lyckat

Nyligen berättade jag om den överraskande tvättning jag fick av min låtsassyster Piff. Nu har jag också tassat ett litet myrsteg på vägen till någon slags skör fredspakt med hennes syster Puff. Även om dessa ögonblick av gemenskap är lika korta som tiden det tar för mig att hoppa över staketet till grannen. 

För rätt länge sedan provsmakade vi en ny sorts blötmat. Husse hade köpt två påsar. Eftersom ingen av oss tyckte om den, blev den andra påsen liggande i skåpet. Idag bestämde vi oss för att testa även den andra påsen. Och oj, det var ju något helt annat?! Förmodligen måste den här maten ligga och mogna och gotta till sig, för det var skillnad som ödla och mus! 

Piff var ute på altanen, så det var Puff och jag som fick provsmaka. 

Men det här var ju smaskens! *förvånad*

Jag kan lova, att så här nära har våra huvuden aldrig varit. Förutom då när de båda systrarna helt orättvist har attackerat mig, men det tycker jag inte räknas i sammanhanget. Fast, som jamat, ögonblicket av närhet gick väldigt fort över.

E'ru redan mätt, Puff???

Men liten framgång är också en framgång. Och jag fick massor med god mat. En rätt lyckad provsmakning, med andra jam.