Jag bara skojar litet

Idag har jag kunnat vara ute igen. Igår var innevistelse av nöden precis hela dagen, om man inte ville drunkna där ute. Eller åtminstone bli blöt upp över tassarna. För övrigt tar jag det lugnt nu. Husse är uppe i norra landet en vecka. Det tycker jag är tråkigt. Matte är det fortfarande inte nån riktig ordning på sen hon var sjuk. Hon letar efter nån slags Ork? Den verkar ha gömt sig ordentligt. Det hjälper inte att jag gör mitt bästa att motionera henne på nätterna? Nån gång i timmen brukar jag jama att matskålen är tom. Ibland skojar jag bara! Känner mig bara litet ensam och tycker det är mysigare om vi är vakna tillsammans. Så känner jag det, alltså, men jag är inte alldeles säker på att vi delar den känslan?

Nu är det snart helg igen. Jag passar på att önska er en riktigt trevlig sådan redan nu. Här ska vi nog ha en storstädning och se om vi hittar mattes Ork. Hoppas det, så det blir nån ordning på min rapportering.


 

Dåligt tempererat

Det börjar bli rätt kyligt i min uterestaurang, men ibland föredrar jag ändå att äta där. För det mesta är jag inte så hungrig direkt på morgonen, tar bara litet och grundar med. Det är efter att ha uträttat det viktigaste där ute, som maten smakar riktigt gott. Har jag tur då är det uppehåll och skatfritt, och serveringspersonalen har skött sig och ställt fram maten. Då brukar skålen nästan tömmas, men av princip lämnar jag alltid de en eller två oätliga bitarna. Rent märkligt att det stoppas i några sådana i varenda påse? 


 

Man måste speja och spana

Man måste alltid speja och spana,

det är en helt nödvändig vana

Är allt som det ska där inne?

Varje detalj noteras i mitt minne!

Först vill jag veta om jag ensam är

eller gömmer sig nån katt bakom dörren där?

Sen tittar jag noga där min matskål ska stå

men frukosten är slut, inget att hoppas på!

Funderar ett ögonblick, hur jag ska göra,

om jag den vanliga rutinen ska köra?

Tänker, att det nog känns rätt och bra

hoppar upp i sängen, för att en stund mig dra!

 

Ett mysterium

Precis som jag trodde, mycket godare här!

Jag har noterat en märklig sak. Maten som ligger i Puffs matskål smakar mycket bättre än min?! 

Vi brukar få mat samtidigt på morgonen. Matte säger att hon häller upp ur samma påse i våra båda skålar, men efter att först ha provsmakat min mat, och sedan av Puffs, måste jag jama att jag tror att hon ljuger? Nu har jag testat så många morgnar, och det är alltid samma sak! Därför brukar jag nu nästan direkt sätta mig och titta uppfordrande på Puff när hon äter. Det gillar hon inte, så rätt snart blir det ledigt framför hennes matskål.

För att ni inte ska tycka att jag är alldeles förskräckligt bufflig kan jag avslöja att Puff inte alls är en sån gourmet som jag, för hon tassar direkt till min skål och slickar rent där!

Det underliga är, att det är mest på morgnarna som matte fifflar på det här viset? På kvällarna är maten lika god i min egen skål! Ett mysterium, det är vad det är! 

Tjejerna och jag

Vi kommer nog aldrig bli några jättekompisar, Piff och jag, sådär som jag sett på bild hos en del bloggkompisar? Där man till exempel sover ihop, alldeles intill varandra. Men vi visar i alla fall varandra artigt intresse nu för tiden. Och ofta på morgnarna, när vi förväntansfullt väntar på vår frukost, sätter sig Piff alldeles bredvid mig. Det gjorde hon aldrig förr i tiden.

Det är värre med hennes syster Puff. Hon vågar sig aldrig ens i närheten av mig? Jo, förresten, när jag tänker efter...när jag får någon extra god mat (jo, det inträffar faktiskt, även om sorgligt sällan), då kan hon komma och nästan försöka putta bort mig från matskålen! Men när det gäller delikatesser är jag mycket bestämd, så jag viker inte en tass från min plats.

Det gör mig ingenting att vårt umgänge är på det här stadiet. Dels är jag ju från början en ensamkatt och van vid det, dels har jag ett eget liv där ute. Men allra mest är jag nöjd över att det är väldigt länge sedan jag blev påhoppad av två ilskna tigrinnor, för det är bland det jobbigaste jag vet! 

Klipp ut!

SÅ HÄR SKA DET SE UT!!!!!

Klipp ut och sätt upp ovanför er matskål! Kanske fattar de något? Man kan alltid hoppas!

Hoppas gör jag också att helgen blir riktigt bra för oss allihopa!

Rymlingar

Vad ska man jama om detta? Först hur trevligt som helst, med två gäster, som jag träffat flera gånger förut. Direkt när vi hälsade, berättade vi för varann hur roligt det var att ännu en gång få mötas. Sedan hade vi många gemytliga stunder tillsammans på både lördagen och söndagen. Hade nästan börjat tro att det skulle fortsätta så, när jag blev väckt på måndagsmorgonen. Både husse och matte klev upp ur sängarna utan att jag befallt det? Inte minsta jam hade kommit ur min strupe?

Sedan tog de helt fräckt med mina gäster och stack! Hela dagen blev de borta, och natten med. Ännu en natt i full frihet, alltså. Inte förrän tisdag kväll kom de tillbaka. Ena gästen frågade om jag saknat dem? Så länge som växthuset stod öppet och matskålen fylld där inne, gick det väl an, svarade jag. Det var mest principen, den att människor alltid ska vara hemma hos sina katter. Och nog njöt jag litet extra av att krypa ner mellan husse och matte den natten! 

Hädanefter åks INGENSTANS utan mig!

I morse vinkade jag av mina gäster, och såg till att de kom iväg ordentligt. Nu har jag bara matte och husse att hålla reda på. Och det är inte det lättaste, kan jag jama.

Någon som vill?

Hoppas ni får det varmt och skönt inomhus i helgen! Och mycket gos!


 

Matkampen, slutet

Innan jag jamar om slutet på matkampen, måste jag informera om varför det bara fanns en matskål. Det var faktiskt min skål, och att Puff kom var inte meningen. Matte trodde att Puff sov, och inte skulle höra att jag fick mat. Märkligt, matte borde veta vid det här laget att Puff hör matsmaskande på flera mils håll! Puff har problem med magen, och får bara äta pluttlitet av min mat egentligen. Hittills i berättelsen har hon heller inte fått i sig så mycket.

Om jag distraherar honom litet först...

...och sen sätter in attacken...

jäpp...rätt taktik!

*tugg tugg..mmmm*

Men hallåjam...var det inte JAG som åt? I den skålen, och alldeles nyss?

Det här är MIN mat, hörru...

...och jag tänker SLICKA skålen!

Suckjam, bara lukten kvar...men några bitar fick jag i alla fall...

 

Vad är det här för dum nyordning?

Det har varit litet konstigt här några dagar. Allt började med att Puff mitt i natten började springa på lådan hela tiden. Och så spydde hon några högar, en på varje badrumsmatta. Både Piff och jag vaknade givetvis, och undrade vad hon höll på med? Till och med matte var uppe, fast jag minsann aldrig brukar kunna få liv i henne vid den tidpunkten. Ändå kan jag ha nog så viktiga ärenden, till exempel tassa ut.

På morgonen började någon slags nyordning här. Det viktigaste: Min matskål försvann! Visserligen hittade jag den sedan på altanen, men ändå. Jag är van att min matskål står där min matskål ska stå. Gärna en extra på altanen, men att se min matskålsplats helt tom var inget vidare. Låååång väntan där hade ingen effekt.

Vidare har matte infört någon slags sluss-system. Det verkar som om det är olika sittningar som gäller för måltiderna? Rätt som det är, kan jag genom dörren höra det omisskännliga ljudet av katt som äter vitfisk! När det smaskats både länge och väl kommer sedan Puff ut, och slickar sig om munnen. Sedan kan dörren stängas för henne, och jag får äta. Ibland både Piff och jag. Då får vi dela en påse blötmat. Fast jag har nog sett att hon får mera sås än jag. Mycket fuskigt! Bara för att hon är hård i magen. Hon kan väl dricka vatten, som alla andra katter? För övrigt undrar jag när någon ska börja sälja påsar med bara sås? Det är ju ändå den som är godast!

De' måste va' min lyckodag...här hittar man övergiven vitfisk bara sådär!

Måste va' slussvakten som missat något?

Har jag gärna överseende med!

Nu har visst Puff lugnat ner sig något med sitt lådspringande, så jag hoppas verkligen, att min matskål snart återvänder till rätta plats. Jag vill ha allt som vanligt igen!

Och de bara försvann!

Det här var en annorlunda helg. Vet inte riktigt om den var bra eller dålig? Lördagen var helt okej, och ungefär som vanligt. Lagom solvärme. Både husse och matte var ute, och jag tassade emellan och höll bägge sällskap ungefär lika mycket. 

Söndagen började precis som vanligt. Litet blötmatsfrukost, och sedan ut. Men sedan! Rätt som det var, såg jag matte och husse bära in en väska i bilen. Jag tassade fram och undrade vad det var frågan om? "Nu får du vara ute, Gustav", sa husse till mig. Sedan visade han mig, att min matskål flyttat ut på min nya altan. Där stod också en stol med en dyna på. "På den kan du sova i natt" fortsatte han. Jag förstod ingenting? Varför skulle jag sova där? Men det var präktigt att se min matskål fylld med råge!

Jag funderade inte mer på det, utan gav mig av på spaning. När jag kom tillbaka, hade matte och husse åkt. Efter att jag varit hemma ett bra tag, fick jag oväntat besök. Min favoritgranne tittade över. "Jag skulle bara se hur du har det, Gustav", sa han. Och så gosade vi en stund. Eftersom mina människor var borta, tyckte jag, att jag lika gärna kunde följa med honom hem. Så då gjorde jag det. Ja, just det! Har ju glömt att berätta, att leverkorvsförrådet är påfyllt! Fick mig en smakbit av alldeles nyinköpt leverkorv. Höll honom sällskap en stund sedan, förstås. Det var det minsta jag kunde göra som tack.

*stor slick om nosen*

Husse och matte kom inte hem på hela natten! Jag var och kollade ibland. Men jag hade ingen lust att sova på stolen, utan valde favoritgrannens soffa i stället. Den som han har på sin altan. Först idag på eftermiddagen kom rymlingarna tillbaka. Och jag tassade välkommen, utan minsta förebråelser, precis som om de varit borta några minuter, bara. 
Det är skönt att allt är som det ska nu igen.

Bara vänta...

 ...för rätt som det är, kan det mest oväntade hända! Ha tålamod. Även den tommaste matskål kan fyllas med vitfisk och andra godsaker! 

Nu kommer värmen tillbaka. Önskar er alla en solig och skön helg! Vi tassas igen på måndag.

I brist på arbete får man...ja, vad?

Jag måste ha varit effektiv den dagen jag spårade efter mineringar och ägare till herrelösa skor. Inte minsta vittring kan nu kännas efter främmande makt. Till och med monsterskåpet kändes ointressant vid min inspektion idag. Så vad ska en uttråkad katt hitta på?

 Först gjorde jag matte sällskap när hon satt på sin cykel. Hon hade slängt några kläder på sängen. Testade var det var gosigast att trampa. Där....

....eller på min vanliga gosefilt. Provade länge och väl för att åstadkomma rätt bedömning.

Gav upp mitt test, det var omöjligt att välja. Studerade i stället matte, när hon drog någon slags snöre med foten nere på golvet. Det var inte nog intressant för att upprätthålla mitt engagemang någon längre stund.

En grundlig tvätt ansåg jag vara betydligt mer produktivt än att dra ett snöre med foten. Dessutom är det ju fredag, och vem vet, kanske blir det fest i kväll? Det gäller att se proper ut.

 Efter avslutad träning, respektive tvättning, tillbringade jag en stor del av dagen bedrivandes fönsterspaning. Särskilt intresse ådrog sig en stor, grön rackare, som satt och hackade i min stubbe. Den kommer litet då och då, och är en riktig retsticka. Han har en lång, vass näbb, så jag är avvaktande och försiktig i mina försök till socialt umgänge. Min plan har ändå varit att hälsa på honom, men varje gång jag närmar mig, flyger han iväg med ett hemskt läte. Som ett spöklikt skratt.

Efter allt jobb förväntar man sig ju en rejäl middag. Som vanligt kunde jag konstatera att min matskål var helt tom!
Ni ser ju själva? Jag vet inte vad matte menar, när hon säger, att hon ska köpa en skål, där maten alltid ligger i mitten?

Nu blir det helg igen. Vad jag kan förstå, finns det inget hopp om att få slippa snö på magen vid det utetassande, som trots allt måste till. Det är bara att hålla svansen högt,  morrhåren putsade och se glad ut i alla fall.

Önskar nu alla min kompisar en riktigt gosig helg. Vi tassas igen på måndag!