Tjejerna och jag

Vi kommer nog aldrig bli några jättekompisar, Piff och jag, sådär som jag sett på bild hos en del bloggkompisar? Där man till exempel sover ihop, alldeles intill varandra. Men vi visar i alla fall varandra artigt intresse nu för tiden. Och ofta på morgnarna, när vi förväntansfullt väntar på vår frukost, sätter sig Piff alldeles bredvid mig. Det gjorde hon aldrig förr i tiden.

Det är värre med hennes syster Puff. Hon vågar sig aldrig ens i närheten av mig? Jo, förresten, när jag tänker efter...när jag får någon extra god mat (jo, det inträffar faktiskt, även om sorgligt sällan), då kan hon komma och nästan försöka putta bort mig från matskålen! Men när det gäller delikatesser är jag mycket bestämd, så jag viker inte en tass från min plats.

Det gör mig ingenting att vårt umgänge är på det här stadiet. Dels är jag ju från början en ensamkatt och van vid det, dels har jag ett eget liv där ute. Men allra mest är jag nöjd över att det är väldigt länge sedan jag blev påhoppad av två ilskna tigrinnor, för det är bland det jobbigaste jag vet! 

Jag är miljövän

Det passade bra att denna helgen var en särskild ljuständarhelg. Så grå och mörk. Mycket blött i luften. Med andra jam har jag haft gott om tid att avsätta för matte och husse. Vi har tänt ljus och pratat om människor och katter som inte syns längre. Själv har jag inte träffat någon av dem. Men det är många kompisar här i blogghuset som inte finns kvar längre sedan förra året. Det är dem jag har tänkt på, i mattes knä, framför ljuset. 

Litet utetid har det blivit ändå. Måste kolla så inkräktaren håller sig borta. I det jobbet ingår naturligtvis att markera mina gränser på ett naturligt sätt. Det är ett evighetsgöra, eftersom markeringarna ständigt måste förnyas. Men jag använder i alla fall miljövänlig spray, helt nedbrytbar och naturvänlig.

I lördags hälsade min favoritgranne på. Den här gången fick han och husse titta på bollen i teven för sig själva. Jag låg i husses säng och hade det så lugnt och skönt. Min favoritgranne är verkligen just en favorit, men när det kommer till bolltittande tycker jag han blir onödigt oberäknelig. Har svårt att sitta stilla, och skriker för mycket. Men jag ledsagade honom i alla fall hem sedan, när bollen rullat färdigt.