Det här hade jag inte planerat?

Den här dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig

Efter en ytterst kort patrullering där ute i morse, blev jag inlockad av husse, och sedan var det kört. Timme efter timme gick med alla dörrar stängda. Det enda som hände, var att buren ställdes i matrummet. Puff, den dummingen, var inne i den flera gånger, något som jag förstås aktade mig noga för. Ändå var det jag som lurades in i den till slut!

Bara för att jag blivit trött av all värmen i sommar, och kanske sovit extra mycket, tvingades jag iväg till det där hemska stället, ni vet. Där, som alla verkar springa omkring med nålar i högsta hugg? Man blir fasthållen i onaturliga ställningar, klämd och bänd på, pälsen rakas av, och allt är så otrevligt som det bara kan bli! Till råga på allt var det samma ställe som stackars Piff åkte till, och samma vettis. Bara det kunde ju sända kalla kårar längs ryggraden!

Men den här gången såg hon glad ut när hon kom med provsvaren. Alla prover var bara jättebra! Dessutom sa hon, att jag var väldigt fin för att vara femton år! Så nu hoppas jag få njuta av mina sovmorgnar och alla andra siestorna också i lugn och ro, utan att min hälsa ska ifrågasättas? 

Tänk vad man får utstå bara för att man gillar att sova?

 

Positivt bo på hotell?

Vi tre katter bodde ju på hotell flera veckor för inte så länge sedan. Under mitt långa liv har jag hunnit med rätt många sådana vistelser, även om jag aldrig bott så lyxigt som den senaste gången. När jag återvänt hem efter dessa övernattningar, har jag alltid fortsatt mitt liv precis som vanligt. Inte minsta skiftning i min karaktär har kunnat skönjas.

Jag har ju två kattfröknar som inneboende, ett känt faktum för tidigare läsare. Att jag skriver "inneboende" beror på att de flyttade hit långt efter mig. (Ändå tar de sig ibland friheter vida utöver vad som passar sig, vilket förorsakat mig en hel del lidande.)

Hur som helst, med fröken Puff har efter jamade hotellvistelse hänt något? Hon vågar saker hon tidigare avstått! Som att tassa ut på altanen. Inte ens om matte öppnade dörren tordes hon kliva ut mer än någon enstaka gång. Nu, när hon kom hem från hotellet, skyndade hon sig direkt till kattluckan mot altanen och tassade ut! Och har så fortsatt. Men det är inte nog med det. Än märkligare saker har hänt.

Puff har hälsat nos mot nos på mig! För första gången någonsin! Jag kände mig litet osäker i situationen, och satt alldeles stilla. Skulle ju vara väldigt skönt om hon slutade vara så misstänksam mot och rädd för mig. Kanske måste jag boka in henne för några extra veckors hotellboende?

Tjejerna och jag

Vi kommer nog aldrig bli några jättekompisar, Piff och jag, sådär som jag sett på bild hos en del bloggkompisar? Där man till exempel sover ihop, alldeles intill varandra. Men vi visar i alla fall varandra artigt intresse nu för tiden. Och ofta på morgnarna, när vi förväntansfullt väntar på vår frukost, sätter sig Piff alldeles bredvid mig. Det gjorde hon aldrig förr i tiden.

Det är värre med hennes syster Puff. Hon vågar sig aldrig ens i närheten av mig? Jo, förresten, när jag tänker efter...när jag får någon extra god mat (jo, det inträffar faktiskt, även om sorgligt sällan), då kan hon komma och nästan försöka putta bort mig från matskålen! Men när det gäller delikatesser är jag mycket bestämd, så jag viker inte en tass från min plats.

Det gör mig ingenting att vårt umgänge är på det här stadiet. Dels är jag ju från början en ensamkatt och van vid det, dels har jag ett eget liv där ute. Men allra mest är jag nöjd över att det är väldigt länge sedan jag blev påhoppad av två ilskna tigrinnor, för det är bland det jobbigaste jag vet!