Källartrappan skriker?

"Du stannar här!" manade matte med bestämd röst, när vi stod ovanför källartrappan. Och det brukar jag alltid göra. Men det finns tillfällen när man måste fatta egna beslut, eller hur? Detta var ett sånt. Jag lovar, trappan skrek till mig "kom och nosa, kom och nosa!" Och jag bara lydde!

 Men nu kommer jag till dig!

Sådär ja, ute igen. Det gjorde väl inget, matte? Och nästa gång, när dörren in till källaren är öppen, då ska jag stanna där uppe. Om inte källaren ropar igen, förstås!

Hata???

Rädsla. Kärlek. Ilska. Glädje. Vanliga känslor hos både oss och människor. Men lyckligtvis finns det något vi inte kan känna: Hat.  

En av de underligaste anledningarna till denna farliga känsla tycker jag är att hata några som sparkar boll, bara för att de gör det på motsatt sida av planen?? "Hata, hata..." skriker de? Vad säger det om människors intelligens och känsloliv? Om man gillar de som sparkar på ena sidan, måste man därför hata de andra? Nä, hör ni människor, skärpning!

Med detta jamat önskar jag er alla en fin, och helst kärleksfull, helg!

 

Olika falla...

Det hände något för mig obegripligt vid frukosten i morse. Vi satt alla tre och väntade på att maten skulle serveras, när Puff var oförsiktig nog att ha sin svans för nära mattes

Slipper straffpåföljd

ena fot. När hon tog ett steg åt sidan, ja, ni förstår vad som hände? Puff jamade förskräckt, förstås. Och det var nu som det besynnerliga inträffade.

Jag, som har en viss vana vid att bli svanstrampad, var väl medveten om rutinerna vid dessa tillfällen. 

1. Jag skriker till.
2. Både Piff och Puff kommer rusande och hoppar på mig, åtföljt av upprört jamande och klösande.

 Och vad hände nu?? 

1. Puff skrek till.
2. -----

Piff tog ingen som helst notis om det hela! Tassade inte ens fram till henne för att kolla hur det gått? Att hoppa på någon av dem är för min egen del totalt uteslutet.

Inte för att jag missunnar Puff noll procent påhoppande, men kan ändå sammanfattningsvis konstatera, att i det här huset är det mycket illa ställt med jämställdheten.

Och så funderar jag på varför tre kattburar stått på parad här inne några dagar???

Jag är miljövän

Det passade bra att denna helgen var en särskild ljuständarhelg. Så grå och mörk. Mycket blött i luften. Med andra jam har jag haft gott om tid att avsätta för matte och husse. Vi har tänt ljus och pratat om människor och katter som inte syns längre. Själv har jag inte träffat någon av dem. Men det är många kompisar här i blogghuset som inte finns kvar längre sedan förra året. Det är dem jag har tänkt på, i mattes knä, framför ljuset. 

Litet utetid har det blivit ändå. Måste kolla så inkräktaren håller sig borta. I det jobbet ingår naturligtvis att markera mina gränser på ett naturligt sätt. Det är ett evighetsgöra, eftersom markeringarna ständigt måste förnyas. Men jag använder i alla fall miljövänlig spray, helt nedbrytbar och naturvänlig.

I lördags hälsade min favoritgranne på. Den här gången fick han och husse titta på bollen i teven för sig själva. Jag låg i husses säng och hade det så lugnt och skönt. Min favoritgranne är verkligen just en favorit, men när det kommer till bolltittande tycker jag han blir onödigt oberäknelig. Har svårt att sitta stilla, och skriker för mycket. Men jag ledsagade honom i alla fall hem sedan, när bollen rullat färdigt.