Helt plötsligt...

Helt plötsligt dök det i helgen upp människor i nästan alla hus runt omkring? Inget jag har emot, precis, min inställning till de tvåbenta är allmänt positiv, men en viss osäkerhet infann sig ändå. Mest fundersam blev jag på de närmsta grannarna söderut, de som brukar ha med sig en riktigt skällig, och i mitt tycke otrevlig, hund. Men den här gången hade jag tur. Den hade tydligen fått stanna hemma. 

Om ni läst min blogg en längre tid, vet ni, att jag en gång gett den hunden en riktig läxa. Det var på den tiden, som min bonussyster Piff levde. När hon var på inspektion rätt nära staketet till grannen, kom hunden farande och gav henne en rejäl utskällning. Detta oskick uppmärksammade jag, och tassade med bestämda steg fram till staketet, lyfte tassen och gav honom en rak höger på nosen. Tror han blev rätt snopen? 

Nu finns inte Piff mer, och hunden var inte här, så inga insatser av den kalibern har behövts. Faktum är att jag tagit det rätt lugnt. Tror att ta-det-lugnt-säsongen har inletts på allvar?

Någon som vill?

Hoppas ni får det varmt och skönt inomhus i helgen! Och mycket gos!