Så här vill jag ha det!

Vilken helg! Vi är nog många som tycker det varit en ovanligt härlig sådan? Jag har i alla fall njutit i fulla drag. Dessutom kom några av mina favoritmänniskor på besök. Bland annat minisen, en av mina bästa vänner. Några grannar har också kommit, både grädd-grannen och skällhunds-grannen. Hunden har hållit sig ovanligt lugn, åtminstone vad mig anbelangar. Den springer omkring och skäller förstås, men har inte brytt sig om mig eller gjort några inbrottsförsök hit. Grannarna, de som alltid verkar ha grädde i sitt kylskåp, har jag hälsat på varje dag. Nån dag intog jag min eftermiddagsvila där. De känner sig faktiskt litet hedrade att jag vill hälsa på, och det är ju trevligt!

I växthuset har mitt varma golv försvunnit, men jag kan inte påstå att jag saknar det. I stället har jag fått en mjuk bädd i skåpet där. Kommer säkert till pass nån regnig dag framöver. För jag gissar att det dagen också kommer?

Gick inte helt enligt plan

Men vet ni vad, jag tror det hjälpte med eldandet i söndags?! Åtminstone här har det varit alldeles underbart sen dess! Men det gick inte helt som planerat i söndags kväll. Jag skulle ju varit inomhus när människorna gick iväg. Nu blev det så, att jag tassade iväg på en större inspektion på eftermiddagen, och kom hem precis lagom för att få syn på ryggarna på mina människor och gäster när de försvann  in i det farliga Området. Jag varnade dem med min mest kraftfulla röst. De blev enormt imponerade av mina resurser, men brydde sig ändå inte? När de var så dumma fick de allt skylla sig själva! Jag tassade hemåt, och satte mig att vänta. Konstigt nog kom de hem allihopa, och dessutom välbehållna, en stund senare. De klarade sig i år också!

Tiden sedan dess har jag varit ute så mycket jag kunnat, alltså från tidig morgon tills det börjat skymma. Grannen med skällhunden har varit här, så mina inspektioner har fått gå åt andra hållet. Har hälsat på mina goda grannar, de som alltid verkar ha grädde hemma. Att bli bjuden på en slurk sitter aldrig fel. 

Huset mitt emot mig ska säljas. Kan bara hoppas att min tur beträffande grannar håller i sig. Skällhunden är förstås en liten plump i protokollet, men hans människor är bra. Tidigare bodde en katt hos dem också, men den blev sjuk och finns inte mer. Jag får väl ta ett jam med honom som hjälper till med försäljningen av det där huset. Enbart kattvänner får komma i fråga.  Det är vi alla i mitt hus helt överens om.

Fler såna dagar, tack!

Så här kan vi väl ha det alltid, matte?

Idag har det varit en underbar dag! Lugnt, och precis lagom varmt. Sent på eftermiddagen hittade jag mina människor på altanen. Jag jamar alltid uppskattande när jag upptäcker dem där. Merparten av min tid ute brukar jag ju vara ensam. 

Idag var det inte bara matte och husse jag umgåtts litet extra med. Mina grannar på gatan mitt emot är här nu. De, som brukar bjuda mig på grädde. Såna vänner ska man vara rädd om. Idag ropade hon som är matte i huset på mig, och jag var förstås inte nödbedd. De säger alltid att det är så trevligt att jag hälsar på. Jag har haft stor tur som fått snälla grannar runt om.

Som den här dagen skulle jag vilja ha det, alltid. Men så skönt att jag fick just denna dagen, åtminstone!


 

 

Helt plötsligt...

Helt plötsligt dök det i helgen upp människor i nästan alla hus runt omkring? Inget jag har emot, precis, min inställning till de tvåbenta är allmänt positiv, men en viss osäkerhet infann sig ändå. Mest fundersam blev jag på de närmsta grannarna söderut, de som brukar ha med sig en riktigt skällig, och i mitt tycke otrevlig, hund. Men den här gången hade jag tur. Den hade tydligen fått stanna hemma. 

Om ni läst min blogg en längre tid, vet ni, att jag en gång gett den hunden en riktig läxa. Det var på den tiden, som min bonussyster Piff levde. När hon var på inspektion rätt nära staketet till grannen, kom hunden farande och gav henne en rejäl utskällning. Detta oskick uppmärksammade jag, och tassade med bestämda steg fram till staketet, lyfte tassen och gav honom en rak höger på nosen. Tror han blev rätt snopen? 

Nu finns inte Piff mer, och hunden var inte här, så inga insatser av den kalibern har behövts. Faktum är att jag tagit det rätt lugnt. Tror att ta-det-lugnt-säsongen har inletts på allvar?

Jag vet vad som är viktigt

Så har det varit helg igen. Även om det blåste en del i lördags, kunde jag ändå ägna mig åt det jag helst gör när solen lyser. Ni vet nog vad? Som extra bonus hittade jag matte på eftermiddagen sittande på altanen i ett hörn, som är helt i lä. Där låg jag länge i hennes knä i solen, och vi hade det så mysigt!

Igår gömde sig solen mest. Men i stället upptäckte jag till min glädje att grannarna mitt emot, de som bjuder på grädde, hade anlänt. Det är alltid trevligt att träffa gamla vänner! Annars har jag börjat begränsa mitt ansvarstagande för omgivningen. Tycker det är skönast hemma på min egen tomt. När jag var yngre sträckte sig Mitt Område från gatans början till dess slut, och på bägge sidorna. Men, som en numera mogen katt, prioriterar jag det viktigaste. Matte och husse är trots allt de som behöver min närvaro mest!