Idag har det varit en underbar dag! Lugnt, och precis lagom varmt. Sent på eftermiddagen hittade jag mina människor på altanen. Jag jamar alltid uppskattande när jag upptäcker dem där. Merparten av min tid ute brukar jag ju vara ensam.
Idag var det inte bara matte och husse jag umgåtts litet extra med. Mina grannar på gatan mitt emot är här nu. De, som brukar bjuda mig på grädde. Såna vänner ska man vara rädd om. Idag ropade hon som är matte i huset på mig, och jag var förstås inte nödbedd. De säger alltid att det är så trevligt att jag hälsar på. Jag har haft stor tur som fått snälla grannar runt om.
Som den här dagen skulle jag vilja ha det, alltid. Men så skönt att jag fick just denna dagen, åtminstone!
Har ni sett hur härligt jag haft det idag? Matte höll på litet i rabatten, och jag slog mig ner i närheten och bara njöt allt jag kunde. Sträckte ut mig, och låg kvar där länge, fast matte försvann någon annanstans. Fler såna här dagar, tack!
När det började mörkna såg jag husse gå till vedboden. Hängde på, och följde sedan med honom in. Att vara ute från morgon till kväll har jag ingen lust med längre. Redan efter frukost brukar jag ta första inne-passet. Som i morse, när det kom is på tassarna i gräset. Då kan man lika gärna vänta på bättre tider i husses säng. Och den väntan var inte förgäves, som synes!
Sedan brukar det bli några timmar framför brasan på sena eftermiddagen, innan det är dags för en avslutande kontrollrunda där ute. Visst är det underbart på sommaren, men det är inte så tokigt nu heller!? Så länge jag får ha det så här, känner jag mig riktigt tillfreds med livet.