Och de bara försvann!

Det här var en annorlunda helg. Vet inte riktigt om den var bra eller dålig? Lördagen var helt okej, och ungefär som vanligt. Lagom solvärme. Både husse och matte var ute, och jag tassade emellan och höll bägge sällskap ungefär lika mycket. 

Söndagen började precis som vanligt. Litet blötmatsfrukost, och sedan ut. Men sedan! Rätt som det var, såg jag matte och husse bära in en väska i bilen. Jag tassade fram och undrade vad det var frågan om? "Nu får du vara ute, Gustav", sa husse till mig. Sedan visade han mig, att min matskål flyttat ut på min nya altan. Där stod också en stol med en dyna på. "På den kan du sova i natt" fortsatte han. Jag förstod ingenting? Varför skulle jag sova där? Men det var präktigt att se min matskål fylld med råge!

Jag funderade inte mer på det, utan gav mig av på spaning. När jag kom tillbaka, hade matte och husse åkt. Efter att jag varit hemma ett bra tag, fick jag oväntat besök. Min favoritgranne tittade över. "Jag skulle bara se hur du har det, Gustav", sa han. Och så gosade vi en stund. Eftersom mina människor var borta, tyckte jag, att jag lika gärna kunde följa med honom hem. Så då gjorde jag det. Ja, just det! Har ju glömt att berätta, att leverkorvsförrådet är påfyllt! Fick mig en smakbit av alldeles nyinköpt leverkorv. Höll honom sällskap en stund sedan, förstås. Det var det minsta jag kunde göra som tack.

*stor slick om nosen*

Husse och matte kom inte hem på hela natten! Jag var och kollade ibland. Men jag hade ingen lust att sova på stolen, utan valde favoritgrannens soffa i stället. Den som han har på sin altan. Först idag på eftermiddagen kom rymlingarna tillbaka. Och jag tassade välkommen, utan minsta förebråelser, precis som om de varit borta några minuter, bara. 
Det är skönt att allt är som det ska nu igen.