Idag var en sån dag

Idag var en sån dag. Bara regn.

Men det ska mycket till för att jag ska avstå min utelunch! Man är väl ingen vekling??

Nästan som vanligt

Först vill jag tacka för alla kommentarer jag fick när jag var sjuk, och även efter det! Jag vet ju att ni är ganska många som bryr er om mig, och läser om mitt liv. Och några av er hör också troget av er, det tackar jag extra för!

Jag mår fortsatt så bra som man nog kan må när man är arton år. Har fått litet utökad frihet, så att jag ibland kunnat hälsa på Gräddgrannarna. De blev så glada över mina besök! Annars har jag legat väldigt mycket under mitt nya favoritställe, vindruvsbusken vid husväggen. Och med jämna mellanrum har jag förväntat mig matservering.

Jahajam, här är jag, och maten, var är den? Du har väl inte tänkt att jag ska komma in och äta??

Såja, laxolja, det är mums som aptitretare!

Och där kom huvudrätten! Det är litet pilligt att sortera ut de goda bitarna. Ibland får jag av misstag i mig nån sån där njurmatsbit också, det kan inte hjälpas.

Jag kommer fortsätta rapportera litet sporadiskt ett tag till. Det är ingen riktig ordning på min sekreterare. Hon har fått någon slags trötthetssjuka. Den är ofarlig, men gör att jag inte får full assistans vid tangentbordet. Egentligen kan vi ta tass i hand när det gäller vila, hon och jag just nu. Fast hon föredrar sängen framför vindruvsbusken.


 

Att känna sig fri

Äta ute, tvätta sig ute, en känsla av att känna sig fri

Hela långa vintern har vi väntat, både jag och ni

Sommar och värme, tänk vad livet plötsligt blir lätt

och man kan njuta av stunden på ett helt annat sätt

Kyla och snö lägger minsann sordin på det mesta

Tacka vet jag sommar, av årstider den bästa!

Dåligt tempererat

Det börjar bli rätt kyligt i min uterestaurang, men ibland föredrar jag ändå att äta där. För det mesta är jag inte så hungrig direkt på morgonen, tar bara litet och grundar med. Det är efter att ha uträttat det viktigaste där ute, som maten smakar riktigt gott. Har jag tur då är det uppehåll och skatfritt, och serveringspersonalen har skött sig och ställt fram maten. Då brukar skålen nästan tömmas, men av princip lämnar jag alltid de en eller två oätliga bitarna. Rent märkligt att det stoppas i några sådana i varenda påse?