Hett om öronen

Om fredagen och lördagen finns endast ett jam: Varmt! Det var bara att kapitulera, och försöka hitta skuggiga platser att vila på. Piff till och med övergav sin vana att alltid krypa in under överkast för att sova. Att ligga utsträckt på golvet fick bli alternativet. 

Jag kan dock nöjt konstatera att värmen fick fart på mattes utrymmande av växthuset! Äntligen har jag fått det utrymme där jag förtjänar. Riktigt perfekt, faktiskt, med en egen stol att ligga och meditera i. Det passade utmärkt i lördags kväll, för matte och husse försvann. När de äntligen kom tillbaka, hade det varit natt en lång, lång stund. Jag markerade mitt missnöje med detta genom att avvakta med att visa mig. Först när jag såg att det började släckas där inne tyckte jag att det var dags. Nog för att det är bra att visa vad man tycker, men vid att offra nattmaten, där går gränsen.

Jag ger kärlek

Jag vill ju helst vara ute och arbeta på kvällarna, nu när det är så ljuvligt. Men ingen princip är utan undantag. En sådan är för min del när favoritgrannen kommer för att hälsa på mig. Det gjorde han igår kväll. Ja, han pratade ju litet med husse också, och tittade på teven, men det var nog bara svepskäl för att få träffa mig.

 

För inte lät han lika glad när han fick syn på husse, som på mig? Till husse sa han "hej" med en helt vanlig basröst. Men när han fick syn på mig...oj, oj! "Men hej Gustav, kommer du här? Kom och sätt dig hos mig!", sa han då med en helt annan röst. Mycket mjukare och vänligare på något sätt. Kärleksfullt. När man känner sig så uppskattad är det enkelt att offra några timmars utomhusarbete.

Jag ger kärlek till en behövande