Vatten...eller vatten?

MUMS!

Människorna har synpunkter på att jag dricker regnvatten. Det är ju inte färskt?! För nu har det varit sommarvarmt och torrt igen några dagar. Därför får jag nytt vatten i skålen uppe på bron varje dag. Det vattnet ska jag dricka, tycker de. Struntar jag i. Jag jamar bara, att det vattnet är inte alls lika gott som det i hinken! Stor skillnad! Jag har dessutom två hinkar med regnvatten att välja på. Brukar smaka på båda. Jag börjar i hinken närmast ytterdörren. Sedan tassar jag till den som finns på motsatta hörnet. Det brukar bli ungefär lika många slick i bägge.

Nu hotar husse med att tömma hinkarna! Tycker inte vattnet ser trevligt ut längre? Så nu måste jag dessvärre hoppas på att prognosen stämmer som påstår att det ska bli regn i helgen. Men det räcker gott med en riktig regnskur, tycker jag. Huvudsaken mina hinkar blir fulla igen. Varför dricka kranvatten när man kan få regnvatten spetsat med allehanda nyttigheter? För det är väl därför det har så fin arom och smak?

Önskar alla en härlig sensommarhelg!


  

Det ringde på dörren...

Det ringde på dörren, och jag skyndade mig dit. Jag fick hjälp av husse att öppna dörren. Utanför stod matten till skällisen på granntomten. Det är nog ganska längesedan jag berättade att skällisen inte är ensam fyrtassing där. En kattfröken hör också till familjen. Eller hörde, rättare jamat. 

Hon och jag hade en ganska strikt uppdelad relation. Vi helt enkelt patrullerade på olika tider. Om någon gjorde överträdelser därvidlag, jamades det skarpt tillrättavisande. Men det stannade vid det. Vi har aldrig burit tass på varandra.

Nu fick jag veta att hon vandrat över Regnbågsbron, sjutton år gammal. Och matten hade med en massa mat, kattsand och en låda. Om vi ville ha? Jag tackade givetvis direkt ja till maten, som jag fick ett smakprov av. Sanden och lådan var jag mer tveksam till, men då sa matte, som också kommit dit, "ja, tack".

Nu har jag en stor hink med mat för mogna katter. Mat, som en annan katt aldrig fick äta upp. Det är litet sorgligt. Men det är ju så det är. En dag behöver man ingen mat mer. Till dess ska man äta och leva så bra man kan.

Blött, blött, blött

Den här helgen kan sammanfattas i ett jam: Blöt! Varenda gång jag stuckit ut nosen för en väderbesiktning, har jag sett samma syn. Ett evigt strilande utanför dörren. Ändå följde jag helt djärvt med matte ut en stund på lördagen. Kollade när hon fyllde vatten i en hink. Det rann för fullt från stupröret. Sedan bar vi in det i huset. Matte använder sånt vatten till vissa blommor. Det jobbet fick hon sköta på egen hand. 

Regniga dagar som de här, är jag tacksam för min vedbod. Om jag lägger i högsta växeln och rusar dit allt jag kan, hinner det inte fastna särskilt mycket blött i pälsen. Dörren in dit är nästan alltid stängd, men det gör inget, för det är under vedboden jag har mitt utrymme. Där är det sand, och jam, ni kan ju tänka er? Den sanden är alldeles utmärkt att använda till vissa ändamål. Tack vare den har jag klarat av allt nödvändigt den här helgen.  

Patrullerandet får anstå tills det blir bättre tider. Även om söndagen och idag har varit något anständigare, har det varit för litet för att planera in större jobb. Men vilan ska ju också ha sin tid.