 |
| Falskt alarm den här gången |
Matte satt i stolen helt ovetande om faran som lurade. Eller ovetande kanske inte är rätt jam, förmodligen brydde hon sig inte, väl medveten om att hon kunde vara trygg i förvissningen att jag omedelbart upptäcker och rapporterar om minsta avvikelse där ute.
Ibland måste jag spana från flera olika fönster för att bilda mig en klar uppfattning. Och då är det bråttom! Ibland får jag rusa igenom huset många gånger, fram och tillbaka. Här på bilden gör jag en slutgiltig bedömning av läget, och kan snart meddela matte att faran är över, för denna gången. Tänk vad bra hon har det som kan sitta där och bara koppla av!
Inlägg
