Jag vet inte vad som har hänt, men jag känner mig ovanligt alert och arbetssugen just nu? Passande nog sammanföll det med vackert väder i lördags, även om det var onödigt blåsigt. Hindrade dock inte mig att ha nästan en heldag ute. Min nya energi fick mig att oförtrutet fortsätta patrulleringen utomhus en stor del av söndagen. Och inte nog med det, efter en stunds återhämtning på kvällen påfordrade jag ännu ett arbetspass innan läggdags. Efter en viss tvekan beviljades jag detta.
Det var väl inte meningen att jobbet skulle dra ut så på tiden, det var det inte, men ni vet hur fort tiden rusar iväg? Husse var ute många gånger och ropade på mig. Eftersom jag inte avslutat arbetet hörde jag förstås ingenting. Så fort jag var klar skyndade jag mig hem, för det var ganska kyligt. Då sa husse att klockan var halv två, och han sa det inte på något positivt sätt? Han var inte sitt vanliga jag, trött på något vis? Dessutom mumlade han något om att jag inte skulle få tassa ut så sent i fortsättningen. Jag förstår ingenting?
Jag har haft en ganska bra helg. Visserligen mest inomhus, men just nu är det vad jag känner för. Fast i lördags följde jag med matte in i växthuset. Var riktigt ivrig att få komma in där. Men, vilken besvikelse! Där var inte alls lika skönt som jag mindes det? Efter en snabb kontroll av vissa ställen skyndade jag mig ut igen.
Igår hade det egentligen varit läge för att vara ute, men efter att ha blivit rejält blöt i pälsen efter en morgonpromenad, kröp jag ner i mattes säng. Där låg jag sedan, hela dagen. Spelade ingen roll att jag fick höra om solsken. Litet fånigt kanske, för när jag till slut bestämde mig för att tassa ut, ja, vad tror ni? Det regnade igen! Men då hade jag fattat ett beslut, så jag trotsade vädrets makter och tog en rejäl kontrollrunda i mörkret. Och jag hade tur, efter ett tag tog regnet slut. Det var riktigt intressant att vara ute upptäckte jag, och stannade kvar så länge att det började ropas efter mig? Lugn, lugn, katten kommer när katten vill, tänkte jag. Och det gjorde jag.