Hur det än blir, blir det bra

Jag är väldigt nöjd med min lilla koja, tillverkad av en upp och nervänd vedkorg, där handtaget gått sönder. Den är precis lagom stor för mig. Hela jag får plats, men inte så mycket mer. Det är precis som man vill ha det, eller hur? Litet lagom mys-trångt. 

Kojan står på altanen, bara centimetrar utanför min ena ytterdörr, och med ett skyddande tak ovanför. Det är därför dit jag tar min tillflykt när det regnar mycket och länge ute. Ibland blir man ju så less på att vara inne, fast man konstaterat ett flertal gånger i den andra dörren att det faktiskt är omöjligt att tassa ut. Då får människan öppna dörren till min koja. 

Inom en sekund har jag krupit in där. Med litet tur blir det uppehåll nån gång, och jag kan direkt tassa iväg. Och blir det inte det, är det riktigt skönt att ligga där alldeles för sig själv och sova, totalt ostört. Passade bra idag, när Åskar var på besök på första gången och dundrade på.

Inte dum, bara klok!

Vet ni hur man gör bästa kojan? Jo, man tar en vedkorg, kapar bort handtaget, vänder den upp och ner, lägger en madrass i den och toppar med ett liggunderlag! Vips har man en helt perfekt liten koja att krypa in i när det regnar. Min koja står under tak, annars hade jag behövt något täckande över den, förstås. Vill ju inte bli pälsblöt.

Eftersom det är tak en bit ut över den dörren, kan jag alltid tassa ut oavsett väder. Matte och husse tycker jag är tokig ibland som vill ut när det öser ner blött. Men vadå? Jag avvaktar lugnt i min koja, och kan tassa ut omedelbart det blöta upphör. Det är mer än man kan jama om servicen inne i mitt hus. Dels måste jag ju be om att få kolla väderstatusen varannan minut, dels kan jag inte alls vara säker på att bli åtlydd i denna begäran. Dessutom kan jag gå miste om värdefull arbetstid bara för att matte och husse inte är så noga med att kolla utanför fönsterna.

Med andra jam är jag väldigt klok som tassar ut, även när det ösregnar.