Jag är på väg ut för att påbörja dagens kontroller. Första frukosten är i magen. Det betyder hälften av blötmaten jag får i min skål. Resten brukar jag spara till lunch. Nu känner jag mig nöjd och beredd. Vädret ser lovande ut, det har jag kollat i sängkammarfönstret. Då är det väl inte så mycket att vänta på?
Kom nu, husse, du vet vad som gäller! Först följer jag med dig och hämtar tidningen, sedan öppnar vi dörren till växthuset. Precis som vanligt. Bra rutiner ska man inte förändra!
Gissa vad matte och jag gjort idag? I vanlig ordning har jag förstås bättre tagit tillvara det härliga solskenet, för jag tassade ut redan tidigt på morgonen. Men glad blev jag när kom hem efter en liten skogsvandring och upptäckte matte sittandes utanför min vedbod! Självklart slog jag mig ner och höll henne sällskap. Njutning får en extra dimension i sällskap, eller hur?
Sedan kan jag litet i förbifarten berätta att husse varit hemma några dagar. Eller ska jag kanske jama hälsat på? För nu blir det "hej" och "hej då" alldeles för ofta. Det blir förstås inte särskilt kännbart, åtminstone inte för mig, om vädret är så här fint. Jag har ändå ont om tid att bistå med massage och annat till honom. Möjligtvis kan det finnas någon ledig timme på kvällen? Men då får han allt se till att ligga beredd i soffan när jag har tid med honom!
Detta ständiga orosmoment, min inneboende, katten Puff. Alltid får man tassa försiktigt för att inte "skrämma" henne. Vilket jag naturligtvis aldrig gör med avsikt! Vad hon än jamar!
Men att ha henne ovanför mig såhär, det tycker jag är litet skrämmande! Åtminstone obehagligt. Vem vet vad den damen får för sig? Men jag är beredd...